Det är inte så lätt att hitta en film som kan passa alla som dyker upp på ett kyrkkaffe eller deltar i en församlingsdag — och detta faktum är något att vara mycket, mycket glad över. Olika åldrar, referenser, smak och intressen är precis vad som behövs i en församling!
En film som borde kunna passa både skolbarn och pensionärer och dessutom ganska många däremellan är Bron till Terabithia (läs också här), som bygger på ALMA-prisbelönade författarinnan Katherine Patersons mest kända bok (läs om den här och här). Hon skrev berättelsen för många år sedan när en av hennes söner hade förlorat sin bästa vän i en olyckshändelse, och den har blivit amerikanska bibliotekariers favorit i ämnet sorg — men den rymmer också en underbar fantasivärld och många situationer som man kan vilja tala om efteråt.
Filmen gick faktiskt på bio i Sverige, men inte så länge. De stora butikskedjorna verkar ha köpt in stora mängder av DVD-utgåvan till sina tre-för-nittionio-korgar, för jag hittar den då och då och passar alltid på att köpa den till någon vän.
Katherine Paterson har själv skrivit ett slags studiehandledning till berättelsen — boken, inte filmen, men många av de frågor som väcks är ju desamma. Låt gärna åtminstone några av föräldrarna ta del av den i förväg så att samtalet kan komma igång lite enklare efter filmens slut!
Hur bär man sig åt för att visa film i ett sådant här sammanhang utan att vara olaglig? Här hittade jag en broschyr som kanske kan vara till hjälp för den som vill göra rätt för sig.