Medan jag var ute och åkte för ett par veckor sedan firade min väninna Sofia vår gemensamma favorit Asta (lillasyster till Ella) på hennes födelsedag. Alla tre är som bekant med i Brämhults syförening i Borås, Sofia kanske egentligen lite adjungerad eftersom hon är församlingens kyrkomusiker. Här kommer en rapport:
Bara måste ju rapportera från dagens kalas. Asta 93 år!
Jag ringde och sjöng för henne och blev inbjuden på kaffe klockan 15 tillsammans med Ella, systerdotten Eva, finska vännen som var krigsbarn hos Ellas och Astas familj (hon var även med på Ellas kalas), Astas barn med respektive och ett barnbarn.
Jag satt med damerna och fick berättelse på berättelse om Snökulla-gården där de växte upp och livet på Hyberg där Asta bor nu. Jag försökte förstå hur den stora släkten ser ut — 7 syskon och så avkommor, och fostermödrar och barn och halvkusiner som gifter sig med varann och syskonbarn som tar över gårdar mm mm mm. Om hur den finska kvinnan fick vara med vid kalvning, om hur familjen höll på att förlora sitt hem, om en strävsam mor som fick ta extra jobb som hemsömmerska och sy städrockar och om hur Ella hjälpte till med skärpen!
Den ur-romantiska berättelsen om hur Asta som var två månader från att börja läsa till diakonissa fick ett friarbrev från Liss på granngården … och om hur osannolikt Ella till slut blev det istället.
Att höra dem berätta, fnissande, skrattande. Härligt!!!
Läste till slut upp från din blogg om Ellas kalas, och det har smugit sig in ett fel angående var de växte upp.
— Nä, det stämmer inte, sa Ella.
— Tänk om någon läser det som känner till Snökulla-töserna, sa Asta. Ja, det visste ju alla vilka vi var, Snökullatöserna. Vi var ju fem stycken!
Lovade att i alla fall berätta för dig hur det ligger till även om det inte gör något att det står fel.
Asta och Ella är födda nordväst om Brämhult på gården Snökulla. Ungefär en halv kilometer därifrån ligger Hyberg. 1930 hjälpe Ella sin morbror på hans gård på nuvarande Trandared och det var hos honom din mormors mor lånade telefonen.
Jamen då så! Tusen tack, Sofia! Och stort grattis i efterskott till Asta!
Hoppas att jag minns rätt när jag berättar det här: Asta hade en lysande lotteriidé som hon genomförde vid syföreningens försäljningar i Brämhult. Hon bakade kakor till ett helt kalas och dukade upp dem fint på ett eget bord (med tillhörande burkar och påsar förstås). Sedan såldes det lotter så att det stod härliga till, och den som vann kunde alltså bjuda hem ganska många vänner på fest utan att göra något annat än att duka och lägga upp allt som Asta hade bakat!