Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Lästips

Rekordfint hejdå

Av Posted on Inga taggar 0

Titta här!

Det är ena halvan av den hejdåpresent som Nina och hennes grupp i Diakonala köket i Norrliden i Kalmar gav mig när jag slutade på min tjänst i Kalmar pastorat.

Här är den andra halvan: tre olika sorters lyxiga långpannerutor.

TIO sorters kakor, två av varje sort, och så fint förpackade.

Och en av de varmaste hälsningar jag har fått någon gång på ett kort som låg ovanpå.

Ninas arbete i Diakonala köket är något helt fantastiskt — människor som behöver stöd för att komma in på arbetsmarknaden eller hitta en vardagsrutin, en del av dem också språkträning, arbetar tillsammans med henne med att laga lunchsoppor, baka bröd och baka kakor som just nu säljs genom en altandörr och sprider så mycket värme och glädje i Kalmar.

I början av förra året hade de ofta ungefär 130 sittande lunchgäster en gång i veckan, och då kunde man få en nygräddad våffla till efterrätt också. Den lunchserveringen kallas Café Kärleksängeln, och faktum är att den är med i ett reportage i boken Sopplunch som jag gjorde för drygt fem år sedan, fast då kände jag inte Nina.

I somras, när vi fortfarande hoppades (och tyckte att vi hade anledning att hoppas) att allt skulle vara ”som vanligt” i augusti eller så, gjorde en journalist som heter Karin Asmundsson den här intervjun till ett sommarmagasin som Svenska kyrkan i Kalmar kommun gav ut. På det viset får ni se Nina och en i köksgruppen också! Och man kan läsa reportaget här.

Sådana här vardagsverksamheter som sköts med stor uthållighet och värme kan betyda så oerhört mycket för de människor som kommer i kontakt med dem. Under hela pandemin har soppan serverats genom altandörren, och en av orsakerna till det är att det blev så uppenbart att bra, varm mat till ett överkomligt pris och en liten stunds mänsklig kontakt var något som många gäster behövde. Men Nina har ju hållit igång köket också därför att alla som arbetar där behöver få göra det. Diakonala köket borde vara Kalmars stolthet!

Alma och andra

Av Posted on Inga taggar 1

Det här har jag ju glömt att berätta om!

Och det är dumt, för här finns bland annat en intervju med historikern och freds- och konfliktforskaren Maria Småberg om Alma Johansson. Runt förra sekelskiftet fanns det ett starkt stöd i Sverige för en ekumenisk, nordisk organisation som hade vuxit fram ur KFUK och som hette KMA, Kvinnliga Missions-Arbetare. Alma Johansson var en av KMA:s utsända, först som sjuksköterska och sedan också som barnmorska, i Turkiet där hon skulle arbeta bland människor som tillhörde den armeniska minoriteten. Redan under 1800-talet hade de blivit utsatta för mycket, men 1915 övergick förföljelserna i ett storskaligt folkmord.

Alma Johansson, en av KMA:s utsända i Turkiet. Bild ur KMA:s arkiv

Alma Johansson befann sig mitt i det och bestämde sig, i samråd med kolleger från flera länder, för att rida i två veckor genom Turkiet för att ta sig till Istanbul och kunna överlämna en rapport om vad som pågick till nordeuropeiska diplomater där.

Det är bara en av alla saker hon gjorde, men det var den som Maria berättade om i det här numret.

Armeniska kvinnor i Aten blev familjeförsörjare genom sina textilhandarbeten. Bild ur KMA:s arkiv

Senare blev Alma ett slags Fairtrade-pionjär när hon flyttade sig själv och sitt uppdrag till Aten dit ganska många armeniska flyktingar hade flytt undan folkmordet. Hon stöttade dem när de utvecklade sin handarbetsskicklighet till ett yrke och såg till att det som de tillverkade kunde säljas i Sverige.

Det går fint att läsa hela tidningen (som blädder-pdf) och var och en av artiklarna ur den på Uppdrag Missions webbplats, men vill du ha ett tryckt exemplar med posten kan du bara höra av dig till mig!

Påsken kommer i år också

Av Posted on Inga taggar 0

Nu är Maria och jag klara med det här magasinet, det tredje lite större här i Kalmar, och det sista innan jag slutar som kommunikatör i pastoratet. Malin har gjort tårta och pyssel, Joel har gjort spellista, Peter har skrivit krönika, det finns tre glimtar av påskberättelsen ur Ylva Eggehorns bok En vän från himlen, Lotta och Salome och ganska många andra har ritat, Agneta har intervjuat och gjort ett påsklandskap, och många (Mika, Anita, Ulf, Susanne, Anna, Staffan …) har ställt upp och berättat om olika saker som händer. Det trycks lokalt här i Kalmar, på Lenanders där Maggis är en pålitlig samordnare. För en som älskar samarbete är det ett rätt fint sätt att avsluta det hela ändå!

Det ska delas ut till alla hushåll i pastoratet torsdagen före palmsöndagen, och redan nu kan man läsa det på Issuu. Om något Kalmarvän på annat håll vill ha det med posten, säg till så får tryckeriet adressen!

En kreativ egenterapi

Av Posted on Inga taggar 0

Tidningen Allas intervju med Lotta Lundin, ”Knitting Lotta”, läste jag för att någon tipsade om den på Online Stickcafé på Facebook. Och nu måste jag tipsa vidare! Lotta berättar om hur hon blev sjuk av överansträngning och om hur hennes syster kom för att ta hand om henne och hade med sig garn. Nu är vantstickning och vantdesign en del av hennes arbete, och hennes mönster har blivit enormt populära i bland annat USA. Heja Lotta! Heja kreativiteten som kan hjälpa en att hitta glädjen och hälsan igen och som öppnar nya vägar vidare!

Nödvändig stickning, och under tidspress

Av Posted on Inga taggar 0

Det här är inget riktigt blogginlägg, bara ett tips: läs den här artikeln om stickning hos Institutet för språk och folkminnen, ISOF! Den handlar om stickning i Sverige för ungefär hundra år sedan och lite senare och lite tidigare. Massor av intressanta miniberättelser om vad som stickades och hur och av vem och av vad!

Nu talas det ju ofta om stickning som avkoppling. Av de här berättelserna att döma är det en ganska modern tanke. Snabbt och effektivt skulle stickandet vara, och flera av dem som berättar vittnar om ett slags konstant brådska. Hemstickade vantar och mössor och sockor var inte något som man kunde ha om man tyckte om sådant — de var livsnödvändiga.