Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Uncategorized

Garnhistoria

img_0415Kan man göra garn av vad som helst?

Mjölkgarnet är kanske ett svar på den frågan.

Men när jag var i en second hand-butik förra helgen blev jag ändå förvånad: där låg flera härvor av något som var märkt ”nöthårsgarn”!

Det verkar som om det har varit åtminstone ganska vanligt för kanske 50 år sedan, men mest som vävgarn till mattor och sådant. Då borde det väl vara spolat på koner och inte snurrat i en härva? Så visst måste det som jag hittade vara tänkt för stickning?

De senaste veckorna har varit fullproppade med flyttbestyr för mig, så jag köpte den här härvan och några till men postade dem direkt till Margaretha som är hjälpstickare och som gärna tar emot garnbidrag (jag har aldrig träffat henne, men jag känner hennes dotter och hennes svärson). Vi får väl se vad hon tycker om dem och vad hon tycker att man kan använda dem till.

Men alla ni andra — är det någon som vet något om nöthårsgarn eller om Bergå eller som har något att berätta?

 

V-ringning på gång

Av Posted on Inga taggar 0

Maria och jag fick kontakt igen häromveckan. Hon har haft mycket att göra det senaste året — bland annat för att hon är en av alla som lagt ner otroligt mycket energi på att hjälpa människor från andra världsdelar att finna sig till rätta här uppe i norr.

Jag vet inte riktigt hur vi kom in på det, men jag skrev att jag inte har kommit mig för med att försöka lista ut hur Två trådändars lilla kofta och Två trådändars lilla tröja ska kunna få V-ringade syskon.

Bara någon dag senare kom den här bilden:

Valdemar 2

Och den här:

Valdemar

Perfekt eller hur? Nästan för bra för att vara sant!

Maria har gjort ett slags tabell som visar hur hon bar sig åt. Hon skriver att det inte var så svårt och att det går att göra en kofta med samma princip.

Vad säger ni — ska vi skriva en beskrivning?

Ett beslut på prov

IMG_0380[1]

I somras skulle jag träffa ett av mina gudbarn och hans familj.

Föräldrar kan ju ha väldigt starka och väldigt olika principer, och jag hade något slags minne av att just den här pappan avskyr tröjor med ”budskap” på.

När jag gick och letade efter något att ha med till gudsonen — och något liknande till lillebror, för att inte sabotera sommarlovet för någon av dem eller för föräldrarna — kom jag på att det lika gärna kunde vara så att föräldrarna tyckte illa om tröjor med våldsamma motiv (som hajar eller lejon eller i och för sig ganska gulliga monster), eller att pojkarna själva kunde ha blivit kinkiga med kläder sedan senast vi sågs. Ja, vad vet man?

Så jag träffade dem utan tröjpaket, och det visade sig att pappan verkligen avskyr tröjor med ”budskap”, så till den grad att mamman som hade glömt pyjamasen hemma hade fått köpa sig en herrpyjamas dagen före för att pappan inte stod ut med de fåniga orden på dampyjamasarna, men att han hade insett att hans söner nog skulle klä sig i olika ord och meddelanden förr eller senare.

När jag kom hem började jag fundera mer på vad som vore bra att ge dem. Jag har bara köpt miljömärkta och oftast också Fairtrade-märkta barnkläder de senaste åren, och jag tycker att det är så underbart att det har kommit mer och mer sådant.

Med medan jag gick där i en stor klädbutik och såg alla ”organic cotton”-plagg som var tillverkade i Bangladesh kom jag på att det här vill jag inte stödja. Jag vill absolut stödja den utveckling som gör att det blir mer och mer miljömärkt bomull, men plaggen tillverkas ju fortfarande i fabriker där de anställda har vad vi måste kalla slavkontrakt.

Med de ganska små medel som jag har vill jag inte bidra till att jätteföretagens chefer får ännu större bonusutdelningar. Med de ganska små medel som jag har vill jag stödja någon eller några som satsar på ett annorlunda vis.

Lite tidigare i somras fick två av ”mina” pojkar tröjor från Sture & Lisa i ettårspresent. Precis så vill jag ju handla! Men till de här större pojkarna finns det inte syskonkläder i den kollektionen. Så nu skrev jag till Ulrika som har ett eget litet barnklädesmärke, Starka Ulle (hon har en Facebook-sida med samma namn), och frågade om hon ville sy en tröja vardera till min gudson och hans bror. Hon skickade tygbilder, jag valde, och ett par dagar senare kom tröjorna med posten. 170 kronor styck plus porto. Det är det verkligen värt! (Och egentligen är det värt mer, naturligtvis — men det här var de priser som Ulrika hade satt själv.)

Från och med nu ska jag försöka komma ihåg att det också är såhär jag vill köpa presenter.

En annan sak att tänka på är att stämma träff med vänner på ett ”lokalt” café istället för att råka hamna på något av kedjecaféerna igen. Jag beundrar personalen på kedjecaféerna så mycket — de måste vara otroligt uthålliga, särskilt de som arbetar på småställena på järnvägsstationer och gallerior och inte har någonstans att sätta sig en stund — men det är bara att inse att det mesta av det som jag betalar går till någon högt, högt upp. Roligare när de pengarna kan gå till den som driver en familjerörelse eller försöker förverkliga en dröm. Eller hur?

(Och ni som nu tänker skriva att det bästa är att köpa second hand: ja, det tycker jag med! Just de här båda bröderna är faktiskt klädda i nästan enbart begagnat. Deras mamma har den fantastiska talangen att hitta jättefina saker på second hand i stort sett varje gång hon tittar.)

Ett litet koftgalleri: Lilla Tuffing

Nu är det ganska många som har hunnit sticka Lilla Tuffing. Roligt att det som var en udda idé i mitt huvud förra sommaren faktiskt kommer att värma flera barn på riktigt i höst!

Här är de båda första koftorna som jag stickade (ja, nu har jag fått en bild!):

20160831_103008

Den lilla är i den storlek som jag har delat med mig av, och på bilden är det en ettåring som har den på sig, men den är stickad i ett ärvt second hand-garn, så jag vågar inte lova så mycket när det gäller storlek … Den stora är lagom till en treåring, men jag stickade den medan jag satt och lyssnade på föredrag och sådant, och sedan hann jag ge bort den innan jag hade räknat maskor och varv. Ursäkta! Snart ska jag lägga upp till en ny, och då lovar jag att dela med mig av siffrorna.

Måd Östbergs 2

Måd Östberg stickade sin i Baby Marino.

Sofia Tånnanders

Sofia Tånnander stickade sin på stickor nummer tre och berättar att hon har använt den mycket på sin lilla nyfödda.

Anna Rönnqvists

Anna Rönnqvist stickade sin i flammigt garn.

Och de här är nog redan visade, men i alla fall:

Lena Hellebergs

Lena Helleberg har stickat den här i ett självmönstrande garn.

Susanne Anderssons två

Susanne Andersson fick till olika storlekar med olika garn och stickor.

Lotte Bloms 3

Lotte Blom stickade ränder i olika garner.

Liselott Reuters

Liselotte Reuter stickade den här.

Karin Södermans

Karin Söderman hade två färger hemma.

Monica Pihls

Monica Pihl valde ett självrandande garn.

Anna Högbergs

Anna Högberg hittade ett mönstrat.

Gun-Britt Prues

Och Gun-Britt Prue också.

Samma modell — så olika koftor. Här finns beskrivningen!

Äntligen: Två trådändars lilla tröja med knappar på axeln

Stackars alla som provstickade de tidigaste versionerna av den här modellen. Jag visste ju precis hur jag skulle göra för att sticka den själv, men när jag försökte skriva ner det blev det hela tiden fel i siffrorna. Ett tag höll jag på att ge upp. Men jag tyckte ju att modellen var något att ha. Och flera av teststickarna var så entusiastiska och skickade glada hälsningar tillsammans med sina ändringar. Så till slut blev den klar: Två trådändars lilla tröja med knappar på axeln!

DSC_1682

Det här var det tredje exemplaret jag stickade.

Och nu finns beskrivningen på Järbo Garns blogg. Varsågoda! Och ett stort tack — extra stort den här gången — till alla er som hjälpte mig att prova beskrivningen!

 

En klänning med knappar på axeln — vad tror ni?

Av Posted on Inga taggar 0

IMG_0377[1]

Dagens fråga (och ursäkta den usla bilden — jag har inga möjligheter att fotografera i dagsljus den närmaste tiden):

Det här är Två trådändars lilla tröja med knappar på axeln så lång som oket räcker, sedan korta ärmar och till slut nederdelen från Två trådändars lilla västklänning. Ännu saknas knappar, ännu är inga trådar fästa. Jag stickade den när jag var ute och reste, så jag tog till ett lite tjockare rosa garn när jag märkte att det gula inte skulle räcka — det är jag inte så nöjd med.

Men — ska jag anstränga mig lite till och skriva en beskrivning? Eller kommer alla som vill sticka den att tycka att det går lika bra att plocka ihop delarna från tidigare beskrivningar?

Det är alltid pyssligt (och lite nervöst!) att skriva en beskrivning, men jag gör det gärna om jag vet att den kommer till användning. Så jag är tacksam för svar!