För några veckor sedan blev det en enorm uppmärksamhet runt Magda Gads reportage om kvinnorna på Panzisjukhuset i DR Kongo.
Jag önskar att lika många skulle läsa ett annat reportage som hon gjorde från samma land, ett som tidningen Vi har publicerat.
I det blir det nämligen väldigt tydligt att nästan alla svenskar har sin lilla del i konflikten i Kongo.
Magda Gad förklarar hur direkt i ingressen:
Har du en mobil? En dator, läsplatta eller ett tv-spel? I så fall har du en bit av östra Kongo i ditt hem, och är en del av inbördeskriget som rasar där.
Hon och fotografen Niclas Hammarström reste till gruvbyn Numbi och intervjuade människor — en sjuksköterska, gruvarbetare, gruvarbetarfruar, en lärare. Alla vittnar på sina olika sätt om hur mineral som utvinns i ett dagbrott i Numbi styr allt där.
Och kopplingen till vår vardag är omedelbar:
Coltan finns i trådlösa produkters kondensatorer. Bryter du upp din mobiltelefon (eller läsplatta, bärbara dator, spelkonsol, digitalkamera …) och petar bort en av de droppformade bitarna på kretskortet, håller du högst troligt en bit av östra Kongo i din hand; 80 procent av världens coltantillgångar finns i de här trakterna.
Brittiska The Guardian har gjort en kort reportagefilm från samma område:
Vi som ”behöver” mobiltelefoner och läsplattor och bärbara datorer och kameror, och som ”behöver” nya hela tiden, har vår del i att konflikten i DR Kongo bara fortsätter och fortsätter och fortsätter och i att kvinnor och barn ständigt blir utsatta för gruppvåldtäkter, ofta så våldsamma att de behöver flera operationer för att kunna fortsätta leva — och många dör av skadorna.
Så vad kan vi göra?
Stötta Panzisjukhuset så mycket vi bara kan? Ja, absolut.
Men här kommer en idé som är nästan komiskt revolutionerande för många idag: kanske skulle vi kunna ”behöva” lite mindre? Behålla alla de där sakerna ett halvt eller ett helt år längre än närmaste elektronikspecialist rekommenderar? Verkligen försöka få dem lagade när de går sönder?
Imorgon tänkte jag bjuda på lite information om en lösning för alla som faktiskt är i desperat behov av något nytt och som inte vill vara en del av konflikten i Kongo längre. Jag är nästan lite irriterad över att jag inte alls behöver något just nu, för det här verkar så bra …