De rosa koftorna

Det är inte så många dagar sedan som jag skrev om gratis rosa garn här på Kyrkkaffebloggen.

De 119 paketen tog slut på ungefär en halvtimme när vi väl hade börjat sprida informationen om dem, tror jag — och några dagar senare fick vi se hur Anne och hennes kolleger på Hemmets Journal packade och skrev adresser och postade. Det är bra att bli påmind om att det oftast är människor som gör arbetet, också när allt ser väldigt digitalt ut, eller hur?

De senaste dagarna har bilder av färdiga koftor dykt upp. Och trots att alla är stickade av identiskt garn och efter samma mönster måste jag säga att det är så roligt att se bilderna!

Bakgrunden till vår rosa-koftor-satsning är den här:

På Hemmets Journal fanns sedan något år ett litet (ungefär 240 x 200 gram) lager tjockt rosa garn som hade blivit över efter en specialkampanj med sjalstickning. Ett tag under en av våra första hjälpsticknngskampanjer kunde man köpa garnet ganska billigt. Jag fick för mig att det skulle gå att använda till koftor, inte till nyfödda utan till lite större barn, så jag bad om ett par nystan för att prova och köpte sedan ganska mycket extra också. Nå, jag vet inte vad hjälpstickare tycker att ”ganska mycket” är, men jag köpte nog åtminstone åtta nystan … Sedan kom jag inte igång med dem så snabbt som jag hade tänkte, men idén fanns ju kvar.

Det är inte så att det här garnet är helt optimalt att sticka barnkoftor av — det passar bäst till stickor nummer sju, och det är inte supermjukt. Å andra sidan är det ju minimalt med sömmar och montering om man stickar uppifrån och ner, som jag brukar göra, och en liten barnkofta får plats på stickorna — det skulle inte ett vuxenplagg få.

Dessutom finns det verkligen ett stort behov av varma barnkläder i flera av de länder dit Slättmissionens Hjälpande Hand kör. Och ungefär hälften av alla barn som fryser torde vara flickor. Jag tycker visst att pojkar kan ha rosa, och jag tycker inte att flickor ska kläs i enbart rosa, men vi kan nog inte fostra bort alla lager av förutfattade meningar med den här lilla kampanjen, så låt oss tänka att den kan resultera i att 121 eller 122 flickor i ettårsåldern och kanske tvåårsåldern kan få känna sig fina och hålla värmen — det är ganska bra, eller hur?

Antagligen är en del av de flickorna romer som bor i Rumänien. Andra små mottagare kan finnas i Ukraina, Moldavien och Estland. Lite mäktigt att tänka på, eller hur?

(Att det blir 121 eller 122 och inte 119 koftor beror på att Ulla, som ställde upp som provstickerska, och jag stickade varsin kofta för att kunna presentera projektet och på att Ulla råkade få dubbla garnpaket. Hon har sagt att hon nog kan sticka en till kofta av det garn som blev över. Vi ska posta våra till samma adress som alla ni andra!)

Det går fint att sticka Femtimmarskoftan av garnet, men jag hade experimenterat med en lite modifierad modell av den, Blixterbodakoftan, och det är den som alla stickar nu. Extra roligt att se att det fungerar, förstås!

Ni som inte hörde till de 119 första som fyllde i formuläret är mer än välkomna att sticka Blixterbodakoftan med garn som ni har hemma. Med tunnare garn och stickor nummer fyra blir den lagom till ett startpaket för en nyfödd. Grövre garn och stickor resulterar i större storlekar. Längst ner i beskrivningen finns förslag till flera variationer — hör gärna av er om ni provar någon av dem!

Och alla ni som stickar för fullt av det rosa garnet: skicka gärna bilder!