Måste bara visa en bild som Birgitta tog efter gudstjänsten i Loki i Rift Valley (Kenya) i söndags. I den församling där hon och hennes man Kea är med är det en tradition att alla radar upp sig utomhus när gudstjänsten är slut så att verkligen ALLA ska få hälsa på ALLA. Det tar en stund, men ingen protesterar.
Och det får mig att tänka på kramringarna på diverse läger på 1980-talet.
Och det får mig att undra: om vi inte ska göra såhär, finns det något annat bra sätt att se till att alla som har varit med i gudstjänsten också får hälsa på några av de andra? För på de flesta ställen blir det väl lätt så att de som inte är kyrkvärdar mest hälsar på dem de redan känner?
När jag var utbytesstudent i Kansas, USA, i början av 1990-talet gick jag med ”min” familj i den lokala metodistförsamlingen. Där fanns det en punkt under gudstjänsten där man vände sig om i bänken och hälsade på de runt omkring. Och om man var där för första gången eller som besökare så fanns det klisterlappar att skriva sitt namn på och sätta som en liten namnskylt på sig som en liten signal om att man inte kände någon.
Svar till Ingrid:
Ambitiöst! Tyckte du att det fungerade?
Kramringarna förekom på läger långt in på 2000talet, och usch vad jag ogillade dem…
Massa folk som man knappt hade hunnit hälsa på under en fullspäckad lägerhelg med workshops, och sen ska man krama dem hejdå. Det kändes inte alls bra, alldeles för intimt och konstlat för min smak.
Handskakningskö ser betydligt trevligare ut 🙂
Svar till Jennifer:
Ja, tvångskramande är lite kontraproduktivt! Skaka hand verkar vettigt eller hur?
Ja, jag tycker det fungerade! Många av de trogna församlingsmedlemmarna såg verkligen alla nya och hälsade dem välkomna. Sedan hade kyrkan dessutom söndagsskola för ALLA och indelningen för vuxna var inte enbart efter ålder utan även efter ”fas” i livet så jag skulle väl idag ingå i en grupp med andra småbarnsföräldrar medan andra i min ålder kanske skulle vara med i en för tonåringar. Också ett bra sett att låta alla bli sedda eftersom dessa grupper är så mycket mindra och inte följer en lika strikt ordning som gudstjänsten. Söndagsskolan låg på timmen som var mellan de båda gudstjänsterna.