Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Sy

Konsten att inte slänga en skjorta (del 1)

Av Posted on Inga taggar 1

Idag börjar en alldeles fantastisk kurs med den alldeles fantastiska Ulla!

Än så länge tror jag att den har fem delar, men vi får se.

Herrskjortor är ämnet.

Det sys enorma mängder herrskjortor här i världen, nämligen, och de sys ofta i tyg som är riktigt fint.

De skjortor som används ska såklart användas.

De skjortor som inte används ger man till en vän som har samma storlek eller till en bra second hand-affär.

Men de skjortor som har blivit lite slitna eller solkiga i manschetterna eller kragen, eller som har fått deodorantfläckar under armarna?

Här är en av alla klänningar som Ulla har sytt till ett av sina barnbarn, en flicka vars pappa använder skjorta nästan varje dag. Den här bilden togs vid Krusenstiernska gården, ett café i Kalmar, den sommar när flickan skulle fylla ett år. Till klänningen hör en liten hätta som hon inte hade på sig just den dagen och ett par korta byxor som hon kanske har på sig fast de inte syns.

De kan förvandlas till alldeles underbara barnkläder! Ulla har hållit på med det ett tag, experimenterat, hittat favoritmönster och förfinat sina arbetsmetoder, och nu när vi äntligen lyckades få en dag tillsammans delade hon med sig av alltihop.

Det var en vårdag av bästa sorten, så jag tänker inte be om ursäkt för bilderna.

Ullas tips för en bra utgångspunkt:

1. Strykbord och strykjärn nära symaskinen!

2. Om det är viktigt för föräldrarna att flickkläder är flickknäppta: tänk på knäppningen redan från början.

3. Noggrannhet — tänk efter en extra gång och tänk framåt några steg i varje moment, särskilt de första gångerna.

4. Klipp gärna bort skjortans ärmar och klipp upp dem tätt intill sömmen så att du har platt tyg att arbeta med. Om du inte ska använda skjortans sidsömmar, klipp upp dem också.

3. Tålamod!

4. Skaffa bra grundmönster till skjorta, klänning och byxor i barnstorlekar från kanske 68 till 110 centilong — låna några böcker på biblioteket om du inte har någon tygaffär med bra mönsteravdelning i närheten. Till en klänning är livet och ärmkullen viktigast, och ärmlängen kan man variera. Kjoldelen på en klänning kan man göra rak eller lite utställd och med mer eller mindre rynkning. Ullas grundmönster till klänning i de minsta storlekarna är från början en dopdräkt!

5. Kom ihåg att när plaggen är såhär små är det bra att vara redo att sy klart en söm här och där, eller sy en hel söm, för hand.

6. Pussla och utnyttja tyget så mycket som möjligt — det blir roligare att arbeta när man ger sig själv den utmaningen! Ulla brukar till och med hitta en bit som hon kan göra snedremsor av. Det behövs alltid en till nacken, och om man vill göra en ärmlös klänning eller en med en liten volang på axeln är det bra att kunna kanta.

Här är en av Ullas senaste klänningar. Den får ni beundra så länge. Jag funderar för fullt på hur jag ska bära mig åt för att förklara allting på ett enkelt och tydligt sätt — del 2 dyker upp här inom kort hoppas jag!

När jag får lite ordning på kameran …

Av Posted on Inga taggar 0

… ska ni få se varifrån sådana här små kläder kommer.

Framsidan.

Och baksidan.

I måndags var jag hos Ulla i Gamla Uppsala och fick se på när hon arbetade. Det är en sak som jag har planerat i … drygt två år nu tror jag. Fast jag trodde att vi skulle klara oss med en förmiddag, och vi skulle nog ha behövt två hela arbetsdagar. På sommaren, med många dagsljustimmar.

När Ulla kom hem efter att ha skjutsat mig till tåget fortsatte hon arbetet.

Sedan skickade hon bilder av resultatet.

Och jag har alltså fotograferat processerna, eller åtminstone delar av dem, men när jag kopplade ihop dator och kamera den här gången ville det inte fungera alls. Jag hoppas att det är åtgärdat snart, för det här är något som jag är ganska säker på att ni vill se. Det är underbart från början till slut — idén, arbetet, alla tankar och lösningar, och så det som ni ser här ovanför såklart, alla vackra barnkläder.

1000 klänningar

Är det någon som minns en 99-årig kvinna som hade som mål att sy 1000 klänningar åt en hjälporganisaton och som sydde en varenda dag? En kort film om henne spreds hej vilt för något år sedan.

Mina minnen var lite dimmiga, men jag hittade filmen ganska snabbt:

Det är alltså Lillian Weber i Iowa, och det är lätt att bli både alldeles varm i hjärtat och kanske lite frågande eftersom programledarna talar om Afrika på ett onyanserat sätt och eftersom själva filmen har lite av reklamfilm för något annat över sig.

Men jag bestämde mig för att ta reda på vem det är som får klänningarna och om Lillan kom fram till sitt mål. Ja, och naturligtvis ville jag veta om det gick att hitta ett mönster någonstans!

Organisationen som Lillian arbetar för heter Little Dresses for Africa och har, står det på dess webbplats, samlat in ungefär fem miljoner hemsydda klänningar i USA sedan arbetet sattes igång 2008. Klänningarna har åkt till 47 afrikanska länder och 37 andra länder.

”A simple but beautiful little dress is out there planting in the hearts of little girls that they are worthy! You are changing the world, one little dress at a time!” är budskapet till den som funderar på att hjälpa till. ”Although clothing is desperately needed, these  little dresses are so much more.  They go as little Ambassadors into the homes and villages where we are able to teach simple lessons, clean water, and sanitation and to promote good  health and family skills knowledge. As relationships are formed we identify other needs that can be met through your generosity.”

Klänningarna är alltså ett slags motor för ett mycket större arbete.

lillian-weber

Lillian Weber med några av sina klänningar. Bild lånad från NBC News som också har hälsat på hos henne och gjort ett reportage.

Lillians dotter berättar i filmen om henne att Lillian är väldigt noga med att klänningarna inte ska kännas massproducerade. Hon ägnar alltid lite extra tid åt att göra var och en av dem personlig på något vis, oftast genom att sy en dekoration på framstycket.

Och Lillian nådde sitt mål för ett tag sedan — och fyllde 100 år! Fox News uppmärksammade henne med ett filmat reportage och ett skrivet.

Den klänning som Little Dresses for Africa ber om är en så kallad pillowcase dress (den heter så därför att man kan göra den av ett örngott om mottagaren är lagom stor …), och mönster och beskrivning till den finns här.

Den modell som Lillian syr har ärmar och brukar kallas peasant dress. Beskrivning till den finns här.

Det finns också en beskrivning till shorts som delas ut till pojkar, och dessutom samlar organisationen in bindor till tonårsflickor som utan dem skulle stanna hemma från skolan och missa alldeles för mycket av undervisningen.

Nu kanske någon undrar varför jag har letat upp så mycket om en organisation i Nordamerika. Och det är inte alls för att jag tycker att alla ska börja posta kläder dit … Men Lillians ihärdighet kan inspirera en och annan av oss, eller hur? Och kläder liknande dem som Little Dresses for Africa samlar in passar finfint för flera organisationer här i Sverige också, till exempel Slättmissionens Hjälpande Hand som arbetar tillsammans med mottagare i bland annat Centralafrikanska Republiken och Gambia.

Ytterligare något att bli inspirerad av: alla bilder från så kallade sewing parties!

Mössor som tillsammansprojekt

Idag måste jag åka tåg ganska länge — ett tillfälle att ta tag i saken och berätta om den mössworkshop som ägde rum i Örebro för drygt en vecka sedan!

Inger Öhrn som tog initiativet till Bokens dag i Haga hade till min glädje fastnat för den här boken:

framsida-fyra-fotter-tva-sandaler

Hagakyrkans barnkör sjöng, och Inger hälsade välkommen och berättade om dagen och boken.

img_7944

När vi förberedde dagen sa Inger att hon ville att vi skulle ordna en timslång workshop för barn i alla åldrar med utgångspunkt i berättelsen om Lina och Feroza.

Vad gör man då?

Jag hade precis läst om Israa Abdalis containersändning till Aleppo, och jag hade tänkt på mössor. Lina och Feroza kommer från Afghanistan, bor i ett flyktingläger precis vid gränsen mellan Afghanistan och Pakistan och går klädda i slöja, men eftersom Israa Abdali kunde ordna en hjälpsändning till Syrien nu och eftersom det blir kallt där på vintrarna var det mest naturligt med mössor.

Tillvägagångssättet letade jag upp bland annat här — och så provade jag och modifierade det lite grann för att det skulle passa när man syr av kasserade T-shirts.

Här är den första mössan, sydd på Olles och Karins maskin hemma hos Ingrid och Mikael (nallen lånade vi av en flicka som min mösskollega Eva kände):

img_7935

Att tillverka mössor av T-shirts visade sig vara ett riktigt bra tillsammansprojekt med arbetsmoment som går att fördela på deltagare i många åldrar. Vi blev en ganska liten grupp, och inget av de barn som var med ville sy på maskin, men här är det som behöver göras:

  • välja material (och fundera på om något tryck ska synas)
  • stryka (behövs inte alltid)
  • vända ut och in
  • rita av mönstret (vi gjorde två mössor av varje T-shirt, och de delade en långsida — tips: rita med tuschpenna och gör linjen med glesa prickar istället för att dra med pennan)
  • sy (vi sydde alltså två mössor i taget, och vi sydde lite innanför linjen)
  • klippa (favorituppgift för alla barnen — eftersom vi hade sytt innanför linjen kunde de klippa precis utmed den)
  • klippa snitt upptill och nertill och sy det ena snittet
  • vända (också favorituppgift)
  • sy det andra snittet
  • forma mössan genom att peta in ena halvan i andra
  • vika upp kant om det är en längre mössa (vi gjorde dem så långa som möjligt)
  • stämpla med textilfärg om mössan behöver dekoration (nästan det roligaste)
  • stryka stämplade mössor för att fixera färgen (det gjorde jag efteråt)

img_7951

Vi hade bara en färg, för jag hittade inte mitt förråd i flyttlådorna … men Eva hade lånat med sig flera stämplar från sin arbetsplats.

img_7953

En bra sak med att ha T-shirts som material är att en eller några kan fungera som förkläden ifall det behövs. Flickan i Budbäraren-tröja hade sin vita finklänning under, men det var ju inte alls något problem.

Tack Eva för de här bilderna!

Jag kunde inte låta bli att fotografera högen innan jag postade den till Israa:

dsc_2176

Tio mössor blev det den dagen. Sedan dess har jag inte kunnat låta bli att sy av tre tröjor till.

Så snart jag lyckas arbeta med bloggen vid ett bra bord och i dagsljus ska jag försöka göra en bildbeskrivning, för det här sättet att sy mössor fungerar verkligen bra, och om man utgår från det material man har kan man förenkla det hela ganska mycket. Hurra!

Massor av byxor

Svart T-shirt fick stjärntryck på framsidan och blev ett par byxor.

Jag kom aldrig iväg till någon eld i tisdags. Jag fastnade vid en symaskin!

Sara, symaskinens ägare, väntar barn i sommar. Och jag hade en sisådär tio år gammal idé som jag ville prova, så det gjorde vi.

Första delen av idén är bara ett par veckor gammal: när jag berättade om ett litet välkommen till världen-projekt som jag och en sexårig kusin gjorde i påskas hörde Elin i Borensberg av sig och tipsade om olika tygtryckstekniker.

En av dem är så enkel att det nästan blir fånigt: man tar en tom hushållspappersrulle eller toalettpappersrulle och klämmer ihop ena änden till ett hjärta. Som man sedan stämplar med. Hurra!

Jag stämplade massor av hjärtan på sparade enfärgade T-shirts och trikåtoppar (ganska många — det var ju det här att jag hade planerat ett tag). Så gjorde jag en fyruddig stjärna av rullens andra ända och stämplade med den, dubbelt, så att det blev åttauddiga stjärnor. Sedan stämplade jag fyrkanter ett tag också. På några av tröjorna stämplade jag bara framsidan, på några både fram och bak.

Två tröjor hade redan tryck.

Två tröjor hade redan tryck.

Tröjor som redan hade tryck, bland annat en nationalromantisk Finlands-tröja som jag fick när jag läste finska utanför Åbo en sommar (och helt på allvar planerade att flytta dit!) och en CREW-tröja från när jag arbetade på en multikulturell och supersponsrad barnboksfestival på Kennedy Center i Washington DC hösten 1999 (!), fick vara som de var.

Daniel var snäll och strök det mesta.

Ett par köpta byxor i storlek 68 fick utgöra mönster. Tröjornas framsida räckte till ena benet och baksidorna till det andra. Jag tog till ganska mycket sömsmån eftersom alla tygerna inte var så töjbara och gjorde dem också lite olika stora för att inte alla ska bli urväxta samtidigt.

Tre som fick hjärtan.

Tre som fick hjärtan.

Först sydde jag grensömmarna och sedan bensömmen från fot till fot. Oftast gick det att använda tröjans fåll, men några par fick jag fålla (hade jag tänkt lite bättre innan jag gav mig av hade jag letat upp något som hade kunnat fungera som mudd nertill istället). I midjan vek jag ner kanske tre centimeter, sydde en söm en knapp centimeter ner och sydde ytterligare en söm (med en öppning för resårsäkerhetsnålen) en och en halv centimeter nedanför. Ett par fick jag sy om med en extra bit som linning på insidan när det visade sig att de blev lite för låga i midjan.

Tio par byxor blev det, alla olika. Man kan säkert göra på tusen andra sätt, men det här var roligt och fungerade!

Stjärnor, fyrkanter och hjärtan, och så lite olika storlekar.

Stjärnor, fyrkanter och hjärtan, och så lite olika storlekar.

Och så är det, precis som Elin påpekade, en stor miljövinst med varje plagg som vi inte köper nytt. Bomull känns snällt att ha på sig, men det är ett extremt energikrävande material. Nu blev det tio tröjor som inte slängdes och tio par byxor som inte behövde köpas. Dessutom hade vi väldigt trevligt under tiden. Och jag som har två trasiga symaskiner hemma fick sy på en som bara surrade helt vänligt och gjorde precis som jag ville. Win-win-win-win-win-win! Nu får vi bara vänta och se vad den lilla mottagaren tycker.

Nästa gång jag fotograferar ska jag se till att jag har lite mindre bråttom och att allt är struket, men det var det här med att tåget precis skulle gå.

(Skulle tro att de flesta läsare genast tänker som jag: det här är ju perfekt till babypaket också! Alla i grannskapet kan säkert bidra med minst en mjuk och urtvättad tröja var!)