På stiftsgården i Alagoinhas, där jag var volontär i ett par veckor nu i augusti, arbetar sedan några månader brasilianska bröder från Salettinorden tillsammans med bröderna från kommuniteten i Taizé i Frankrike för att kunna hålla gästhem och kyrka öppna för alla som vill komma.
Biskopen i Alagoinhas kom på besök medan jag var där – och då kom också en massa folk från olika ordnar som arbetar i stiftet. Han firade mässa med dem i den stora runda kyrkan, och de var väldigt glada att han ägnade en kväll åt just dem. Många av dem har blivit ett slags socialarbetare i de fattigare områdena i Alagoinhas och städerna runtomkring, och de tycker om att träffas.
Efter gudstjänsten var det – fest, såklart!
Jag vet inte om kyrkkaffe är ett etablerat begrepp här, men jag tyckte allt att det var ett kyrkkaffe vi firade.
Detta behövs till ett brasilianskt kyrkkaffe:
* lite för få stolar i ett alldeles för litet rum
* många stora fat med olika saker att äta, till exempel ett slags piroger – knytkalas är bäst (och nunnorna var kreativa med sina bidrag)
* en stor glasbehållare med nygjord juice (det finns massor av frukt, många sorter som jag aldrig hade hört talas om, och man kan köra det mesta i mixer med vatten och is och ofta lite socker)
* någon som har tagit med sig sin gitarr
* kamera så att man kan ta vimmelbilder
* glada nunnor eller andra som tycker om att gå runt och bjuda
Vi började att sjunga ”Parabens par voce” (”Happy birthday to you”, fast i Bahia sjunger de den i fyrtakt) för biskopens bror som fyllde år. Sedan hälsade salettinernas präst alla välkomna. Och sedan steg ljudvolymen högt ovanför allt jag hade trott var möjligt när nunnor och munkar just har kommit från kyrkan. Oj vad det dansades och, ja, jag måste nog säga skrålades. Oj vad alla var glada. Oj vad maten gick åt snabbt.
De kan verkligen det här med att ordna kyrkkaffefest i Bahia!
Låter verkligen häftigt 🙂