Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Tävling

Vinn Sticka svenska mönster!

En glad nyhet idag igen: Maja har ordnat två exemplar av sin bok Sticka svenska mönster till en liten tävling här på Ett varv till-bloggen!

Häromdagen berättade jag lite om den. Boken alltså. Det finns naturligtvis mycket mer att säga egentligen.

Till exempel vore det roligt att prata länge om varifrån alla mönster kommer. Modellerna är ju Majas, men mönstren, alltså det som blir blommor och stjärnor och allt möjligt annat, är skapade av människor på olika håll i Sverige långt innan det fanns appar med rutmönster och uträkningsverktyg. Kanske långt innan gränserna mellan länderna i Norden var så värst tydliga också …

När jag frågade Maja vilken fråga hon ville att jag skulle använda i den här tävlingen svarade hon att hon gärna ville ha någon som har med minnen att göra. I förordet till boken berättar hon om hur hennes mormor lärde henne att sticka och om hur det var det som blev impulsen till så mycket av det som hon gör nu.

Så här kommer tre tävlingsfrågor — välj en och svara på den i kommentarfältet här nedan eller (om du inte har Facebook till exempel) skicka ditt svar med e-post till annabraw[snabel-a]gmail.com!

* Vilket är ditt första stickminne?

* Vilket är ditt bästa/starkaste/mest speciella stickminne?

* Vem var det som lärde dig att sticka?

Två exemplar av Majas bok väntar på att få göra varsin vinnare lycklig! Tävlingen är öppen till måndag kväll, och sedan drar en slumpmaskin de två som får boken med posten.

Soili vinner rött garn och rundsticka — tack för alla favorittips!

Av Posted on Inga taggar 1

Precis nyss fick en slumpmaskin dra en vinnare — och det blev Soili! Grattis Soili!

Här är det röda garnet och rundstickan som jag ska posta till dig:

Svaret på frågan?

Naturligtvis blir jag otroligt glad när så många av er svarar att favoritmodellerna är någon av Femtimmarskoftan-varianterna eller någon av Två trådändars-modellerna. Det är så roligt att de kommer till användning och att resultatet får värma barn både här i Sverige och i en lång rad andra länder!

Annica nämnde också Quickie Baby Sweater (liknar Femtimmarskoftan) och sin egen modell Krakowkoftan (den beskrivningen är inte publicerad än vad jag vet).

Karin tipsade om en sparkdräkt istället — Lillebrors romper. Att hon verkligen har fastnat för den kan man förstå när man ser den här bilden:

Och Sofia har hittat en luvkofta med dinosaurieaktiga dekorationer (beskrivning på engelska)!

Rött som räcker till en tröja eller flera mössor

Av Posted on Inga taggar 1

Visst är det bra med second hand-garn?

Man behöver inte fundera någon lång stund på om man ska köpa eller inte — för oftast är det billigt, och handlar man i en butik som tillhör en hjälporganisation så blir det ju något bra redan i det ögonblick när man betalar garnet.

I Erikshjälpens butik på Cypressvägen i Malmö (ett trevligt ställe!) hittade jag tre hundragramsnystan av ett ganska grovt rött blandgarn. Det borde räcka till en Två trådändars lilla kofta eller tröja, en Lilla tuffing eller någon annan barntröja. Kanske vore det smart att sticka ärmarna på rundsticka eller strumpstickor eftersom garnet är så tjockt — de virkade sömmarna kan nog bli i grövsta laget.

På banderollen står det att stickor nummer 6½ rekommenderas.

Och tänka sig, jag hade en ouppackad sådan rundsticka hemma!

Så här blir det en liten tävling igen — en vinnare får alltså de tre nystanen och rundstickan.

Tävlingsfrågan är: vilken är din favoritmodell om du stickar en tröja, kofta eller väst till någon liten (i din familj eller i en familj som behöver hjälp)? Skicka gärna med en länk, så blir svaren en inspirationslista för alla som läser.

Har du aldrig stickat något sådant så kan du istället berätta varför du skulle vilja göra det!

Tävlingen avslutas på fredag kväll, och sedan drar en slumpmaskin en vinnare. Det blir bra eller hur?

Ett stickcafé där alla får vara med (och två som vann bok + garn)

Av Posted on Inga taggar 0

Hörni, vilket stickcafé det skulle bli om alla fick bjuda med sig någon!

Tävlingsfrågan som jag ställde var den här:

Om du kunde bjuda in vem du ville på hjälpstickning och fika (hemma eller på café, duostickning eller i en större grupp), vem skulle du bjuda och varför?

Och här kommer en del av den gästlista som blev resultatet:

Barbro bjuder sin vän Chris Muleba som kom från Zambia en kall vinter på 1990-talet — ”och som hemma hos mig började att sticka sockor åt sina barn, nio till antalet”

Monica bjuder någon som inte tror att hon eller han kan sticka, och så lär hon ut det — ”Känslan när man kommer underfund med det hela och det går upp ett ljus är obeskrivbar. Den känslan vill jag dela med mej till någon. Vem det sen blir får vi se!”

Erika bjuder Michelle Obama, kronprinsessan Victoria och prinsessan Katherine (Kate Middleton) — ”tre starka kvinnor med stort inflytande som jag tror hade hjälpt mycket för hjälpstickning och humanitär hjälp”

Britt-Marie bjuder sin väninna Pamela som bor i England — ”hon har alltid stickat mycket, och mycket till välgörenhet, så det skulle vara intressant jämföra hur vi gör och att träffas, för det blir inte så ofta”

AnnKristin bjuder Leif GW Persson — ”Jag tycker stickning är intressant och kul och jag älskar stickning! Jag tycker Leif GW Persson är intressant och kul och jag gillar honom döskarpt … för att inte direkt säga att jag älskar honom … Vi skulle diskutera jakt, kriminalfall och livet överhuvudtaget, och jag skulle sticka honom ett par tjocksockor att ha i jaktkängorna.”

Eva bjuder Kerstin och mig. Tack Eva! Så glad jag blev!

Anna bjuder några nyanlända stickare från valfri flyktingförläggning och Jimmie Åkesson — ”stickarna skulle lära honom sticka Lovikkavantar, Korsnäströjor och annat han kallar svenskt kulturarv”

Ahang bjuder en hel skolklass och berättar: ”Älskar själv att virka och sticka, lärde mig som som 8-åring i skolan i mitt hemland. Det var bara några få kurstillfällen , enbart lite grundläggande kunskaper. Intresset växte hos mig, och jag började sticka och virka allt ifrån vantar, mössor och strumpor till tröjor, kjolar, klänningar och annat till mina tolv syskon varje sommar under lovet… Själv har jag inga döttrar och bor inte bland mina syskon och syskonbarn i hemlandet längre. Därför skulle jag bjuda en klass i grundskolan, 8–15-årsåldern, och lära ut stickning och virkning så att själva hantverket lever vidare och så att de som kan vara intresserade får chansen.”

Monica bjuder sina väninnor som handarbetar: Anki, Kristina, Eivor och Anki — ”vi har pratat om att träffas för att handarbeta tillsammans, men det blir aldrig av”

Sofia bjuder sin mamma Birgitta ”så att vi hinner småprata medan vi handarbetar och kan ta hjälp av varandra att läsa mönster”

Ewa bjuder några gravida kvinnor som är nyanlända ”för att lära eller hjälpa dem att sticka en mössa eller kofta till barnen som ska födas”

Helena bjuder ”mamma, 88, som nu är långt inne i dimmorna. Hon har alltid stickat mycket och gett bort. Jag försökte för något år sedan aktivera henne och lade därför upp maskor till en socka. Jag trodde att kunskapen skulle sitta i fingrarna, men tyvärr inte! Och hon lärde aldrig mig heller, häl och tumme. Så vem stickar nu i släkten? Jag har kvar ett par sockor, men sedan får jag väl börja själv. Dessutom fryser hon jämt, så jag borde kunna ge henne ett par varma yllesockor.”

Malin bjuder drottning Silvia — ”hon verkar trevlig, jag tror att hon gillar sticke och fika, och så skulle hon kunna berätta om allt hon sett i världen och sitt arbete med Childhood”

Erika bjuder en av undersköterskorna på sjukhuset där hon får behandling — ”vi pratar ofta om handarbete och virkning/stickning och vad man kan göra när ingen i närheten vill ha något, och det hade gjort mig gott om hon tog fatt i handarbetet igen — om inget annat så för sin egen skull, men som alla vet så känns det bättre att göra något som kommer till nytta, så jag tror att hjälpstickning och virkning hade varit något för henne”

Och Ing-Marie skriver: ”Jag skulle bjuda in alla som har lust att hjälpsticka och hoppas på att jag kunde få igång ett återkommande hjälpstickningscafé”

Jamen då kommer vi, allihop, Ing-Marie! Vilken grupp det blir!

(Det här var inte alla svaren — jag plockade lite på måfå för att dela med mig av kalasstämningen!)

Vilka var det som vann varsin bok och tre garnnystan då?

Jo, slumpmaskinen drog Gittan Adelstrand och AnnKristin Norman. Grattis till er! Skicka era adresser, så kommer paketen med posten!

Och alla ni andra: hoppas att ni gör verklighet av era idéer! Jag hejar, och jag tror att Kerstin också gör det!

Tävling: bok + garn!

Nu har Kerstin och jag setts igen — i Erikshjälpens butik på Cypressvägen i Malmö! Ett fint ställe må jag säga.

Först beundrade vi flera virkade filtar som hängde som blickfång nära kassorna. Där fanns det också vaser med stickor och virknålar och korgar med lite garn. Kerstin letar alltid efter nummer fyra som är det som används mest på hennes stick-och-språk-café, men om det hade funnits så hade någon annan redan hittat det … Garn hittade vi båda två.

Sedan gick vi till textilavdelningen, för jag skulle köpa knappar åt Elisabeth. Hon behöver fem till varje liten kofta hon stickar. Jag valde 50 stycken, men det fanns så många fina, så det hade lika gärna kunnat bli 150 …

Och så hittade vi mer garn. Två påsar Nordiskas Emilio (två femtedelar mohair, lika mycket akryl, en femtedel ull) med stickor nummer fem som rekommendation.

”Vet du om ni har några handarbetsböcker inne?” frågade jag.

”Ja”, sa Kerstin, ”jag har sett två exemplar av Stora boken om handarbete.”

Båda två fanns kvar.

”Du tänker göra en tävling, eller hur?” sa Kerstin. ”Då gör vi såhär!”

Och så la hon den ena boken och hälften av mitt garn i sin korg.

Så här är en tävling med vinster som Kerstin och jag har betalat tillsammans, och det extra fina är såklart att det vi betalade går till hjälpinsatser på olika platser i världen.

Stora boken om handarbete är full av tekniker och beskrivningar. Förra gången jag hittade ett exemplar visade jag några favoriter — den vackra hättan och den klassiska spädbarnskoftan är det fortfarande många som stickar.

Två vinnare får varsitt paket med en bok och ett och ett halvt hekto av Nordiskas Emilio — två nystan lilamelerat och ett nystan gammelrosa.

Tävlingsfrågan? Ja, det får bli den här:

Om du kunde bjuda in vem du ville på hjälpstickning och fika (hemma eller på café, duostickning eller i en större grupp), vem skulle du bjuda och varför?

Skriv ditt svar (eller vilken annan hälsning som helst — om du redan har boken kanske du vill berätta vem du skulle vilja ge ett vinstexemplar till?) i kommentarfältet här. Om du inte har Facebook eller om du inte vill synas här kan du skicka det till annabraw[snabel-a]gmail.com istället.

Tävlingen är igång till fredag kväll. Sedan drar en slumpmaskin två vinnare. Det blir bra eller hur?

Tre som vinner stickor och knappar

Av Posted on Inga taggar 0

Vad fint det var att få läsa om era sätt att sprida värme under det kommande året! Hoppas att ni läser varandras svar och att andra också läser och blir inspirerade!

Slumpmaskinen drog tre vinnare, och den första är Eva som berättar såhär:

Stickning är min meditation, och jag stickar flera timmar varje dag för att varva ner. Då känns det extra skönt att sticka små bebis- och barnkläder och skicka till dem som behöver det. Jag har nytta av själva stickandet, men de har ännu större nytta av det jag producerar.

Den andra är Gun-Britt som skriver:

Gillar att ställa upp med en hjälpande hand där det behövs.

Jag brukar göra mina egna 3D-kort och skriva tänkvärda ord.  Skickar alltid kort till dem som fyller år, och namnsdagskort.

Sticka och virka är bra avkoppling för mig — då glömmer jag all smärta jag har. Delar med mig av garn till dem som inte har så mycket slantar. Det bästa av allt är att jag lärt en vän att sticka och virka. Nu är hon duktig på att göra mormorsrutor.

Alla babykläder jag stickar skickar jag ner till Slättmissionens Hjälpande Hand.

Den tredje är Christina:

Älskar att sticka. Det ger mig avkoppling, och garn önskar jag mig i present och i julklapp. Skänker mina alster till Hjälpstickan i Halmstad och till barn i Lettland genom Hjärta till hjärta. Tänk vad många som ger och får glädje!

Grattis till er alla tre, och tack alla ni som berättade!