Sockapan har länge varit en standardleksak för amerikanska barn — och det som började som ett smart faster- eller mosterpyssel har förstås utvecklats till en hel industri med bland annat specialtillverkade sockor som passar extra bra att göra apor av. Det finns massor av beskrivningar som liknar varandra mer eller mindre, här till exempel.
Men nu tipsade Barbara om ett slags släkting som är om möjligt ännu mer påhittig — därför att man kan göra den av en fingervante när den andra har försvunnit, eller till och med av en av alla fingervantar som dyker upp på trottoaren när snön smälter. Jag lyckas inte spåra upphovskvinnan eller upphovsmannen men vill verkligen hylla henne eller honom. Det här är ingenjörskonst, säg inget annat!
Uppdatering: nu har jag hittat upphovskvinnan! Miyako Kanamori heter hon. Och det är inte bara ekorren hon har hittat på. Två hela böcker med vant- och sockdjur finns! Här är den ena. Här är hennes hemsida (på japanska, men med många fina bilder). Och här kan man hämta engelsk beskrivning till hennes hund och kanin, som är minst lika fina som ekorren.
Roliga figurer 🙂 Att man kan göra om vantar å sockar till gosedjur. Mer beskrivningar på sånt vore skoj.
Svar till Marianne:
Ja, visst är den rolig? Nu har jag uppdaterat med länk till beskrivning på hund och kanin också. De är förfärligt söta de med.
Oj vilken fantasi, helt otroligt, då kan ju den ensamma, eller ”upphittade” vanten leva ytterligare ett bra tag till i form av ett mjukisdjur, underbart, Sånt gillar jag.
Kramar//tina i Falun
Svar till Tina:
Återbrukspyssel är en av de bästa sorterna, eller hur?
Hei Anna.
Vottene du så på inne hos meg mener jeg heter pilgrimsvotter. Jeg lurer på om de finnes i boken Norsk strikk, men jeg er ikke helt sikker.
De finnes også i et hefte fra raumagarn: https://www.raumaull.no/media/100897-06_206R_Votter.pdf
Ellers så fant jeg disse her: https://www.familienslillebutikk.no/epages/familienslillebutikk.sf/no_NO/?ObjectPath=/Shops/familienslillebutikk/Products/1561
Svar till Beate:
Tusen tack för hjälpen, Beate!
Om du ser någon som har eller stickar de första pilgrimsvantarna jag visade, så fråga gärna var det mönstret finns. Svenska pilgrimer tycker uppenbarligen om norska vantar!
Toppen!
Särskilt när man som jag har en hund som är ”fena” på att plocka upp vantar ute. (När han inte hittar favoriten – nappar…)