Femtimmarskoftor till Mpongwe

En riktigt bra modell är ofta en som är logisk att arbeta med, så att man lär sig principerna ganska snabbt och sedan kan börja arbeta med variationer, eller hur?

Det verkar som om Femtimmarskoftan har blivit en sådan modell i Sverige också nu — i den engelskspråkiga världen har den ju cirkulerat länge.

Jag roade mig med att göra en snabb (för att inte säga hafsig) genomgång av de bilder som har strömmat in sedan vi på Libris tillsammans med Hemmets Journal och Erikshjälpen startade Sticka och skicka för drygt en månad sedan. Det är en månad kvar av insamlingstiden, vi har ju förlängt den lite, men redan nu står det klart att bebisarna i Mpongwe kommer att få fina startpaket med sig hem i minst ett år framöver.

Som många av er vet är syftet med paketen dubbelt: dels behöver nyfödda värme, eftersom de inte klarar att hålla eller ens jämna ut kroppstemperaturen på egen hand, och dels är paketen något som lockar deras mammor till sjukhuset när det är dags för förlossning. En sjukhusförlossning bättrar på mammans och barnets chanser att överleva och slippa skador och komplikationer oerhört jämfört med en hemförlossning, så kläderna gör nytta redan innan de har kommit på!

Det är många, många olika modeller som dyker upp på bidragsbilderna, men idag tänkte jag bara visa Famtimmarskoftan i olika skepnader.

Sedan vi publicerade beskrivningen i boken Värma en liten (den är till och med omslagskofta där, med lilla Edith från Ekerö som fotomodell) och här på bloggen har det kommit en del frågor, och nu när den har varit införd i Hemmets Journal har Katarina som är handarbetsredaktör där fått ytterligare en del. Som tur var hade jag några teststickare som provade det innan vi tryckte det i boken, och jag tror faktiskt inte att det är några äkta fel i det längre (lova kan man aldrig …), men däremot är det kanske lätt att läsa fel. Vi har diskuterat det lite här, så ni som undrar över något, läs och kommentera gärna! Kanske kan Mariannes version av beskrivningen också hjälpa någon som har en sorts annan logik i huvudet än jag.

Något som kanske borde uttryckas ännu tydligare i beskrivningen är att koftan stickas uppifrån och ner, alltså med uppläggningen som halskant och avmaskningen som nederkant. Framkanterna är hela stickningens kanter. När man har ökat och ökat och ökat tills oket är klart stickar man från ena framkanten över ena framstycket och ena ärmen bort till ärmens andra kant, och sedan fram och tillbaka på ärmens maskor tills den är klar (en del tycker att det går bättre att sticka ärmen på strumpstickor). Resten av koftan hänger kvar på två sidor om ärmstickningen. Sedan stickar man ryggens maskor för att komma över till andra ärmen, som stickas klar på samma sätt som första. Och då är man framme vid andra framstycket. Nästa varv för ihop framstycke, bakstycke och framstycke, och så är det bara att sticka fram och tillbaka tills koftan är lagom lång.

Var det en bra förklaring? Hmmm. Det finns nog tusen olika sätt att beskriva det här … men smart är det, och enkelt när man har listat ut det!

Man kan absolut sticka koftan med knapphål och sy i knappar (det finns tips om det i beskrivningen), men jag tycker att den blir minst lika bra med bara ett knytband, och det brukar jag placera vid okets slut. Halsringningen kan nämligen kännas en aning trång, men med knytbandet placerat en bit ner får koftan ett slags halv V-ringning som jag tycker är riktigt snygg.

Fler frågor? Det är bara att skicka, så ska jag försöka svara eller be någon mera försigkommen stickare om hjälp!

Och ja, både Treochenhalvtimmesvästen och Änglavästen plus en ny variant på Femtimmarskoftan kommer nog med i en ny bok i vår … Vänta så ska ni få se!