Det blir inte så mycket av luciafirandet här — precis som så många andra ser jag arbetet hopa sig under dagarna fram till jul — men allt som jag ska försöka få gjort är egentligen roligt, och en vacker sång i bakgrunden kan ju göra det hela ganska underbart!
Esbjörn Hazelius tonsättning av Erik Axel Karlfeldts luciadikt hörde jag nog för första gången förra året, på en julkonsert hemma i Småland, och jag förstår mig inte alls på dikten, men melodin är just vacker tycker jag, och det här arrangemanget också. Sofia Karlsson gick ett år eller två på Ingesunds folkhögskola när jag gick på musikhögskolan i samma lokaler, så jag har hört henne ganska mycket. Tack för den här sången, Sofia & co!
Uppdatering:
Först en luciahälsning från Lagunda församling i Uppsala där det lussades lite i förväg. Sympatiskt och vackert att föräldrarna är med och liksom stagar upp det hela, eller hur? En av tärnorna är min kusin Sofia, och två av de mest bedårande är mina kusinbarn.
Sedan lite historiska vingslag:
”På nämnda dag firas ännu i flere städer och landsorter i vestra och södra Sverige en från katolska tiden qvarstående festlighet till L:s ära. Kl. 3 eller 4 i den mörka vintermorgonen väckes allt husets folk af en hvitklädd flicka, som på hjessan bär en krans af brinnande ljus, och man undfägnas på sängen med de håfvor (kaffe eller öl och bränvin), som hon medför på en bricka. Derefter kläder man sig och tillbringar ottan med ätande och dryckjom, hvarvid en glögg ej plägar saknas. Fordomdags var det ej ovanligt att denna natt gå årsgång för att utröna hvad det kommande året månde bära i sitt sköte.”
Tack till Daniel för detta fynd ur Nordisk familjebok, den så kallade 1800-talsutgåvan!