En sak som är helt underbar med att åka iväg och berätta om böcker är att jag själv får höra så många intressanta saker av dem jag hälsar på hos.
Några saker från de senaste veckorna:
* Under andra världskriget fick en årskull manliga gymnasister i Halmstad ta studenten flera månader tidigare än planerat för att kunna påbörja sin militärutbildning. (Och på den tiden var ju studentexamen en examen, så det blev ganska hetsigt för dem!) Den som berättade det för mig hade börjat skolan som femåring, så han var för ung för att bli soldat när detta hände och fick gå kvar i skolan tillsammans med alla flickorna
* Dalsland är ett av Sveriges mest bortglömda landskap. Många vet inte ens var det ligger. Eller förväxlar det med Dalarna.
* Under de värsta tuberkolosåren fanns det stora sanatorier på flera håll i Sverige. Patienterna hade inte så mycket kontakt med omvärlden på grund av smittan. Men personalen kunde ju bli smittad — och blev det. Tänk att vara på en jätteanläggning där alla har problem med att andas, och så börja känna symptomen själv … När medicinen kom blev plötsligt hela sanatorieidén omodern. (Vad har det blivit av alla sanatorier? Vanliga sjukhus? Spa?)
* På slätten runt Brålanda har odling av gröna ärtor varit den stora grejen ganska länge. Grundaren till Toppfrys (han hette Topp i efternamn!) kom på ett sätt att skörda och frysa snabbt, och det blev ett slags revolution. Bönderna odlade ärtor på kontrakt, och i samma ögonblick som ärtorna var mogna (det kontrollerades noga, noga) kom tre eller fyra skördetröskor och körde på rad över fälten. Inom några timmar var skörden djupfryst. Bäst var det att skörda på nätterna, för i solsken kan ärtorna börja jäsa oroväckande snabbt. Nu är ärtodlandet på väg tillbaka så smått efter några svåra år.
* Plymouthbröderna i Sverige var ett tag en del av den stora svenska 1800-talsväckelsen.
* Lerbäcks församlingshem är Lerbäcks gamla kommunhus, ritat av ingen mindre än Ferdinand Boberg. Firar 100-årsjubileum om två år.
* Sannegårdshamnen i Göteborg är ett slags motsvarighet till Hammarby sjöstad. Fast jag har inte undersökt vilka som var först.
* Om man ser folk som är klädda i historiska kläder ska man inte bara ta för givet att de är ”lajvare” — de som är med i ”reenactment” är nämligen noga med att det är något annat. I USA sätter reenactmentrörelsen upp rekonstruktioner av militära sammandrabbningar under inbördeskriget. I Sverige kan det lika gärna vara vikingahistoria som spelas upp.
* Tonåringar är inte alltid som man tror. I Brålanda är de 40 tonåringarna i ungdomsgruppen helt nöjda med att titta på De 101 dalmatinerna på VHS och höra ett bibelstudium om Matteus en fredagskväll i september. De stannade till midnatt i kyrkan, så pastorn var nog lite matt när han kom och hämtade mig på lördagsmorgonen.
* Runt Lerbäcks kyrka ligger en massa andra vackra hus också. Riksintressanta, har Riksantikvarieämbetet bestämt. Och i ett av de husen finns Lerbäcks teater, bygdens stolthet. Joakim som satt vid samma bord som jag på kyrkkaffet sa att det är tur att det kommer folk utifrån och startar nya saker …
* Hundar är ofta fantastiska tillskott i vården. På alla möjliga vis. DN råkar ha ett stort reportage på samma tema.
Jaha, det var bara några exempel. Nästan varenda gång jag åker iväg lär jag mig något nytt. Rekommenderas!
Sådant här vetande, som i mångas ögon kanske inte ger så där otroligt mycket, älskar jag!
Mycket därför jag gärna gärna lyssnar på P1 och ser sådant som ”Landet runt”.
Det är ju trots allt de lite mindre sakerna som ”gör livet” om du förstår vad jag menar:)
Och hundar är toppen i alla möjliga sammanhang…
Min mammas släkting hamnade på sanatorium i södra Sverige (han bodde utanför Boden) och dog tyvärr där. Hans föräldrar hade inte råd att betala för att transportera hem hans kropp så han begravdes i en anonym grav i närheten av sanatoriet. Det var en stor sorg för hans mamma både att inte ha en grav och över att inte ha fått ta farväl av sitt barn som fick dö utan familjen i andra ändan av landet. Det här var en sådan där sorglig historia om ’förr i världen’ som mamma brukade berätta för mig och jag lyssnade med stort intresse.
Svar till Elin:
Vad bra att din mamma berättade. Jag har tänkt så mycket på alla sanatoriepatienter nu när det har varit så mycket tal om Jonas Gardells berättelse.