Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Lästips

Maria och moderskapsförpackningarna

Maria Blomberg, garnmorska i Solf i Finland. Foto: privat

Maria i Solf i Finland inspirerade formgivar-Anneli till ett stickat omslag när vi gjorde årets första nummer av tidningen som jag är redaktör för!

Temat är gästfrihet, och jag intervjuade Maria om hennes arbete med startpaket till de barn som föds i Finland men utanför det som på finlandssvenska kallas den sociala tryggheten. Alla barn i Finland har rätt till en så kallad moderskapsförpackning, en stadig kartong (som kan användas som säng!) full med mycket av det som en nyfödd behöver. Men barn till asylsökande får ingen sådan låda. Därför har Maria ett nätverk av stickare som ser till att de nyfödda åtminstone får en filt och varma kläder!

Jag vet mycket väl att jag har berättat om det här förut, men ni har ju inte fått se hur uppslaget med Maria blev. Här är det!

Och det som inte står där är att Maria är den som har uppfunnit tre mycket populära modeller: Enochenhalvtimmesmössan, koftan Elis och koftan Elin.

Man kan läsa intervjun och resten av tidningen här. Sprid den gärna!

Tack Maria!

 

Tillsammans (årets första krönika i Sändaren)

Av Posted on Inga taggar 0

I årets första nummer av Sändaren har jag skrivit en krönika. Jag funderade ganska mycket på vad man borde skriva när man blir tilldelad årets första nummer. Och så vet jag att jag har tendenser att ta i och bli lite patetisk … Men det finns ju saker som är viktiga på riktigt. Jag skrev om att vi inte kan sluta att göra saker tillsammans fastän det ofta är krångligt och enerverande och svårt. Det finns inget alternativ. Läs gärna!

Varsågod, använd min axel

Fyra av 24 sångare i One Heart Choir. Foto: skärmklipp från Youtube

Något att lyssna på gång på gång under julförberedelserna oavsett om de är hetsiga eller fridfulla: en grupp människor från en lång rad olika länder med tre gemensamma nämnare, nämligen att de har flytt från sina hemländer, att de har hamnat i Storbritannien och att de gärna sjunger!

One Heart Refugee Choir kallar de sig.

Läs mer om deras gemensamma projekt i den här artikeln (på engelska) i The Guardian!

En symaskin och ett nytt liv

Nasira Haqjou, numera symaskinsägare och egenföretagare. Foto: Carla da Costa Bengtsson/SAK

Det nya numret av Svenska Afghanistankommitténs tidning Afghanistan-Nytt låg på min hallmatta häromdagen, och jag blev ännu gladare än vanligt — det händer ju förfärliga saker i Afghanistan hela tiden, men SAK:s arbete innebär också så många möjligheter för människor där, och personporträtten i tidningen är alltid intressanta.

Den här gången log en ung kvinna mot mig från omslaget — Nasira Haqjou. Hon drabbades av polio som treåring och har aldrig kunnat klara sig utan rullstol. Det afghanska samhället fungerar inte alltid så bra för människor med rörelsehinder, och Nasira blev illa behandlad i kvarteret där hon bor och i skolan. Men vid ett besök av en av SAK:s medarbetare berättade om hon sitt liv hittills och om sina drömmar, och några månader senare var hon färdig att bli hon egenföretagare! Hon fick gå en sömmerskeutbildning och har sedan också lärt sig att brodera och att göra hennamålningar. Nu är det hon som är inkomsttagaren i sin familj.

Jag blev så glad över intervjun att jag skrev till Afghanistan-Nytts redaktör, Carla da Costa Bengtsson, och frågade om hon inte kunde lägga ut den på kommitténs webbplats så att jag kunde tipsa fler om den. Hon svarade ja direkt, och nu kan man läsa Nasiras berättelse här! Gör det!

Boktips: Snitslad bana

Jo, det är sant: Kerstin Arthur-Nilsons ungdomsroman Snitslad bana kommer ut i nyutgåva nu i december!

Det är en historisk roman med sextonåriga Elisabet som berättare. Hon bor i en kuststad i Skåne, går på samrealskolan och ska snart få sitt första syskon (lite pinsamt). Sommarlovet 1943 slutar med kommenderad potatisplockning, och när höstterminen börjar har nästan alla skolans manliga lärare försvunnit iväg. Skyddsrum, gasmask och kondisbesök med ransoneringskakor är Elisabets vardag — men plötsligt har hon också en främmande flicka boende i sitt rum.

Jag läste Snitslad bana när den var ny — lite för tidigt egentligen, jag var ungefär tio år då — och har läst den många gånger sedan dess. När Annika Thors böcker i En ö i havet-serien kom läste jag dem också och tyckte att de var så lika den här fastän de vände på perspektivet. Jag har pratat med många förlagskolleger om att göra en nyutgåva eftersom den första inte riktigt fick någon chans i bokhandeln. I samband med att Kerstin Arthur-Nilson dog och jag skrev en artikel om henne i Dagen började Anna Ehde Malmberg och jag att tala om det, och eftersom Anna driver det förlag som Kerstin var med och startade ville hon göra verklighet av idén.

Det som jag har gjort är att jag har reviderat texten lite — det fanns en del skrivsätt som var någorlunda vanliga på 1980-talet men som inte hade något med 1943 års språkbruk att göra — och så har jag skrivit en artikel om Kerstin Arthur-Nilsons författarskap och korrekturläst. Kerstins syster har skrivit en hälsning. Och Vibeke Olsson har skrivit ett efterord som jag är mycket, mycket glad för.

Omslaget har jag inte alls varit inblandad i. Det har Anna och formgivaren Eva Lena Johansson, vän med Kerstin hon också, gjort med hjälp av Kerstins syskon som försåg dem med ett av Kerstins skolfoton.

Fråga efter boken på biblioteket och i bokhandeln, så att den ”aktiveras” på olika håll och fler kan få syn på den!

Här kan både bokhandlare och privatpersoner beställa den.

Gästfrihet — med en vacker bild

I Lund finns det något som heter Lunds Missionssällskap — en organisation som har sina rötter i 1800-talets väckelserörelser och som har inskrivet i sina stadgar att den ska ge ut en tidning som berättar om dess arbete.

I våras blev jag ny redaktör för den tidningen. Uppdrag Mission heter den. Jag hade gjort några frilansinsatser för den förra redaktören, Marie Bosund, och när hon ville gå i pension kom hon på att jag kunde ta över.

Det finns en redaktionskommitté som ses en gång inför varje nummer och bestämmer ungefär vad som ska vara med i tidningen och som sedan läser den innan den trycks. Ansvarig utgivare är sällskapets ordförande. En gång om året föreslår redaktionskommittén teman för de kommande fem numren till styrelsen.

Vi gjorde ett nummer om Europa tillsammans, och i början av hösten gjorde jag ”mitt” första, ett om samlevnad (i betydelsen leva tillsammans). Nu är nummer 1 för år 2018 klart — det kommer ut redan i december — och det handlar om gästfrihet.

En av de intervjuer jag har gjort är med Maria, som många av er känner eller känner till. Hon berättar om garnmorskornas arbete i Finland — de gör startpaket till en del av de barn som föds utanför den sociala tryggheten där och som inte får de fantastiska moderskapsförpackningarna.

Jag hade föreslagit flera olika omslagsmotiv, men Anneli som är formgivare gillade inte dem. Istället letade hon upp den här bilden. Och den är ju perfekt, eller hur?

Snart finns tidningen att läsa både i tryckt form och på tidningsläsningssidan Issuu. Jag återkommer med en länk då!