Stickande barn

Susies bok med stickad titel.

I en av gångarna på London Book Fair sprang jag plötsligt på Susie Poole — den fantastiska barnboksillustratören! Vilken glädje! Vi hade inte setts på kanske fem år, men nu lyckades vi stämma träff och hitta varandra en gång till och leta upp två tomma stolar (de råkade stå i Turkiets monter. Tack, Turkiet!).

Det var Susie som hade gjort den julkrubba som blev så poppis i julas, och den var ett av de första projekten hon gjorde när hon startade sitt eget förlag, Pupfish, tillsammans med sin man. Innan dess hade hon arbetat åt flera andra förlag, och många av hennes böcker från den tiden finns utgivna på svenska hos några olika förlag. Julkrubban gjorde hon som pysselkomplement till Resan till julen, den första boken på Pupfish och den första bok som hon både skrev och illustrerade.

Sedan dess har det hänt hur mycket som helst, förstås — och Phoebe, som satt i en babygunga i Pupfish-montern och hoppade och hoppade en av de första gångerna jag träffade Susie och Jon, hon har hunnit bli åtta år!

Ett av Susies senaste projekt är en bilderbok om en kvinna i Kenya, syster Lucy. Hon finns i verkligheten, och Susie hälsade på hos henne för ett par år sedan, intervjuade henne, träffade alla barnen som bor hos henne, fotograferade och skissade. Det är en jättefin bok, men jag läste den nog lite för snabbt första gången, för jag missade en rolig poäng. Syster Lucy har lärt alla barnen att sticka, och Susie visade mig en massa bilder och berättade att de stickar jämt, jämt. Mössor — och benvärmare! Därför är boken, som annars är gjord i oljepastell, full av fotograferade stickade detaljer. Till och med titeln på omslaget är stickad!

(Uppdatering: och boken går faktiskt att beställa direkt från Adlibris också!)

3 reaktioner på ”Stickande barn”

  1. Så härligt! Ska försöka att skaffa den boken. Jag kan förstå att just barnen stickade, för när vi stickade i Gambia så var det barnen som kom och ville lära sig också.Även pojkarna!

  2. Carol Thuresson

    Helt underbart! Mer att kolla upp.. Detta att föra vidare färdigheter som blir till självhjälp.. SÅ inspirerande! Och TACK Anita för allt det ni gjorde/gör i Gambia! Jag är med på tåget!

  3. Pingback: Oemotståndlig | Kyrkkaffe

Lämna ett svar till Anita Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *