Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Taggarkiv Stina Tiselius

Tävling: Vinn Stina Tiselius bok Sticka till dig själv!

Minns ni att jag skrev om Stina Tiselius bok Sticka till dig själv när den kom och att jag också fick intervjua Stina?

Anna som arbetade på Stinas förlag, Ordalaget, då föreslog att vi kunde göra en tävling också — det har jag ju gjort ibland tillsammans med förlag som ger ut fina stickböcker. Och sedan rullade skolåret över mig (jag började arbeta heltid som klasslärare förra hösten) och den idén är inte den enda fina idén som jag har slarvat bort under det senaste året, tyvärr.

Men nu! Annas efterträdare Sandra var genast med på en tävling när jag föreslog att vi kunde göra en nu.

Så här kommer den!

Stinas bok är tänkt som en specialpresent till alla stickare som mest stickar åt andra — det kan väl vara dags att ge sig själv något av värmen och allt det vackra ibland? Så de flesta modellerna i boken är sådana som passar vuxna kvinnor. Man behöver inte vara så särskilt traditionsbunden eller fördomsfull för att erkänna och inse att de flesta som stickar ingår i den gruppen. (Och det är naturligtvis roligt med alla som bryter det mönstret.)

Det finns tröjor, koftor, mössor, halstuber, sjalar, vantar och halvvantar.

Tre exemplar av boken finns det i den här lilla tävlingen.

Och frågan som man får svara på om man vill vara med den här gången är:

Vad tycker du så mycket om att sticka just nu att du gärna skulle sticka det både åt dig själv och åt en vän?

Har du fastnat för Pyttipannasjalen? En reflexmössa? Eller för Riddaritröjan eller Sirikoftan (för övrigt skapad av en av mina gamla fiolelever, Linnea)? För ett par enkla vantar? Eller för Maja Karlssons Head in the Clouds-mössa? Eller för vackra handledsvärmare?

(Vinner du boken kommer du att upptäcka mängder av nya modeller, alla designade av Stina!)

Du får vara helt realistisk (kanske till och med sanningsenlig) eller drömma om du vill!

Skriv ditt svar senast på Lucia-dagens kväll, så låter jag en slumpvalsmaskin dra tre vinnare sedan!

”Enkla mönster som alla kan förstå”

I höstas fick jag en vacker bok från Ordalaget förlag: Sticka till dig själv. Nu är det dags för en intervju med dess författare, Stina Tiselius!

***

Hej Stina! Sticka till dig själv heter din nya stickbok – varifrån kom den idén?

Så länge jag kan minnas så har det jag stickat varit presenter till andra. Kanske till min familj, någon vän som nyss fått barn, eller till en vän eller som en gå-bort-present.

Jag tycker det är otroligt roligt att ge bort något vackert handgjort, något som tagit tid att göra, något med kärlek. Jag gillar att skämma bort min familj och mina vänner med stickade gåvor. Men jag då?

Jag är otroligt dålig på att unna mig själv fina saker. Och det kände jag nu att jag ville ändra på. Det har blivit dags för att äntligen sticka något till mig själv. För det är jag värd.

Hur har du fått inspiration till modellerna i boken?

Ofta är det själva garnnystanet som väcker kreativitet och skaparlust. Det kan vara en färg eller en struktur och så sätts tankarna igång. Hur skulle en poncho eller en tröja kännas i det här garnet? Vilken stickad struktur skulle framhävas bäst med detta garnet? Sedan tänker jag på vilken färgskala jag är ute efter. Jag vill också att det ska vara skönt att både sticka plagget och att ha på sig det.

Poncho designad av Stina.

Är det någon av dem som du är extra nöjd med?

Hm, svårt! Boleron i tweed är så fantastiskt användbar och superskön att ha på sig. Så den är en favorit. Sedan älskar jag alla ponchos, och tweedtröjan är också en favorit.

Har du stickat dem till dig själv eller designat dem med tanke på stickvänner som skulle kunna sticka dem åt sig?

Både och. Alla modeller i boken är plagg som jag själv vill ha och som jag tycker är roliga och avkopplande att sticka. Många hör av sig till mig och tackar för att jag har enkla mönster som alla kan förstå. Ovana stickare som säger att de har hittat gnistan igen i mina enkla beskrivningar. Detta bär jag med mig i varje mönsterkonstruktion. Jag vill att det ska vara enkelt att förstå så att mina beskrivningar ska kunna stickas av alla.

Varför ska man sticka till sig själv?

Jag tycker att många generellt sett är ganska dåliga på att unna sig själva. Man stickar till sina barn, sin man och ger bort till vänner och släkt. Men man unnar inte sig själv samma fina gåva, det är som om man själv inte skulle vara värd en lika fin present. Det ville jag utforska lite. När jag är med på stickcaféer och liknande möter jag många som känner igen sig i detta. Därför uppmanar jag alla jag träffar att pyssla om sig själva för en gångs skull! Sparka igång sin egen kreativitet. Fundera på vilken färg vill JAG ha. Vad skulle passa MIG bäst? Vad vill JAG sticka och varför?

Mössa och värmekrage i Stina-stil.

Vad är skillnaden mellan de här modellerna och modellerna i din bok Sticka enkelt till barn, utöver att det går åt mer garn?

Jag skulle säga att garnvalet skiljer sig mest. Jag var mer experimentell med garnerna i Sticka enkelt till barn. Till Sticka till dig själv har jag valt mer klassiska garner. Annars är stilen på modellerna ganska lika varandra. Till exempel ville jag också ha en oversizetröja efter att ha stickat en till båda mina döttrar.

Vilka garner använder du helst?

Jag gillar Sandnes Garn — de har många fina kvalitéer. Nästan alla modeller i boken är stickade med garn från Sandnes. Jag gillar lite tjockare garner, gärna med struktur och färgskiftning. Ofta stickar jag med dubbelt garn för att få till en effekt jag inte kan hitta med ett enkelt nystan.

Är det någon modell som passar extra bra att börja med om man inte är så van?

Eftersom jag uppskattar enkel stickning och den avkoppling den ger är alla mina mönster enkelt konstruerade. Så jag skulle säga att nästan alla modeller är bra om man inte är så van. Men om jag måste välja någon skulle jag säga oversizetröjan. Det är en av de enklaste modellerna i boken. Jag har en skala över svårighetsgraden på alla modeller i boken som man kan kika på innan man börjar.

Festsjal i strukturmönster.

Är det någon modell som passar extra bra att sticka som present om man skulle vilja göra det?

Någon av handledsvärmarna eller kanske baggymössan. De är väldigt populära och uppskattas av många. Kan vara bra också om man inte är säker på storleken på den man vill ge presenten till.

Hur har ni tagit alla de underbara bilderna? Vilka är dina fotomodeller?

Kul att höra att du tycker att bilderna är underbara! Jag har tagit alla bilderna till alla mina tre böcker. Fotomodellerna är vänner till mig, och mina två systrar ställde också upp som modeller. Det krävs mycket planering och omsorg bakom varje bild. Vilka kläder ska matchas? Ska modellen ha smycken? Hur ska vi göra med håret? Var ska vi fotografera? Hur visar jag plagget och detaljerna på bästa sätt i bilden? Jag älskar varje steg även om det är mycket jobb.

Vad har du fått för respons på boken?

Det har varit jättefin respons! Många hör av sig och tycker den är grymt fin och inspirerande, många taggar i Instagram och tipsar om boken. Det finaste jag fick läsa var i en av Facebook-grupperna med sticktema — det var en kvinna som skrev att hon aldrig hade stickat färdigt en tröja till sig själv för att beskrivningarna hon hittat var så svåra att förstå men att hon tack vare min bok nu hade lyckats sticka en tröja till sig själv. Sådant gör mig så himla obeskrivligt glad!

Vad stickar du just nu, och vad planerar du för nya projekt?

Jag är en sådan person som har flera projekt igång samtidigt. Just nu håller jag på med att ta fram nya mönster och stickar på en tröja och ett par handledsvärmare. Jag planerar också att starta igång min webshop nu under våren. Där kommer man att kunna köpa mina böcker men också köpa lösa mönster och lite uppstickat. Det ska bli väldigt roligt! Och så har jag några andra projekt igång, några som jag inte kan berätta mer om just nu även om jag skulle vilja …

***

Tack Stina!

Alla ni som känner att ni behöver mer Stina-inspiration: hon finns på Instagram och Facebook som stinamariastickar!

Här skrev jag om boken i höstas när den kom. Fråga efter den i närmaste bokhandel och på biblioteket — jag vet att det ligger nära till hands att beställa den från en stor internetbokhandel, men det är precis som med garnaffärerna: om vi anstränger oss lite extra för att handla av människor och är beredda att betala lite mer för det så får vi ha butikerna kvar, och människor kan fortsätta att hjälpa oss och se till att det vi behöver och önskar oss finns i närheten och att det finns någon att prata med och fråga. Det är värt mycket, eller hur?

En ny bok: Sticka till dig själv

Det kom ett paket för ett litet tag sedan …

… och det var Stina Tiselius nya stickbok, utgiven på Ordalaget Bokförlag.

Sticka till dig själv heter den, och den går att köpa eller beställa i vilken bokhandel som helst — ni som läser den här bloggen ofta vet säkert att jag tycker att man ska handla av en människa när man kan, så jag föreslår att man försöker i den bokhandel som ligger närmast.

Stina Tiselius har bloggen Garnterapi, och förlaget presenterar hennes nya bok såhär:

Ge dig själv en present! Sätt på favoritmusiken, sjunk ner i soffan och unna dig lite sticktid. Och framför allt: unna dig att stickat något till dig själv!

Det kanske är en logisk fortsättning eftersom hennes första bok på Ordalaget var en om stickade grytlappar och den andra var Sticka enkelt till barn (den skrev jag om här).

Sticka till dig själv är en bok i ganska stort format och med många och stora bilder. Alla modeller är kläder: mössor, halsvärmare, halvvantar, sjalar, några tröjor … och allt är såhär vackert fotograferat, men fotomodeller som ser ut att vara människor som verkligen blir glada av att ta på sig något stickat.

En del plagg, som sjalarna och västen och ponchon och vantarna och de fluffigare halsvärmarna, kan man nog sticka till sig själv nästan oavsett vilken storlek man har. Med andra, som tröjorna, får man som vanligt försöka föreställa sig hur plagget skulle se ut på ens egen kropp och vad storlekarna (S–XL) innebär i det här sammanhanget — Stina Tiselius stickar löst sittande plagg som hon beskriver som oversize.

Jag tror att jag förstår tanken med att boken ska vara till för den som äntligen kan ta sig tid att sticka något lite lyxigt till sig själv — men jag tror att den kan vara till glädje (och inspiration!) för en hjälpstickare också. Många av modellerna är sådana som behövs på många ställen. Mössorna fungerar fint hos stadsmissionerna, Hela människan och Frälsningsarmén. Halvvantarna med, särskilt om diakoniarbetarna träffar kvinnor. En sådan som Elise Lindqvist i S:ta Clara i Stockholm skulle nog ha användning för i stort sett allt. För att inte tala om de organisationer som försöker stötta familjer i Rumänien och tända ljus i en ganska dyster tillvaro för kvinnor där.

Ja, för alla modeller i boken är tänkta för kvinnor och visas av kvinnor såvitt jag kan se. Är det fördomsfullt eller bara realistiskt? Jag vet inte om man behöver ägna så mycket tid åt den frågan. Vill män sticka ur boken finns det i alla fall en hel del som de kan sticka åt sig själva — eller åt någon kvinna som de bryr sig om.

Jag minns att när jag fick Stina Tiselius förra bok blev jag lite förvånad att den var såpass traditionell, både till sin utformning och vad gällde själva modellerna. Min mamma och jag bläddrade i den här också tillsammans, och hon reagerade direkt på att presentationerna är ganska opersonliga, lite som i en veckotidning. ”Jag tycker att det är så trevligt när modellerna har namn och när det finns en berättelse att läsa!” sa hon. Och det tycker faktiskt jag också. Jag tycker också att det är roligt när modellerna är lite av uppfinningar, så att man kan få ett nytt koncept att prova och sedan kanske fortsätta på egen hand. Men det verkar inte som om Stina Tiselius arbetar på just de sätten — hon är kreativ med annat, som att hitta vackra miljöer där hon fotograferar och att komponera i en färgskala med mycket naturfärger. Några av plaggen, som ponchon med luva och ponchon med hög och vid polokrage, är också stickarens varianter av plagg som har varit moderna de senaste åren. Det kan vara en poäng.

Har jag testat någon beskrivning än? Nej, det har jag inte hunnit, men det vore roligt att försöka med ett par halvvantar till att börja med. Som ni ser står det garnmärke (Sandnes Merinoull här på de nedersta) och noggranna mått angivna. Ska jag ha dem själv eller ge dem vidare? Hmmm. Tur att man inte behöver lova något för att få köpa boken!