Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Kenya

En till mig, en till dig

En grupp Tingsrydsgymnasister — Malin, Kajsa, Zandra och Mikaela — som skulle starta UF-företag ville satsa på en företagsidé som skulle bli något mer än för bara dem själva.

Foto: Barnmissionen

Det blev Her Happycup UF!

Affärsidén är ungefär densamma som för många av de andra företag som säljer menskoppar: varje såld kopp resulterar också i en kopp till en flicka eller ung kvinna som annars inte skulle ha fått tag i en, och i utbildning i sexuell hälsa också.

Malin, Kajsa, Zandra och Mikaela. Foto: Barnmissionen

Såhär berättar de om sin idé:

Föreställ dig att någon berättade för dig att du kommer missa 25% av din skoltid. Skulle du bli glad? Efter att du hoppat trettio gånger upp och ner av glädje över nyheten börjar du tänka efter. Vad ska egentligen hända med din dröm om att bli läkare? Plötsligt känns inte tanken på att hoppa över ¼ av skoltiden lika lockande längre.

Det du precis föreställt dig är verklighet för många flickor i U-länder. WaterAid:s och UNICEF:s rapport visar att en av tio flickor i Afrika och två av tre flickor i Asien stannar hemma på grund av det mest naturliga i världen: menstruation.

Det var när vi fyra som står bakom Her HappYcup UF läste om detta som vi bestämde oss för att vi vill ägna vårt UF-år till att göra skillnad. Efter att ha kontaktat Menskopp.se och Barnmissionen fick vi information om hur vi kunde gå vidare med vår idé. Just nu har Barnmissionen ett projekt som går ut på att dela ut menskoppar till unga tjejer i Lokichoggio i Kenya

Malin, Kajsa, Zandra och Mikaela åkte själva till Lokichoggio i början av året, och nu finns en del av deras dokumentation av resan som en liten film på Youtube.

Det finns också en intervju med dem på Barnmissionens webbplats.

Heja, heja, heja, Malin, Kajsa, Zandra och Mikaela — det är så fantastiskt att ni använder UF-tiden till att hjälpa andra på det här sättet, och att ni satsar så mycket på att berätta om hur unga kvinnor i en annan del av världen lever!

En otroligt viktig bok

Ni som har läst den här bloggen ett tag, och ni som läste min förra — ni vet att jag har gjort massor av böcker. Ganska många av dem har mitt namn på omslaget (och det kryptiska [red] efter), och många, många, många fler har jag arbetat mindre eller lika mycket eller ännu mer med fastän de har någon annans namn överallt. Det är så det är att vara redaktör, och det är ett av de roligaste arbeten jag kan tänka mig!

Men ingen av de böcker jag har gjort är i närheten av att vara så viktig som en som firades i Lokichoggio i Kenya för några veckor sedan.

Foto: Birgitta Arnlund/Barnmissionen

Ekitoe betyder träd på turkana.

Turkana är ett språk som talas av ungefär en halv miljon människor. De flesta av dem bor i ett område med samma namn som språket i Rift Valley i Kenya.

Där bor och arbetar Birgitta och KeA Arnlund ungefär halva året — de är utsända av Barnmissionen.

Foto: Birgitta Arnlund/Barnmissionen

Birgitta skriver:

Turkanabarnen bör ha en bok på sitt eget språk, tyckte jag. Sagt och gjort. Emma, vår rara svärdotter som är duktig att rita och måla, färdigställde bilder och lät trycka den första boken. Den blev mäkta populär, så nu har Emma gjort en till, och idag delade vi ut den på bymötet i en ny bosättning som heter Nipundi.

Bägge böckerna har sponsrats av Hannaskolan i Örebros förskola. Fantastiskt fint!

Vi fick först ha en lektion i hur man håller en bok, hur man bläddrar och så vidare.

Foto: Birgitta Arnlund/Barnmissionen

Birgitta beskriver boken som en enkel pekbok med tydliga bilder och ord på turkana, kiswahili och engelska.

Turkana står överst och har fått störst bokstäver.

Foto: Birgitta Arnlund/Barnmissionen

Alla som har läst en pekbok med ett barn här i Sverige vet hur fascinerande det kan vara och hur tydligt man kan lägga märke till ett barns språkutveckling på det viset. Nu kan föräldrarna och storasyskonen i Nipundi också få uppleva något av det. Hurra!

Docksömnad i Lokichoggio

Ett nytt försök har satts igång i ANA-gruppen i Loki (Lokichoggio) i Kenya: man kan ju sy dockor med runda huvuden och händer och med kropp av kangatyg!

Sedan tidigare finns det en grupp som driver ett bageri och en som tillverkar smycken, bland annat.

Nu har Birgitta lärt ut hur man syr en dockmodell som Linda Westermark arbetade fram för ett tag sedan (det var ju Linda som hade den första mer omfattande sykursen i Loki).

Eftersom Barnmissionen inte har några utländska gäster just nu kunde gruppen låna gästlägenheten som arbetsrum för det här projektet.

Linda lärde ut symaskinssömnad när hon var i Loki för några år sedan. Då köptes det in symaskiner som kunde drivas med el men också med trampa — bra i trakter där elförsörjningen är opålitlig.

Lite senare visade det sig att en kongolesisk man som bodde i ett flyktingläger i närheten var skräddare. Han fick tillstånd att arbeta tillsammans med klädsömnadsgruppen och lärde medlemmarna hur man syr skoluniformer. Det var något som flera i gruppen hade drömt om, för att kunna sy skoluniformer är en väg till en självklar inkomst i Kenya. Många, många skolor kräver att barnen ska ha skoluniform varje dag.

Nu är det alltså ytterligare en ny färdighet som lärs ut. Det har funnits ett par mjuka djur i gruppens sortiment tidigare, så idén med dockor låg nog ganska bra till.

Här är Eunice med sin första färdiga docka. Grattis, Eunice!

Du som vill veta mer om Birgittas och hennes medarbetares arbete i Loki kan leta upp Loki i kategorilistan här på bloggen eller gå in på Birgittas och hennes man KeAs egen blogg!

En ny tidning kommer snart

Nu har det nya numret av Uppdrag Mission åkt till tryckeriet!

Såhär ser det ut:

Den här bloggens läsare kanske är extra intresserade av några uppslag … till exempel:

* en intervju med Tant Kofta (Lotta Blom) om hennes insamling Den runda filten som i början av augusti hade resulterat i mer än 125 000 kronor till Plan International

* en artikel om Emelie Petersen och den allra första syföreningen

* en intervju med Cinna Ståhl Hallengren om hennes arbete som volontärläkare på rullande vårdcentraler i Östafrika (hon var den första som kom till Loki, och hon har varit där flera gånger sedan dess)

Snart kommer en länk till webbversionen av tidningen, och om man vill ha ett tryckt exemplar skickat till sig (eller kanske flera — till stickcaféets deltagare?) är det bara att höra av sig!

En chans att satsa på skolan

Av Posted on Inga taggar 0

Glada nyheter från Loki igen:

Nu är sovsalarna vid skolan Hanna Emuriakin invigda!

45 flickor kan flytta in.

En lokal bankchef fick den stora äran att klippa bandet.

Birgitta Arnlund skriver:

45 glada tjejer framför den nya sovsalen.

”Nu kan jag få bli väckt klockan 4 på morgonen och hinna plugga före frukost!” sa en av flickorna glatt till mig när hon fick veta att hon skulle få bo på skolan.

Sovsalen hjälper flickorna att få gå kvar i skolan, och risken för att de gifts bort vid ung ålder minskar. Tack alla som varit med och gjort detta möjligt!

Tid och utrymme att koncentrera sig på skolarbetet, och en så enkel sak som en lampa att tända när läxorna ska läsas, kan göra en enorma skillnad för de här flickornas möjligheter i livet.

Esther tar sig an uppgiften att vara internatmamma och flyttar in i ett rum bredvid sovsalarna.

Grattis, alla!

Menskoppar i Loki

Nu kommer kopparna till Loki på riktigt!

Birgitta skriver:

De som provat menskopparna här i Loki efter första introduktionen i oktober i höstas är mycket nöjda. Nu kommer The Cup Foundation Africa-teamet hit för att träna och utbilda upp till 500 flickor, och menskoppar kommer att delas ut.

Så nu behöver vi all hjälp vi kan få för att finansiera detta.

För 200 kronor kan du hjälpa en flicka med en menskopp. Och den håller i ungefär fem år!

Vi gör det enkelt för dig. Swisha till Barnmissionen 9010802 och skriv CUP LOKI. 

En del har frågat varför kopparna inte används överallt redan. En del av svaret kan vara att i vissa kulturer finns det föreställningar, traditioner och idéer som gör att ett sådant här föremål och idén om hur man använder det kan ta lång tid att etablera.

I Loki har arbetet pågått ett tag. Det var Birgittas dotter Anna som satte henne i kontakt med The Cup Foundation, och flera medarbetare har varit engagerade i informationsarbetet och under testperioden. När Birgitta och KeA hade tre volontärer på plats i höstas kunde en specialsatsning på tonåringarna göras — volontärerna mötte både flickor och pojkar i klassrummen och samtalade med dem om hälsa och om föreställningar och erfarenheter av hur kroppen fungerar och om hur man kan sköta sin hygien. Loki ligger i ett område där det ofta är mycket torrt, så om man sköter en menskopp bra är den den lösning som kräver minst vattenmängd.

Tanken är att den här hälso- och hygieninformationen ska kunna leda till att fler flickor kan fortsätta längre i skolan — de behöver inte stanna hemma och komma efter med studierna när de har mens, och när alla deras manliga klasskamrater vet mer om vad som händer kan de också visa hänsyn och respekt. Och det viktigaste är kanske att både flickorna och pojkarna lär sig mer om hur människokroppen fungerar. Det är ju kunskap som de kommer att ha med sig hela livet.

En kopp kostar alltså 200 kronor och beräknas hålla i fem år.

Det finns redan billigare kopior — men kvaliteten varierar förstås. Birgitta skriver:

The Cup Foundation Africa som vi samarbetar med får sina koppar från Lunette, ett finskt företag som håller mycket hög standard.