Flera av medlemmarna i den virtuella syföreningen HNS (Husmorsskolans Nya Syförening) är mycket flitiga med att sticka och virka till Värma liten-insamlingen. Vi tar en titt på vad de har åstadkommit!
En handarbeterska som kallar sig Klockarbarn var, om jag inte minns fel, den som introducerade den numera mycket populära norska mössmodellen Lille Luring. Inga sömmar, inga strumpstickor och ändå perfekt passform. Här är ett nytt litet exemplar!
Den medlem som har bloggen Lilla Paradiset har inspirerats av Kongos flagga och stickat en Yemenväst i de färgerna. Mikael på PMU sa att han tror att mammorna gillar starka färger, så den kommer alldeles säkert att göra någon mycket lycklig. Är det fler som kan få till den färgkombinationen med restgarnerna hemma, så sätt igång!
En hel del andra saker finns också att se hos Lilla Paradiset — och hon länkar till alla beskrivningarna som hon använde, en av dem en rolig mössa som kallas för turban. Skojigt och fint, eller hur?
Bloggerskan Söndagspyssel tog också fasta på önskan om starka färger och virkade flera exemplar av Majas Värma liten-hätta. I en av dem kombinerar hon cerise och orange på ett raffinerat sätt.
De fick varsin liten specialeffekt allihop: picotkant, volangkant … När man vet att en beskrivning fungerar är det ju lätt hänt att man börjar improvisera.
Och hon skriver att hon ska virka blommor att fästa på ett par av dem också. Fast de är fina redan nu, eller hur?
(Några olika blommor att virka finns till exempel i boken Restvärme.)
Linda är ute och reser, och symaskinen har fått stanna hemma (mamma fortsätter att sy medan hon är borta) — men virknålen har hon med sig!
Hittills har det blivit en hätta som passar fint ihop med en av de sydda tunikorna (backa en bit bland Värma liten-texterna så hittar du ett par olika bilder av Lindas tunikor). Majas modell här också.
En nytillkommen syföreningsmedlem som heter Maria har provat samma beskrivning — men också en annan, virkad enligt en helt annan idé, mer som en av de där OS-mössorna, fast med spetsmönster, eller som en huvudformad duk …
Den blev också fin, eller hur?
Så fint allting är. Jag blir så himla glad när jag ser all kreativitet ”där ute”!
Kram till alla handarbetare
Svar till Anki:
Ja, visst är det värme som sprider sig åt alla håll? Det är därför som den första stickboken vi gjorde fick heta Värma varandra — fast jag vet inte riktigt om vi lyckades förklara det …
Pingback: Inspiration | Kyrkkaffe
Pingback: Inspiration: stickade mössor, hjälmar och hättor | Kyrkkaffe