Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Taggarkiv intervju

Tidaholmsintervju

När jag var i Tidaholm och höll ett litet föredrag kom församlingstidningsredaktören Lena Linde och gav mig ett papper med frågor. Det skulle bli något till julnumret. Här är svaren!

 

Foto: Magnus Aronson

Namn: Anna Braw
Yrke: förlagsredaktör
Familj: stor
Bor: på Limhamn i Malmö
Aktuell: som gäst på Forum Tidaholm i oktober
Favoritbibelställe: 3:16 i ganska många olika bibelböcker
Senast lästa bok: svår fråga, men jag läste just ut Baking cakes in Kigali av Gaile Parkin

Hur kom det sig att du började med Kyrkkaffe-serien?
Ja, jag började inte med serien, då hade jag aldrig vågat börja … men jag fick börja med en bok om det svenska kyrkkaffet därför att det inte fanns någon. För mig var det en chans att be människor att berätta om en massa viktiga saker, men också naturligtvis en chans att visa på ett ideellt arbete som har utförts av glada och generösa kvinnor i många, många år. Och så är det ju alltid roligt med bra recept!
Det var inte alls tänkt att det skulle bli en serie, men sedan har angelägna ämnen fortsatt att dyka upp, och de har liksom passat i samma form. Så nu finns det fyra stora receptböcker och en om syföreningar, och så sju små receptböcker och en handarbetsbok. Jag har just börjat arbeta med en ny, Förresten – en bok om att äta upp. Den handlar om mat och miljö och om att ta vara på matrester, och det är otroligt spännande!

Kyrkkaffe är ju ett begrepp – varför är det så viktigt i vår kyrka med kyrkkaffet?
”Att gå i kyrkan utan att gå på kyrkkaffet är som att bada utan att doppa huvudet”, sa en av mina körkompisar när jag höll på med den första boken. Nästan alla som har skrivit till mig har förklarat det så bra. Man kan väl säga att den stora anledningen är att i gudstjänsten riktar vi oss framåt, till Gud, och Gud påminner oss om att vi är en familj och att han vill att vi ska ta hand om varandra. Det kan vi göra redan i förbönen och fridshälsningen, förstås, men vi behöver nog en liten efterfest för att verkligen hinna med.

Jag har läst att din mamma är din rådgivare och inspiratör, på vilket vis?
Hon är liksom kyrkkaffe och kyrkfamiljeliv personifierade för mig. Jag ringer till henne jämt, och får jag bara tag på henne så har hon alltid idéer och tid att tänka efter. Ganska många gånger när jag har frågat om något kryptiskt recept har hon sagt ”vänta, jag skriver upp det och provar det ikväll”. Det hade inte blivit så värst mycket böcker för mig utan henne. Hon är fantastisk!

Vad ska man baka för att imponera på dig?
Man behöver inte imponera på mig … men jag blir alltid lite tårögd när jag ser att folk i en församling verkligen har tänkt till för att ordna ett kyrkkaffe där alla är välkomna och att det fungerar. Och det är verkligen sant att det blir varmare och roligare med hembakat, det kan inte hjälpas, men huvudsaken är att det blir något alls såklart!

Favoritbok eller favoritrecept eller favorittext bland dina böcker?
Det går lite i vågor vad som ”känns mest”, men Inga-Lina Lindqvists text i Påtår har jag läst flera gånger på senaste tiden när jag har hållit föredrag, och den innehåller så mycket. Therese Dahlbergs sopptext i Tillsammansmat är också en som jag alltid blir glad av. Men det finns många. Förstås.

Du pratar ju gärna om måltidsgemenskapens betydelse, har vi tappat bort den? Och i så fall, kan du ge oss något tips?
Det finns många exempel på underbar måltidsgemenskap i Sverige, men många av oss äter nog lite för snabbt och kanske lite för ensamt också. Det viktigaste är inte att laga det snyggaste ur senaste Buffé eller att få uppläggningen att se ut som i TV, utan det viktigaste är att den gemensamma måltiden äger rum! Så jag hoppas att vi kan våga bjuda varandra och kanske också någon som vi inte känner så väl på vardagsmat runt köksbordet till att börja med. Och låta det ta lite tid. Det tror jag att många skulle må väldigt gott av.

Bland höstlöven i Örebro

Foto ur Nerikes Allehanda: Per Knutsson

I torsdags, precis innan jag skulle åka till Tidaholm för att berätta om Tillsammansmat, kom Johanna Berglund som är kulturreporter på Nerikes Allehanda upp på redaktionen. Vi pratade om — kyrkkaffe, såklart. Och de andra böckerna också. Och lite om att vara redaktör och om musik och om Småland. Idag finns intervjun att läsa i tidningen. Här!

Tillsammansmat i Hannas Café

För ett tag sedan kom Maggan Johansson från webradiomagasinet Hannas Café körande med sin lilla, lilla inspelningsapparat, och vi satte oss på ett café på Limhamn och pratade om Tillsammansmat och måltidsgemenskap. Nu är det ju alltid den där lilla grejen att det är helt förfärligt att höra sin egen röst, så jag måste nog samla ihop en hel del mod innan jag vågar lyssna, men här är reportaget i alla fall!