Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Återbruk

Konsten att inte slänga en skjorta (del 1)

Av Posted on Inga taggar 1

Idag börjar en alldeles fantastisk kurs med den alldeles fantastiska Ulla!

Än så länge tror jag att den har fem delar, men vi får se.

Herrskjortor är ämnet.

Det sys enorma mängder herrskjortor här i världen, nämligen, och de sys ofta i tyg som är riktigt fint.

De skjortor som används ska såklart användas.

De skjortor som inte används ger man till en vän som har samma storlek eller till en bra second hand-affär.

Men de skjortor som har blivit lite slitna eller solkiga i manschetterna eller kragen, eller som har fått deodorantfläckar under armarna?

Här är en av alla klänningar som Ulla har sytt till ett av sina barnbarn, en flicka vars pappa använder skjorta nästan varje dag. Den här bilden togs vid Krusenstiernska gården, ett café i Kalmar, den sommar när flickan skulle fylla ett år. Till klänningen hör en liten hätta som hon inte hade på sig just den dagen och ett par korta byxor som hon kanske har på sig fast de inte syns.

De kan förvandlas till alldeles underbara barnkläder! Ulla har hållit på med det ett tag, experimenterat, hittat favoritmönster och förfinat sina arbetsmetoder, och nu när vi äntligen lyckades få en dag tillsammans delade hon med sig av alltihop.

Det var en vårdag av bästa sorten, så jag tänker inte be om ursäkt för bilderna.

Ullas tips för en bra utgångspunkt:

1. Strykbord och strykjärn nära symaskinen!

2. Om det är viktigt för föräldrarna att flickkläder är flickknäppta: tänk på knäppningen redan från början.

3. Noggrannhet — tänk efter en extra gång och tänk framåt några steg i varje moment, särskilt de första gångerna.

4. Klipp gärna bort skjortans ärmar och klipp upp dem tätt intill sömmen så att du har platt tyg att arbeta med. Om du inte ska använda skjortans sidsömmar, klipp upp dem också.

3. Tålamod!

4. Skaffa bra grundmönster till skjorta, klänning och byxor i barnstorlekar från kanske 68 till 110 centilong — låna några böcker på biblioteket om du inte har någon tygaffär med bra mönsteravdelning i närheten. Till en klänning är livet och ärmkullen viktigast, och ärmlängen kan man variera. Kjoldelen på en klänning kan man göra rak eller lite utställd och med mer eller mindre rynkning. Ullas grundmönster till klänning i de minsta storlekarna är från början en dopdräkt!

5. Kom ihåg att när plaggen är såhär små är det bra att vara redo att sy klart en söm här och där, eller sy en hel söm, för hand.

6. Pussla och utnyttja tyget så mycket som möjligt — det blir roligare att arbeta när man ger sig själv den utmaningen! Ulla brukar till och med hitta en bit som hon kan göra snedremsor av. Det behövs alltid en till nacken, och om man vill göra en ärmlös klänning eller en med en liten volang på axeln är det bra att kunna kanta.

Här är en av Ullas senaste klänningar. Den får ni beundra så länge. Jag funderar för fullt på hur jag ska bära mig åt för att förklara allting på ett enkelt och tydligt sätt — del 2 dyker upp här inom kort hoppas jag!

Mössor av en kasserad tröja

Av Posted on Inga taggar 0

Ibland kan det ta ett tag innan idéer blir verklighet.

Ibland kan det ta … kanske åtta år eller så.

Den ärvda, blårutiga favorittröjan av ylle hade fått ett par hål för mycket, och jag kunde ha slängt den vid så många tillfällen, men jag ville verkligen prova att göra något annat av den.

Faktum är att jag provade att tvätta den lite för varmt i maskin för att se om jag kunde få den att filta ihop sig lite, men det hände i stort sett ingenting.

Det innebar att den skulle bli lite svårare att sy i, eftersom den fortfarande var elastisk och eftersom maskor fortfarande kunde springa iväg — men en timmes arbete var den ju värd.

Här har jag vänt den ut och in. Jag var väldigt nöjd med att jag kom ihåg att göra det …

Vill man sy mössor till mottagare som man känner ber man dem att mäta en mössa som passar tvärsöver och på längden eller att mäta runt huvudet. Det kan hända att man bara får ut en lagom stor mössa av en tröja då.

Syr man till hjälpprojekt där alla storlekar behövs så föreslår jag att man försöker få ut två mössor på tröjans bredd. Proportioner ungefär som på den hemmagjorda mönsterdelen på bilden fungerar bra, tycker jag, och överdelen kan man rita med en lagom stor tallrik eller assiett eller med en passare.

Eftersom jag inte har någon textilkrita nålade jag fast mönstret, sydde runt det och flyttade det sedan till tröjans andra halva för att sy en mössa där också.

Lägg märke till en liten finess som är viktig: sy inte genom tröjans resår, utan börja och avsluta sömmen ovanför den. Om den tröja du använder inte har resår nertill, börja sömmen ungefär fem centimeter från nederkanten.

Jag sydde först med en smal sicksack som ska fungera som en lite elastisk söm och sedan, utanför, med en tätare och bredare som ska förhindra att maskorna börjar löpa. Om du kan din symaskin bättre än jag kan min, så lätta gärna på pressarfotstrycket lite grann. På det viset ska sömmarna kunna bli mindre bubbliga.

Backa gärna tillbaka över mössans topp och sy framåt igen (sömmen blir i så fall tredubbel) — då gör det inte så mycket att sömmen klipps av där senare.

Här är båda mössorna sydda.

Dags att klippa ut dem!

(Jag inbillar mig att det är lättare att sy dem bra om man syr dem först och klipper sedan. Har jag rätt?)

För passformens skull: klipp bort ett litet V i toppen.

Dra lite lätt i mössan, lägg de klippta kanterna mot varandra och sy ihop så att det blir ett kryss upptill.

Vänd mössan så att rätsidan kommer ut och sy det sista av sömmarna i sidorna. Om det är svårt att sy hela vägen fram till den första sömmen går det bra att ta det sista för hand.

Se där — en färdig mössa! Den kommer inte att hålla så länge eftersom den har hål lite här och var, men jag tror att ni förstår poängen med experimentet, och möjligheterna.

Faktum är att jag sydde två mindre mössor till — en spetsig av det som blev över av framstyckena, och en ungefär som de här av bakstycket. Dem tänker jag inte visa, för å vad jag önskade mig en overlockmaskin när jag höll på med dem. Den skulle nog ha varit bra till de två första mössorna också, men det fungerar faktiskt med en Husqvarna från 1950-talet.

Och ärmarna? Dem har jag sparat. Det måste gå att göra något av dem också.

När jag får lite ordning på kameran …

Av Posted on Inga taggar 0

… ska ni få se varifrån sådana här små kläder kommer.

Framsidan.

Och baksidan.

I måndags var jag hos Ulla i Gamla Uppsala och fick se på när hon arbetade. Det är en sak som jag har planerat i … drygt två år nu tror jag. Fast jag trodde att vi skulle klara oss med en förmiddag, och vi skulle nog ha behövt två hela arbetsdagar. På sommaren, med många dagsljustimmar.

När Ulla kom hem efter att ha skjutsat mig till tåget fortsatte hon arbetet.

Sedan skickade hon bilder av resultatet.

Och jag har alltså fotograferat processerna, eller åtminstone delar av dem, men när jag kopplade ihop dator och kamera den här gången ville det inte fungera alls. Jag hoppas att det är åtgärdat snart, för det här är något som jag är ganska säker på att ni vill se. Det är underbart från början till slut — idén, arbetet, alla tankar och lösningar, och så det som ni ser här ovanför såklart, alla vackra barnkläder.

Med riktiga fötter

Ni kanske redan har sett det här allihop …

Klassfoto med Sonia Singhs senaste dockförvandlingar. Bild lånad från Tree Change Dolls.

… men eftersom en sak som vi pratade lite om på min förra blogg var att PMU:s second hand-affärer här i Sverige hade signalerat att Barbie-saker var något som folk frågade efter hos dem, så måste jag visa i alla fall.

Det är ju det här med att redan de första så kallade mannekängdockorna var extrema till sin kroppsbyggnad och med sitt påmålade smink, att det inte har blivit bättre sedan dess — och att en av de senaste årens stora succéer, Bratz-dockorna, är det ännu mer. Så även om en massa barn tycker om dem och leker vilka lekar som helst med dem, och även om det är bra att PMU och andra kan ta vara på ”urvuxna” dockor och tillbehör, är det bra att de här dockorna är överallt? Med sina enorma ögon, sina pyttesmå händer, sina runda läppar och sina fötter som är helt omöjliga som fötter betraktade?
Lite hopp tycker jag att man får av Sonia Singhs projekt Tree Change Dolls. Hon bor i Tasmanien och köper övergivna dockor i second hand-affärer. Sedan renoverar hon dem — här kan man se ett reportage som en TV-kanal har gjort.

Och resultatet blir såhär, till exempel:

Eller såhär:

Hon tvättar bort deras smink (eller egentligen ögon och allt …) och målar sedan nya ögon, ögonbryn och läppar, och så bygger hon nya fötter som är platta och ibland händer — hon är kemist, så jag gissar att hon har hittat på ett riktigt bra material. Hennes mamma stickar, virkar och syr de nya kläderna.

Är inte det här ett av de charmigaste återvinningsprojekten ni har sett?

(Att fixa till deras bisarra kroppsbyggnad är förstås svårare. Den som är bekymrad över det kan beundra och beställa dockan Lammily, som inte behöver någon omsminkning!)

Vem blir först med att stötta PMU, Erikshjälpen eller Human Bridge med dockor som ser ut att må bra och som har såhär fina kläder?
Förresten, här visar Sonia hur hon målar om dockornas ansikte:

Massor av byxor

Svart T-shirt fick stjärntryck på framsidan och blev ett par byxor.

Jag kom aldrig iväg till någon eld i tisdags. Jag fastnade vid en symaskin!

Sara, symaskinens ägare, väntar barn i sommar. Och jag hade en sisådär tio år gammal idé som jag ville prova, så det gjorde vi.

Första delen av idén är bara ett par veckor gammal: när jag berättade om ett litet välkommen till världen-projekt som jag och en sexårig kusin gjorde i påskas hörde Elin i Borensberg av sig och tipsade om olika tygtryckstekniker.

En av dem är så enkel att det nästan blir fånigt: man tar en tom hushållspappersrulle eller toalettpappersrulle och klämmer ihop ena änden till ett hjärta. Som man sedan stämplar med. Hurra!

Jag stämplade massor av hjärtan på sparade enfärgade T-shirts och trikåtoppar (ganska många — det var ju det här att jag hade planerat ett tag). Så gjorde jag en fyruddig stjärna av rullens andra ända och stämplade med den, dubbelt, så att det blev åttauddiga stjärnor. Sedan stämplade jag fyrkanter ett tag också. På några av tröjorna stämplade jag bara framsidan, på några både fram och bak.

Två tröjor hade redan tryck.

Två tröjor hade redan tryck.

Tröjor som redan hade tryck, bland annat en nationalromantisk Finlands-tröja som jag fick när jag läste finska utanför Åbo en sommar (och helt på allvar planerade att flytta dit!) och en CREW-tröja från när jag arbetade på en multikulturell och supersponsrad barnboksfestival på Kennedy Center i Washington DC hösten 1999 (!), fick vara som de var.

Daniel var snäll och strök det mesta.

Ett par köpta byxor i storlek 68 fick utgöra mönster. Tröjornas framsida räckte till ena benet och baksidorna till det andra. Jag tog till ganska mycket sömsmån eftersom alla tygerna inte var så töjbara och gjorde dem också lite olika stora för att inte alla ska bli urväxta samtidigt.

Tre som fick hjärtan.

Tre som fick hjärtan.

Först sydde jag grensömmarna och sedan bensömmen från fot till fot. Oftast gick det att använda tröjans fåll, men några par fick jag fålla (hade jag tänkt lite bättre innan jag gav mig av hade jag letat upp något som hade kunnat fungera som mudd nertill istället). I midjan vek jag ner kanske tre centimeter, sydde en söm en knapp centimeter ner och sydde ytterligare en söm (med en öppning för resårsäkerhetsnålen) en och en halv centimeter nedanför. Ett par fick jag sy om med en extra bit som linning på insidan när det visade sig att de blev lite för låga i midjan.

Tio par byxor blev det, alla olika. Man kan säkert göra på tusen andra sätt, men det här var roligt och fungerade!

Stjärnor, fyrkanter och hjärtan, och så lite olika storlekar.

Stjärnor, fyrkanter och hjärtan, och så lite olika storlekar.

Och så är det, precis som Elin påpekade, en stor miljövinst med varje plagg som vi inte köper nytt. Bomull känns snällt att ha på sig, men det är ett extremt energikrävande material. Nu blev det tio tröjor som inte slängdes och tio par byxor som inte behövde köpas. Dessutom hade vi väldigt trevligt under tiden. Och jag som har två trasiga symaskiner hemma fick sy på en som bara surrade helt vänligt och gjorde precis som jag ville. Win-win-win-win-win-win! Nu får vi bara vänta och se vad den lilla mottagaren tycker.

Nästa gång jag fotograferar ska jag se till att jag har lite mindre bråttom och att allt är struket, men det var det här med att tåget precis skulle gå.

(Skulle tro att de flesta läsare genast tänker som jag: det här är ju perfekt till babypaket också! Alla i grannskapet kan säkert bidra med minst en mjuk och urtvättad tröja var!)