Mariavandring

Idag skriver Maja på Husmorsskolan så fint om Mariablomster i trädgården.

Det är verkligen alldeles sant att Maria är närvarande överallt i vår svenska natur — jag pratade med biologiläraren Kalle om det häromdagen, och han nämnde direkt Mariatisteln (enligt sägnen fick den sina vita fläckar när Maria spillde mjölk vid amningen) och Mariaklockan som är en av blåklockorna. Orkidén Jungfru Marie nycklar är det många naturvänner som talar om eftersom den är fridlyst och kan vara lite svår att hitta. Jungfru Marie sänghalm tycker jag är ett roligt namn, fast den är mer känd som gulmåra.

Det är många som har försökt placera Maria i vårt svenska landskap, till exempel Erik Axel Karlfeldt som förvandlade henne till en dalkulla:

Hon kommer utför ängarna vid Sjugareby.
Hon är en liten kulla med mandelblommans hy,
ja, som mandelblom och nyponblom långt bort från väg och by,
där aldrig det dammar och vandras.
Vilka stigar har du vankat, så att solen dig ej bränt?
Vad har du drömt, Maria, i ditt unga bröst och känt,
att ditt blod icke brinner som de andras?
Det skiner så förunderligt ifrån ditt bara hår,
och din panna är som bågiga månen,
när över Bergsängsbackar han vit och lutad går
och lyser genom vårliga slånen.

Nu svalkar aftonvinden i aklejornas lid,
och gula liljeklockor ringa helgsmål och frid;
knappt gnäggar hagnes fåle, knappt bräker fållans kid,
knappt piper det i svalbon och lundar.
Nu går Dalarnes ynglingar och flickor par om par;
du är utvald framför andra, du är önskad av en var,
vad går du då ensam och begrundar?
Du är som jungfrun, kommen från sitt första nattvardsbord,
som i den tysta pingstnatt vill vaka
med all sitt hjärtas bävan och tänka på de ord
hon förnummit och de under hon fått smaka.

Vänd om, vänd om, Maria, nu blir aftonen sen.
Din moder månde sörja, att du strövar så allen.
Du är liten och bräcklig som knäckepilens gren,
och i skogen går den slående björnen.
Ack, den rosen som du håller är ditt tecken och din vård,
den är bringad av en ängel från en salig örtagård:
du kan trampa på ormar och törnen.
Ja, den strålen som ligger så blänkande och lång
ifrån aftonrodnans fäste över Siljan –
du kunde gå till paradis i kväll din brudegång
på den smala och skälvande tiljan.

Det finns en väldigt vacker tonsättning av den dikten, och jag var så säker på att den skulle finnas på Youtube, men allt jag hittade var en avklippt version som någon har filmat på en konsert i Växjö där Ola Salo och Per Tengstrand gjorde ett program tillsammans. Jag som tycker att den ska vara a cappella! Nåja, det får gå:

Men här är en väldigt charmig 100-åring som kan dikten utantill:

Carl Jonas Love Almqvist gjorde Maria till huvudperson i några av sina songes, korta dikter som han tonsatte själv — ”Lammen så vita” (Marias häpnad) och ”Herre Gud vad det är vackert” (Den lyssnande Maria) har många svenska solosångselever fått ta sig an.

Man kan undra lite vad det beror på att så många har ”sett spår av Maria” hos oss och tyckt sig kunna tolka hennes tankar.

För ett par år sedan läste jag en helt fascinerande roman om henne. Den lovar jag att berätta om en annan dag. Men välkomna att fylla på listan med Mariablomster och Mariasånger genom att skriva i kommentarfältet om ni vill!