Hälsningar från Hara

Det har redan gått mer än en vecka sedan jag tog tåget hemåt från Jämtland, och här kommer en liten hälsning som naturligtvis borde ha kommit tidigare.

Hara ligger ungefär 20 minuters bilväg från Östersund och är enligt byhemsidan en av Sveriges längsta byar — sju kilometer lång! På de kilometrarna, nästan alla med utsikt över vattnet, är ungefär 400 invånare utspridda. Fem av dem, Johan, Sofia, Jens, Britt och Märta, har bildat en EFS-grupp.

Britt och Märta var tidigare medlemmar i Svenska Missionskyrkans församling i Hara, den som för många år sedan byggde det stiliga missionshuset. När den församlingen blev för liten gick den upp i en församling inne i Östersund, och efter ett tag blev det aktuellt att sälja missionshuset. 

Det var då Jens dök upp. Han hade varit i byn för att hälsa på hos Johan och Sofia, och han kunde tänka sig att bo i missionshuset, men han ville också att det skulle fortsätta användas till det som det från början byggdes för.

Britt vet hur man ordnar det godaste kokkaffet åt alla som kommer. Märta bakar i långpanna. Johan och Sofia tänker på barnfamiljerna. Gösta som brukar följa med Britt gräddar jämtländska munkar. Jens ser till att termostaten vrids upp i god tid. Allihop funderar de på vad som behövs i byn och hur det är bäst att bjuda in.

Den helg när jag var i Hara var det ganska mycket som hände. På fredagen var det en pilgrimskväll där Ingemar Eklöv från Hållandsgården berättade om sitt pilgrimsliv och jag berättade om den bok som ska komma i vår. Det kom folk från Mariagillet (som rustar upp en del av S:t Olovsleden), några som hade pilgrimsvandrat i Skåne och en kvinna som bodde i byn och som hade vandrat till Santiago de Compostela, så vi blev fler medverkande!

På lördagen hade vi först bakstuga hos Kerstin Englund på Hara Gård (mer om den senare) och sedan fika, kyrkkaffeföredrag och brödauktion på hembakat i missionshuset. Det blev ganska mycket pengar till hjälparbetet bland dem som svälter i Somalia.

Nu på fredag vrider Jens på termostaten igen, och på eftermiddagen tänder han alla lampor. Då bjuder EFS-gruppen in till en stund med alla sånger som behövs för att det ska bli advent på riktigt, och alla får sjunga med. Visst blir man nästan lite avundsjuk?