Stackars alla som inte var i Arvika i lördags!
Det var säkert en väldigt vacker höstdag varsomhelst i Sverige, men i Arvika var det extra fint.
Maja, Kerstin och Kerstins vänner i Arvika kyrkliga arbetskrets bjöd in till Kongo-stickcafé i Trefaldighetskyrkans församlingshem.
En garnaffär hade ordnat gratisgarn (ekologiskt bomullsgarn, perfekt till babykläder, och lite akryl också), reagarn (stora akrylnystan för bara 20 kronor var) och specialpriser på Fair Trade-garn som var osannolikt vackert och mjukt. Kerstin och Maja hade tagit med alla extrastickor de kunde hitta och skaffat en del billiga begagnade på second hand.
Maja hade ordnat beskrivningar till enkla babykläder så att det skulle vara lätt att komma igång. Både hon och Kerstin hade med sig plagg som de hade stickat och virkat efter beskrivningarna, så att det skulle vara lätt att se hur det kunde bli (och lätt att bli inspirerad också). Jag hade med ett exemplar av Treochenhalvtimmesvästen (som inte finns i någon bok än) och lite annat.
Kerstin hade bakat Syjuntans delikatess (mer om den en annan gång), maränger och maandazi och kokat Majas bananmarmelad. Maja hade bakat en afrikansk fruktkaka som var osannolikt god. Allt passade bra ihop med rooiboste!
Rakel från Bokträdet hade med sig böcker: Värma en liten, Värma varandra, Restvärme, Kärlek, nål och tråd — och så Mrs Angels tårtbageri. Och rooiboste och receptböcker för den som ville fortsätta med också fikandet hemma. Och fina väskor och annat Fair Trade-hantverk som jag tror kom från från La Maison Afrique.
Kerstins väninna som arbetade i Kongo i slutet av 1960-talet (om jag förstod saken rätt) var med och berättade lite om sina erfarenheter av sjukvård och barnmorskearbete där.
För barnen fanns det ett pysselbord där det tillverkades fina prinsessor med brunt garnhår ordentligt fastklistrat. På scenen fanns en utställning av stickade babykläder från olika årtionden under 1900-talet, och mönster — och Kerstin som hade sparat alla Dagens artiklar om Värma liten gjorde en utställning med dem och kompletterade med boken De glömda kvinnornas röst.
Och det kom massor av folk! Vilken eftermiddag!
Läs mer hos Maja. Där finns också receptet på den afrikanska fruktkakan! Och håll utkik efter inbjudan till ett eventuellt nytt stickcafé — det kan bli redan i januari.
(En stickare hade kört från Forshaga för att vara med och spana och se om hennes församling skulle kunna göra något liknande framöver. Bra idé! Om det är någon mer som funderar på samma sak så tror jag att Maja och Kerstin gärna hjälper till med tips. Jag också, såklart, fast jag har bara en liten aning om hur mycket förberedelsearbete de hade lagt ner …)
Vad härligt att läsa om detta, det hade verkligen varit så kul att kunna vara med. Jättemysigt när så många kan samsas under ett tak för ett stickcafe´, härligt.
Kram//tina i Falun
Vilken målande beskrivning, Anna! Precis så där fint hade vi det:) Så roligt att se dina foton också.
Självklart hjälper jag till med tips och idéer om någon funderar på hur man ordnar ett sådant här ”stickspektakel”! Kanske till och med kan författa ett inlägg på temat någon gång framöver…
Stickdagen har väckt en hel del intresse efteråt också. Fick till exemple alldeles nyss telefon från en kvinna som var så ledsen att hon hade missat att det var, och som undrade om hon kunde vara med på något vis ändå nu.
Är så glad att Arvika Nyheter tog upp detta med bild på förstasidan. Bättre reklam än så kan man ju inte få!
Många hälsningar från Maja
Vilken bra idé och vilken härlig dag det verkar att ha varit!. Jag hade gärna velat delta om jag kunnat. Men vi hade våra utsända från Älgås kyrkliga arbetskrets på plats. I kväll (tisdag) berättade de om dagen och vi inspirerades till att dra vårt strå till stacken och sticka babykläder till Kongo.
Många hälsningar från Monica Fryxelius, präst i Älgå, Arvika.