Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Taggarkiv klänning

Regnbågsränder

En liten lägesrapport från discoklänningsstickeriet:

Teckningen som gjorde att jag måste sticka en klänning.

Först tänkte jag att klänningen från teckningen måste förverkligas precis som på bilden, sedan att färgerna borde vara i exakt regnbågssekvens. Men så kom jag ihåg dagen när femåringen kom hem från förskolan och lite förtrytsamt sa:
”Ingen får tala om för någon annan hur regnbågen ska se ut. Alla får ha den ordningen på färgerna som de själva vill.”

Halvfärdig klänning. Eller kanske tvåtredjedelarsfärdig.

Då bestämde jag mig för att använda garner som jag hade hemma (hade fått en stor kasse med merino och annat av fantastiska Maja, och merino fanns i flera färger), och så bad jag flickans pappa att lägga dem i ordning. Efter det blå som jag precis har blivit klar med kommer det gröna och sedan det gula. Och så, tror jag just nu, en rosa kant.

Ska det vara en stickad rosett eller en sidenrosett eller ingen rosett alls?

Klänningen Ulla

Det är inte klokt vad en del saker drar ut på tiden — sedan jag började arbeta som lärare (i februari förra året) har jag tappat mycket av stickfarten och helt tappat farten med att skriva ut beskrivningarna till de saker som jag experimentstickar och blir nöjd med. Och det gör väl inget egentligen, världen klarar sig absolut utan mina stickbeskrivningar, men om man har anlitat barn som fotomodeller för att kunna visa plaggen blir det ju så tydligt hur tiden går!

Här är Lydia och Leiah hemma hos Ulla i mars förra året. Fem och två var de då.

Här är Salome ett par veckor tidigare. Hon fyller fem om drygt en månad!

Nu är beskrivningen, som fick namnet Klänningen Ulla, publicerad på Järbo Garns blogg. Men, fasa för en stickbeskrivningstillverkare som mig: en bit hade ramlat bort när jag redigerade den! Och Kalle som har hand om bloggen har semester. Så nu lägger jag ut hela beskrivningen här också, så att ni som vill sätta igång kan göra det.

***

Klänningen Ulla

Här kommer en modell som jag har velat prova länge – och när jag väl gjorde det blev det i samarbete med Ulla i Gamla Uppsala. Hon syr massor av fantastiska kläder till sina barnbarn, många av dem av kasserade herrskjortor, och när jag frågade om hon ville vara med och göra verklighet av en idé sa hon ja direkt. Två av de små klänningarna som jag har gjort tidigare har fått flicknamn. Så nu har den här klänningen hennes namn: Klänningen Ulla.

Den allra första inspirationen kommer från en amerikansk stick- och virkblogg som har ändrat karaktär de senaste åren men som förr innehöll ganska många gratisbeskrivningar. The Purl Bee heter den, och den hör ihop med en känd garn- och tygaffär i New York. På The Purl Bee såg jag en bomullsklänning med ett virkat fyrkantigt ok och en sydd kjoldel.

Den andra inspirationen, om man kan säga så, kommer sig av det faktum att det oftast är svårt att ta vettigt betalt för handstickade plagg här i Sverige – samtidigt som många gärna betalar ganska mycket för kläder annars. Jag har funderat ganska mycket på, och frågat ganska många om, vad man skulle kunna göra för att matcha grupper och enskilda som vill handarbeta till förmån för bra ändamål med de människor som skulle kunna tänka sig att köpa handgjorda plagg, gärna barnplagg.

Den här klänningen har alltså ett stickat ok som är identiskt med det som är början på Två trådändars lilla väst och Två trådändars lilla slipover men som avslutas direkt efter holkärmarna. På det syr man en kjoldel i något tyg som man tycker passar.

Stickar man oket i bomullsgarn passar det förstås bra att sy kjolen i bomullstyg. De båda gröna klänningarna här har bomullskjolar (jag tror att tyget kommer från Panduro). Jag tycker att de skulle kunna vara fina som brudnäbbsplagg på ett sommarbröllop, till exempel. Särskilt om någon i brudparet stickar! Men den första klänningen som Ulla och jag gjorde fick en enfärgad kjoldel i ett sidenliknande tyg. Det blev en festklänning som jag tycker passar året runt!

Klänningarna med grönt ok är stickade i Järbos bomullsgarn Reko, som är gjort av återvunna bomullsfibrer från trikåindustrin – inte bomull som har varit kläder och liksom utvunnits igen utan spillmaterial från klädtillverkning. Det är inte så hårt spunnet, så man får vara lite extra noga med att få med sig alla trådar hela tiden. Vill man vara extra miljövänlig matchar man det såklart med återbrukat tyg i kjoldelen!

Den blå klänningen var den första prototypen, och det oket stickade jag i garn från ett restgarnsbord på en hjälpstickningsdag.

Skarven mellan garnnystan gör jag annars gärna med ryska skarvar, men det fungerar inte så bra med ett glest spunnet bomullsgarn. Bättre att fästa i efterhand, tycker jag. Det finns en del fästmetoder som lämpar sig extra bra för bomull.

Oket är inspirerat av Tant Koftas grundbeskrivning till kofta med fyrkantig ringning. Hennes teknik lärde jag mig på en liten kurs under Stickstämman på Ransberg en gång, och här är den i min förenklade version som en del av er känner igen från andra modeller som jag har gjort.

Holkärmarna är samma som på Baraettendanystanvästen, Två trådändars lilla väst, Två trådändars lilla slipover och Två trådändars lilla västklänning. De är lite släkt med Treochenhalvtimmesvästen också – samma enkla idé.

Det är enkelt att göra klänningen större eller mindre, eller anpassa den till tunnare garn (gröve skulle jag inte rekommendera) genom att justera antalet maskor i halsringningen och antalet okökningar, kanske också längden på livstycket. En tumregel kan vara att utgå ifrån ett antal maskor som är delbart med tio. Ett framstycke ska ha 1,5 tiondelar av maskantalet och så tre extramaskor för knappkanten, ett axelparti ska ha två tiondelar, bakstycket ska ha tre tiondelar. Lägg sedan till fyra maskor för raglanskärningen.

Visst är bilderna av de färdiga klänningarna oroligt vackra? De togs hemma hos Ulla under ett par dagar i mars förra året. Flickorna i grönt och blommigt heter Lydia och Leiah och var fem respektive två år gamla då. Salome i den blå klänningen var tre och ett halvt år men ungefär lika stor som Lydia. Magnus Aronson, som har arbetat tillsammans med mig med många böcker, kom in i Ullas finrum och såg genast att soffhörnet var den vackraste platsen att fotografera dem på.

Garn: Järbo Reko

Tyg: valfritt vävt tyg, inte alltför tjockt eftersom det ska rynkas – på 140–150 centimeters bredd räcker det med kjolens längd + sömsmån + 6 centimeter (till linning)

Storlekar: Den mindre storleken passade till Leia som var två år. Den större passade till Lydia som var fem år.

Stickor: rundsticka nummer 4 med mjuk kabel

Dessutom: nål att fästa garnändar med, knappar, synål, sytråd

Klänningen börjar med halskanten som stickas i rätstickning och som ger den en rektangulär ringning. Resten stickas i slätstickning utom framstyckenas fem yttersta maskor som hela tiden stickas räta. Ärmkanterna är också rätstickade för enkelhetens skull. Oket har en resårkant nertill, och i det sys kjoldelen fast.

Lägg upp 59 (70) m (detta är klänningens halsringning).

V 1: 10 (12) rm (detta blir första framstycket), 1 am (detta blir första raglanmaskan), 10 (12) rm (första axelpartiet), 1 am (andra raglanmaskan), 15 (18) rm (bakstycket), 1 am (tredje raglanmaskan), 10 (12) rm (andra axelpartiet), 1 am (fjärde raglanmaskan), 10 (12) rm (andra framstycket).

De jämna varven är klänningens rätsida.

Varv 2: sticka 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 15 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm. Nu ska det vara 67 (78) m på stickan.

Varje ökningsvarv resulterar i åtta nya m.

Varv 3: rm utom raglanmaskorna, som stickas a.

Varv 4: 11 (13) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 17 (20) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 11 (13) rm.

Varv 5 (med första halvan av första knapphålet): rm tills 4 m återstår, maska av 2 m, sticka de två sista r.

Varv 6 (med andra halvan av första knapphålet): 2 r, 2 omsl (ersätter de två avmaskade m), 8 (10) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 14 (16) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 19 (22) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 14 (16) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm.

Varv 7 och alla ojämna varv som följer stickas med aviga m utom de 5 första och 5 sista m som stickas räta.

Varv 8: 13 (15) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 16 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 21 (24) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 16 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 13 (15) rm.

Varv 10: 14 (16) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 18 (20) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 23 (26) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 18 (20) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 14 (16) rm.

Varv 12: nu syns raglanränderna ganska tydligt. På detta v och alla ökningsv framöver, *sticka fram till raglanm, 1 omsl, raglanm r, 1 omsl*, upprepa 3 ggr och sticka återstående m räta.

Fortsätt på detta vis fram till v 31 (37). Gör knapphål till exempel vart 18:e v.

Varv 31 (37) (från avigsidan): sticka kantmaskorna r, sticka första framstyckets m a, sticka raglanmaskan a, sticka rm fram till nästa raglanmaska, sedan am fram till och med nästa raglanmaska, rm fram till den fjärde raglanmaskan och am fram till de sista 5 m som stickas r.

Varv 32 (38): som tidigare räta v.

Varv 33 (39): som v 27.

Varv 34 (40): som tidigare räta v.

Varv 35 (41), ärmvarvet: sticka kantmaskorna och sedan am fram till första raglanm, maska av axelpartiets maskor med rm, sticka nästa raglanmaska a och sticka fram till och med nästa raglanmaska med am, maska av andra ärmpartiets maskor med rm, sticka andra framstycket med am och kantmaskorna r.

Ta loss de yttersta 5 m i vardera kanten och lägg dem omlott med knapphålskanten överst – slipoverns rätsida ska vara utåt, och om det behövs kan du dra ut en ögla av rundstickans kabel någonstans så att det går bra att forma stickningen till en cirkel. Trä upp kantmaskorna på vänster sticka så att det blir varannan från vänster kant och varannan från höger. Sticka dem två och två, en från vardera sidan, med am och fortsätt sedan med rätstickning över framstycke-ryggstycke-hela framstycket – nu sitter de ihop, och det är bara att flytta kabelns ögla när det behövs genom att dra ut den på ett annat ställe och vrida den till ett kryss så att den inte töjer ut några maskor.

Sticka sedan resårstickning (1 r, 1 a) i 8–10 v med start i ena sidan. Maska av i resårsticknng.

Fäst alla garnändar och sy i knappar. Förstärk knapphålen med små langettstygn om du vill – dela i så fall garnet i två trådar så att det inte blir för tjockt.

Mät oket tvärs över och klipp till en linning och en kjol.

Linningen ska vara lika lång som okets omkrets plus sömsmån, och bredden kan vara sex – sju centimeter.

Kjolens bredd ska vara 1½-2 gånger okets omkrets + sömsmån. Höjden blir den längd du vill att kjolen ska ha + sömsmån.

Sy kjoldelen till en ”tub”. Fålla nederkanten. Sy två rynktrådar i överkanten och rynka kjolen så att den har samma vidd som oket.

Sy linningen till en ring. Lägg den räta mot räta med kjolen och sy en söm runt om. Vik upp den, pressa med strykjärn, vik in en centimeter och vik den sedan dubbel så att det går att sy fast den för hand på kjolens insida också.

Sy fast den i klänningens ok för hand och med små stygn i samma färg som garnet – en söm i linningens överkant från avigsidan och en i okets nederkant från rätsidan. Linningen ska inte synas från rätsidan.

(Vill du kan du istället för att sy en linning rynka fast kjoldelen i en bit linningsresår som är lika lång som okets omkrets. Då blir klänningen mindre stum i okets nederkant.)

Konsten att inte slänga en skjorta (del 4)

Idag ska vi se hur Ulla i Gamla Uppsala bär sig åt för att kunna fortsätta sy fina klänningar av kasserade herrskjortor också åt barn som har vuxit en bit!

Den största utmaningen är hur man ska få klänningen tillräckligt lång- Vill man inte skarva med annat tyg (och det kan ju i och för sig bli nog så fint) så blir det skjortans längd som sätter gränsen — man får pussla in livstyckena så nära kragen som det går och använda det som blir över nedanför till kjolen.

Den näst största utmaningen är att få till tillräcklig vidd i kjolen. Ulla säger att kjolen ska vara minst en och en halv gång så vid som livet. Och på det finns det en jättefin lösning. Titta bara!

Här har Ulla fått in alla mönsterdelar till en klänning i 110 cl på en ganska stor herrskjorta. Och istället för att använda ärmarna till ytterligare plagg har hon skarvat in dem som sidopaneler i kjoldelen!

Ni ser att hon har skissat var manschettens öppning sitter. Den syr hon igen — och så blir det en extra fin detalj på klänningen.

Den syns knappt, men visst är den elegant?

Små fickor blev det också.

Den här klänningen fick knäppningen baktill. Då spelar det inte riktigt lika stor roll om det blir ”pojkknäppning” eller ”flickknäppning”.

Ulla använder ett klassiskt klänningsmönster som hon har haft i många år och som hon har ritat av på kraftigare papper för att det ska hålla. Liknande mönster finns hos nästan alla som har barnklädesmönster och dessutom i många böcker om att sy barnkläder. När man har blivit bekant med sitt mönster kan man också börja göra variationer — det kan till och med vara så att det är svårt att låta bli.

En skjortklänning kan vara lika mycket vardagsplagg som skjortan var — och den kan också vara det finaste festplagget, särskilt om skjortan kommer från någon vuxen i familjen.

Har du inga herrskjortor att tillgå? Fråga i närmaste second hand-butik. Nästan alla sådana butiker får in kläder som av olika orsaker måste sorteras bort, ofta för att de är lite trasiga eller blekta eller kanske bara för att de är omoderna. Skjortor kan bli bortsorterade för att kragen eller manschetterna har blivit slitna. Det kan mycket väl hända att de passar fint att sy klänningar av!

Ha så roligt!

Och tack Ulla för all inspiration och alla tips!

Två trådändars lilla västklänning

IMG_0325

Här kommer ytterligare en ny variant av en grundbeskrivning som jag vet att många använder (roligt!).

Den här lilla västklänningen var från början Maria Anderssons idé. Vi har träffats två gånger vad jag minns – båda i Norrfjärden, fast Maria bor i Vidsel. Hur hon gjorde sin klänning vet jag inte riktigt, men den här varianten är den enklaste möjliga, i alla fall så långt min fantasi räcker. Den är släkt med alla andra Två trådändars-plagg (Två trådändars lilla slipover, Två trådändars lilla kofta, Två trådändars lilla tröja, Två trådändars lilla asymmetriska kofta och Två trådändars lilla väst) – det som är nytt med den är att jag har gjort den i flera storlekar! Originalstorleken passar de flesta barn upp till fem–sex månader, skulle jag tro. Den mellanstora borde vara lagom till ettåringar, och den stora vet jag alldeles säkert är lagom till en som just har blivit högre än metern, det vill säga en som är tre år eller så.

Vill du sticka till en som är alldeles nyfödd, så sticka i den minsta storleken och används stickor 3½ och garn som passar till, till exempel Järbo Junior.

Det går förstås fint att använda okets maskantal och varvantal för att sticka de andra plaggen också.

Stickor: nummer 4, en rundsticka med mjuk kabel

Garn: till exempel Järbo Big Verona eller Cygnet DK

Dessutom: två markörer (garnöglor fungerar fint)

Lägg upp 59 (70) 79 m (detta är klänningens halsringning).

V 1: 10 (12) 13 rm (detta blir första framstycket), 1 am (detta blir första raglanmaskan), 10 (12) 14 rm (första axelpartiet), 1 am (andra raglanmaskan), 15 (18) 21 rm (bakstycket), 1 am (tredje raglanmaskan), 10 (12) 14 rm (andra axelpartiet), 1 am (fjärde raglanmaskan), 10 (12) 13 rm (andra framstycket).

De jämna varven är koftans rätsida. Alla ökningar görs med vridna omslag.

Varv 2: sticka 10 (12) 13 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) 14 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 15 (18) 21 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) 14 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) 13 rm. Nu ska det vara 67 (76) 87 m på stickan.

Varje ökningsvarv resulterar i åtta nya m.

Varv 3: rm utom raglanmaskorna, som stickas a.

Varv 4: 11 (13) 14 rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) 16 rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 17 (20) 23 rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) 16 rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 11 (13) 14 rm.

Varv 5 (med första halvan av första knapphålet): rm fram till första raglanmaskan som stickas a, sedan rm resten av varvet — utom på alla raglanmaskor som stickas am — tills 4 m återstår, maska av 2 m, sticka de två sista r.

Varv 6 (med andra halvan av första knapphålet): 2 r, 2 omsl (ersätter de två avmaskade m), 8 (10) 11 rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 14 (16) 18 rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 19 (22) 25 rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 14 (16) 18 rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) 15 rm.

Varv 7 och alla ojämna varv som följer stickas med aviga m utom de 5 första och 5 sista m som stickas räta.

Varv 8: 13 (15) 16 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 16 (18) 20 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 21 (24) 27 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 16 (18) 20 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 13 (15) 16 rm.

Varv 10: 14 (16) 17 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 18 (20) 22 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 23 (26) 29 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 18 (20) 22 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 14 (16) 17 rm.

Varv 12: nu syns raglanränderna ganska tydligt. På detta v och alla ökningsv framöver, *sticka fram till raglanm, 1 omsl, raglanm r, 1 omsl*, upprepa 3 ggr och sticka återstående m räta.

Fortsätt på detta vis fram till och med v 26 (32) 36. Gör knapphål till exempel vart 18:e v.

Susanne Anderssons

Susanne Andersson har provstickat i Lido-garn.

Varv 27 (33) 37 (från avigsidan): sticka kantmaskorna r, sticka första framstyckets m a, sticka raglanmaskan a, sticka rm fram till nästa raglanmaska, sedan am fram till och med nästa raglanmaska, rm fram till den fjärde raglanmaskan och am fram till de sista 5 m som stickas r.

Varv 28 (34) 38: som tidigare räta v.

Varv 29 (35) 39: som v 27.

Varv 30 (36) 40: som tidigare räta v.

Varv 31 (37) 41, ärmvarvet: sticka kantmaskorna och sedan am fram till första raglanm, maska av axelpartiets maskor med rm, trä en markör på höger sticka, sticka nästa raglanmaska a och sticka fram till och med nästa raglanmaska med am, maska av andra ärmpartiets maskor med rm och trä en ny markör på höger sticka, sticka andra framstycket med am och kantmaskorna r.

Ta loss de yttersta 5 m i vardera kanten och lägg dem omlott med knapphålskanten överst – klänningens rätsida ska vara utåt, och om det behövs kan du dra ut en ögla av rundstickans kabel någonstans så att det går bra att forma stickningen till en cirkel. Trä upp kantmaskorna på vänster sticka så att det blir varannan från vänster kant och varannan från höger. Sticka dem två och två, en från vardera sidan, med am och fortsätt sedan med rätstickning över framstycke-ryggstycke-framstycke – nu sitter de ihop, och det är bara att flytta kabelns ögla när det behövs genom att dra ut den på ett annat ställe och vrida den till ett kryss så att den inte töjer ut några maskor. Om du vill avsluta knappsprundet lite extra fint kan du sticka am på de 5 m under sprundet på vartannat v ett par gånger.

Ingrid Johanssons

Ingrid Johansson har provstickat i Baby Merino.

På de mindre storlekarna: sticka ett varv slätstickning. Från och med ny börjar och slutar varven i klänningens ena ”sidsöm” (som förstås inte är någon söm).

På den större storleken: sticka 6 v slätstickning, gärna med am under knappslån på vartannat v så att den ”fortsätter” lite. Från och med ny börjar och slutar varven i klänningens ena ”sidsöm” (som förstås inte är någon söm). Vill du sticka klänningen randig är det här färgbytena äger rum.

Sticka sedan 5 (6) 7 v resårstickning med 1 r, 1 a.

Varv 1: 1 rm, 1 omsl, rm fram till 1 m före markören, 1 omsl, 1 rm, flytta markören till höger sticka, 1 rm, 1 omsl, rm fram till 1 m före markören, 1 omsl, 1 rm.

Varv 2–8: rm.

Varv 9, 17 osv: som varv 1.

Övriga varv: slätstickning.

Vill du sticka ränder, så sticka hela tiden varvets första m med båda garnerna. Det blir en rand i klänningens ”sidsöm”, men den är betydligt smidigare än en massa fästa trådar – och klänningen blir färdig mycket fortare!

Sticka klänningen så lång som du vill – den minsta storleken har 55 v slätstickning, och den stora (som är till en flicka som tycker om långa klänningar) har 108 v som är fördelade på fyravarvsränder.

Gun-Britt Prue Carlssons

Gun-Britt Prue Carlsson har provstickat i Big Verona.

Avsluta med 4 eller fler v ”rätstickning” – alltså vartannat v am – och maska av från avigsidan. (Eller, om du inte vill sticka så många am: sticka rm fram och tillbaka med varvbyte i ena sidan i 4 v, maska av med rm från avigsidan och sy sedan ihop det lilla sprundet samtidigt som du fäster trådarna.)

Om du vill undvika att kanten viker sig (och det gör den eftersom rätstickning blir lite bredare än slätstickning), så prova att sticka ihop till exempel var 10:e och var 11:e maska på det första varvet i kanten.

Fäst de båda eller alla trådändarna. Sy i knapparna. Grattis – du har stickat en liten västklänning!

Du kan sy i knappar direkt, och klänningen kan vara klar, eller också dekorerar du den på något vis innan du ger bort den.

***

Nu reser jag bort i ett par veckor, och det är inte så säkert att det går att hitta något trådlöst nätverk där jag är. Önskar er fina sommardagar ett tag till och hoppas att vi hörs igen sedan!