Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Taggarkiv flyktingar

En dag på Hope Café i Aten

Här kommer en rapport från Suzanne Melville som är i Aten Hope Café igen nu!

Situationen i Grekland blir bara värre och värre. Lägren är fulla, och squatsen utryms av polis och militär. Människor har ingenstans att bo och tvingas leva på gatan.

Foto: Hope Café

Den här familjen — mamma, pappa, en treåring och en nyfödd baby –lyckades fly från Syrien i december 2018. För att slippa helvetet i lägren på de grekiska öarna tog de landvägen genom norra Turkiet och över floden Evros till Grekland.

Nu straffas de av det grekiska systemet där man registreras i hotspotsen på öarna — de tvingas leva på gatan i Aten.

Igår kväll vid matutdelningen i Viktoria blev vi uppmärksammade på familjens situation av en av våra volontärer som själv är flykting. Familjen fick genast hjälp med mat och mjölk, och i kväll kommer de naturligtvis att få mat igen.

En annan familj som hjälper oss mycket på caféet blir strax hemlösa, och vi tänkte att vi ska försöka få tag i en lägenhet där vi kan låta båda dessa familjer bo. 

Foto: Suzanne Melville

Och så har det varit lördag. Idag har varit dagen då jag har handlat. Mycket!!!

Foto: Suzanne Melville

Jag har köpt en massa blöjor för pengar som vår underbara lilla Alice har samlat ihop genom att sälja armband och hembakade kakor.

Foto: Suzanne Melville

Vi tömde hyllorna på alla blöjor i storlek 4 och 5.

Eftersom blöjorna tog slut fyllde jag på med välling tills alla pengar var använda. Två barn här i gruppen gör jättefina nyckelringar, och pengarna de har samlat ihop använde jag till att handla välling.

Foto: Hope Café

Visst är det fantastiskt med dessa barn som gör saker för andra barn? Det är så otroligt rörande och ger så mycket hopp.

Foto: Suzanne Melville

Jag var också på marknaden i Omonia och träffade min favvoegyptier. Det är alltid lika roligt att träffa honom. Hos honom fyllde jag på förrådet med grönsaker.

Foto: Suzanne Melville

Det ser lite ut, men det är faktiskt 30 kilo potatis, 20 kilo lök och 10 kilo av resten, utom vitlöken som är tre kilo. Nu blir det lite variation i maten under veckan som kommer. Tack alla ni som hjälper till genom att swisha pengar så vi kan dela ut mat på torget i Viktoria.

Hope Café har egentligen stängt på lördagar, men vi hade trots det två intervjuer inbokade idag.

Det ena var en mamma som har ett tvillingpar på 11 månader. När hon kom in och satte sig brast hon i gråt. Hennes ena baby kan inte äta mjölkprodukter av något slag, varken sig bröstmjölk eller välling, utan att få fruktansvärda eksem över hela kroppen. En läkare har ordinerat en speciell slags sojavälling åt barnet, men den kostar 56 € per förpackning, och en sådan räcker bara i tio dagar.

Varje flyktingfamilj får 50€ per barn upp till 3 barn. Det ska räcka till allt för barnet.

Kan ni tänka er in i hennes situation? Jag försöker, men jag måste medge att det är väldigt svårt. Tänk att ha ett barn och inte kunna ge det mat. Den mat man har blir barnet sjukt av, och den mat barnet behöver har man inte pengar att köpa. Jag kan inte tänka mig en värre situation som förälder.

Tack vare våra hjälpande barn kunde vi i alla fall hjälpa denna mamma med blöjor och välling till hennes andra barn. Vi visade bilder av Alice, och vi stod där alla med tårar i ögonen. Det blev så verkligt just då vilken skillnad dessa barn gör.

Foto: Suzanne Melville

Efter detta möte var det dags för ”matfabriken” igen. 146 portioner blev det idag.

Foto: Suzanne Melville

Maten som lagades var pasta och tomatsås med kikärter, potatis och tomat toppat med lite grönt.

Foto: Suzanne Melville

Två skrev på locken, två hällde upp maten i formar, två la på locken och två satte fast dem. Det går så fort när många hjälps åt.

Vi provade lite olika språk!

Foto: Suzanne Melville

Väl på Viktoria var det i kväll en väldigt lugn utdelning.

Foto: Suzanne Melville

Många barn, men det var inte så stressigt som det var igår. Det kändes bra.

Efteråt åkte vi alla tillbaka till Hope Café och åt tillsammans. Det har varit en riktigt trevlig om än fläckvis stressig dag idag.

Vill du vara med och hjälpa till att fixa matutdelningen i Viktoria eller inköpen av blöjor och välling till barnen? Swisha gärna till 0708-256277 eller gör en överföring till SEB-kontot 5694 066 2367.

***

När jag läser det som Suzanne skriver och ser bilderna inser jag återigen att det inte går att förstå hur olika våra livsvillkor är. Att Europas gränser är stängda för människor på flykt kan få oss att tro att ingen flyr längre. Så är det ju inte alls. Och så länge som FN-organisationerna och andra större biståndsorganisationer inte klarar att reda ut situationen i de länder dit stora mängder människor har kommit de senaste åren är det arbete som görs på platser som Hope Café helt avgörande. Jag hoppas att många, många här i Sverige vill vara med och stötta det!

Varsågod, använd min axel

Fyra av 24 sångare i One Heart Choir. Foto: skärmklipp från Youtube

Något att lyssna på gång på gång under julförberedelserna oavsett om de är hetsiga eller fridfulla: en grupp människor från en lång rad olika länder med tre gemensamma nämnare, nämligen att de har flytt från sina hemländer, att de har hamnat i Storbritannien och att de gärna sjunger!

One Heart Refugee Choir kallar de sig.

Läs mer om deras gemensamma projekt i den här artikeln (på engelska) i The Guardian!

Raggsockor för Syrien har levererat kläder och mat igen

Nu är det ett tag sedan jag skrev om Anne Collén och hennes arbete med Raggsockor för Syrien, och det kan verkligen vara dags: hon har kommit tillbaka efter en ny resa! Också den här gången hade hon med sig en grupp volontärer och arbetade intensivt tillsammans med sina vänner på plats i Jordanien för att dela ut mat och kläder till de syriska flyktingfamiljer som vännerna har lokaliserat och som inte kan klara sig på egen hand just nu. Byn Zaatari fick besök, såklart, och flera andra platser också. Här berättar hon själv om dagarna, och jag har redigerat ihop flera dagsrapporter och en längre rapport för att ni ska få läsa så mycket som möjligt.

***

Det här var på ett sätt en tuffare resa än de tidigare, och det har tagit längre tid att återhämta sig. En stor frustration för oss var att containern inte kom fram i tid. Jordanien har bytt parlament, och det innebär nya regler och nya sätt att administrera saker och ting. Det gjorde att vi blev tvungna att vara ännu mer flexibla än vanligt, vara påhittigare än vanligt och ha större tålamod än vanligt.

raggsockor-for-syrien-1

Anne med gruppen under en kaffepaus (utan ordning på namnen, men Anne själv sitter i mitten): Linus Nilsson, AnnChatrin Grundal, Joel Wramneby, Victoria Helgoson, Annika Södergren, Ali Okab, Kotaiba Alabdullah, Charlie Anderson och Esther Collén.

raggsockor-for-syrien-14

Vi har varit med om mycket, roligt och ledsamt och spännande.

Barn som springer fram och kramas och vill leka.

Det har regnat och blåst sand över oss. 

Bilfärd från tält till tält med 44 matlådor (av säkerhetsskäl fick vi inte kliva ur bilarna, men vi möttes av varma leenden och tacksamma blickar).

raggsockor-for-syrien-13

Som ni ser har vi fixat klisterlappar med vår logotyp (acting4change) och Zataari kommun. Det höjer vår status i byn, och vi får erkännande för vårt arbete. Det är ett otroligt spännande samarbete. Vi har varit hemma hos folk och fått te och kaffe i massor, och en familj bjöd oss på världens godaste falafel och hummus. Det visar på den oerhörda generositeten och gästfriheten i kulturen.

raggsockor-for-syrien-7

Andra dagen i Zataari hade vi barnen i fokus. Två av oss, Joel Wramneby och Victoria Helgoson, är clowner, och vi ordnade ansiktsmålning och lek och dans. Barnen var så glada. Många varma kramar hanns med.

Kotaiba Alabdullah och jag besökte borgmästaren i byn och pratade om framtiden. Spännande!

Vi besökte hem både i tält och nybyggt litet hus. 

raggsockor-for-syrien-15

Tredje dagen i rad upp till Zataari. Det är inte längre än 60 kilometer men tar dryga en och en halv timme att köra. Vi fotograferade barnen i skolan, bjöd på fika och levererade skolböckerna som vi hade fått från Fridnässkolan. Vi lämnade en massa sorterade klädpåsar till rektorn på skolan. Därifrån ska de delas ut till de barn som behöver. Vi lämnade också två matlådor som ska levereras av den som äger marken skolan står på. Och fyra matlådor lämnade vi till vice borgmästaren som ska fördela dem bland fattiga jordanier i byn.

Vi gjorde också hembesök i Amman, men där kunde vi inte fotografera. Där hade vi med oss matlådor, kaffe och te. 

Vi väntade på att containern skulle komma loss från hamnen, men tyvärr gjorde den inte det medan vi var kvar. Vi kunde alltså inte dela ut något av det som finns i den. Som tur är hade vi över 400 kilo med oss i bagaget — och 80 matlådor som vi köpte på plats. Så vi har haft att göra ändå. När containern kommer fram kommer våra vänner att dokumentera allt, och vi kommer att få se att alla grejer kommer dit de ska. Naturligtvis är vi besvikna över att det inte blev som vi tänkte men så är det ibland.

raggsockor-for-syrien-12

På lördagen åkte vi till en liten by utanför Jordaniens näst största stad Irbid. Det är en ganska fattig by som har tagit emot syriska flyktingar. Det var fantastiskt att se att fast människorna där inte har så mycket själva så delar de med sig till dem som har det ännu sämre.

Vi var den första hjälporganisation som kom till byn och delade ut humanitär hjälp. Vi hade en lista med familjer som behövde hjälp, och var och en av dem fick en matlåda och stickade kläder. Det kändes stort, och det känns gott att organisationen som tar emot containern finns i den här byn, så att byn får ta del av innehållet. Det var lite överväldigande att se de stora behoven. Men det blir fler gånger.

Det är en mycket traditionell by, så vi kunde inte röra oss fritt, inte komma in i så många hem och definitivt inte ta några bilder.

Vi avslutade dagen med en jordansk picknick i bergen. Solnedgång och kaffe kokat på brasa. Det blev en fin avslutning på vår resa och det hårda arbete som hela gruppen har utfört.

Vi hade ett ett par ledord inför resan: ”flexibilitet” och ”det blir inte alltid som man har tänkt sig”. Det fick vi verkligen erfara. Men det blev ändå sååååå bra. Dessa barn i i Abu Sultan School! De ville bli kramade och burna, de ville leka och busa, de ville få sina ansikten målade men också skicka hälsningar till Sverige. Vi var där tre gånger. Rektorn och lärarna var så tacksamma.

raggsockor-for-syrien-5

Vi kunde dela ut sammanlagt ungefär 80 matlådor i Zaatari– till syriska familjer i tält och nybyggda baracker, men också till fattiga jordanska familjer. Några härliga hembesök fick vi vara med om.

Det flyger många tankar genom mitt huvud nu när vi har kommit hem. Hur ser framtiden ut? Hur ska vi arbeta mer långsiktigt i Zataari och i Rahaba?

Vi kommer snart att göra det möjligt för dig som vill vara med och stötta Abu Sultan School mer regelbundet. Idén är att ”stötta ett barns skolgång i Zataari”. De tre lärare som finns på skolan har inte fått lön sedan i våras. Tack vare Linus Nilsson och alla andra som har bidragit håller de nu på att rusta upp skolan invändigt och utvändigt. Men resurser behövs till löner.  Vi återkommer om det så snart formaliteterna är på plats.

En annan rolig grej är att Kotaiba Alabdullah har tillsammans med andra vänner i Jordanien startat Acting for Change Jordan. Det är ett fint partnerskap vi har.

Tack till alla er som på olika sätt har stöttat denna resa. Utan er hade det inte varit möjligt! Så fort containern är på plats och urlastad kommer vi att få bilder och rapporter och uppdateringar. Så var inte oroliga. Grejerna kommer till de människor som behöver dem.

Stor kram från en glad och tacksam Anne

***

Fotnot: Acting for Change har sin webbplats här, och vill man läsa särskilt om Raggsockor för Syrien kan man göra det här!