Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Återbruk

Mål: 500 startpaket för nyfödda i flyktingläger i Irak

Här kommer ett slags rekordintervju — för Maria som berättar i den var en av dem som ledde det stora mormorsruterekordprojektet som avslutades i Göteborg nyligen. Ni kommer att få möta henne några gånger till framöver, för hon har mycket att berätta och många tips att dela med sig av. Vi börjar idag!

Här är Maria när mormorsruterekordet var i stort sett klart. Foto: Annie Pettersson

Hej Maria! Vad är det för en grupp du är med i — kanske först: vad kallar ni er?

Det är en projektgrupp som jag skapade i februari 2017 i samråd med ytterligare fyra personer. Skånegruppen kallar vi den och den består av 38 medlemmar i vad vi kallar produktionsgruppen. Tanken med Skånegruppen är att ha en liten, lokal grupp med möjlighet att träffas regelbundet och ibland spontant.

Att hålla produktionsgruppen liten känns viktigt för att hålla den lättöverskådlig. Därför är just den delen av Skånegruppen väldigt restriktiv med intag, men vi har också en öppen grupp där man gärna får ansluta.

Eftersom vi handarbetar för välgörenhet kändes det lokala viktigt — på det viset kan vi dra ner på transporter och förenkla logistiken så mycket som möjligt, både av ekonomiska skäl och för miljöns skull.

Var samlas ni, och hur ofta?

Under gruppens uppbyggnad har vi träffats regelbundet, ofta en eller ett par gånger i veckan. Då har vi varit på olika caféer, träffats hemma hos varandra, åkt på shoppingturer för att handla till exempel garn — det är sällan vi missar en rea eller ett nedsatt pris på till exempel Netto eller Rusta, vi har hjälpts åt att samla in material från privata givare, och så vidare.

Vårt officiella startdatum är egentligen den andra september. Anledningen är att många av gruppens medlemmar också har jobbat med ett annat projekt som hade sitt slutdatum den 19:e augusti. Det kändes bäst att fokusera på ett projekt i taget. Men det har varit lite svårt att inte tjuvstarta, så vi har redan producerat hundra babypaket som överlämnas till International Volunteers Organization den 29:e augusti.

Maria Lundgren och de andra i International Volunteers Organization kommer att ta emot de 500 startpaketen för nyfödda och se till att de kommer fram till familjer i flyktingläger i Kurdistan.

Här är startpaket nummer 93 som gruppen i Skåne har komponerat. Foto: Maria Härfstrand

Vad är ert mål med arbetet just nu?

Målet just nu är att göra 500 babypaket i storlek upp till tre månader, 62 cl, åt International Volunteers Organization. De arbetar i ett flyktingläger i irakiska Kurdistan.

Vi frågade IVO vad som just nu behövde mest. ”Allt behövs” blev svaret — men om de fick önska så var de i stort behov av babypaket och hygienpaket. Vintern 2016–-2017 frös många små barn ihjäl, och den allmänna hygienen i lägret är bristfällig eftersom det saknas hygienartiklar och toaletter och duschar. Vi valde babypaketen.

Vad ska det vara i ett startpaket för en nyfödd?

Vi har tittat på en del olika babypakets uppbyggnad och utifrån deras innehåll diskuterat med IVO. Sedan har vi komponerat ihop ett förhållandevis omfattande paket som kan varieras efter det väldigt skiftande klimatet. Till exempel har vi valt att lägga i två par byxor, ett par tunna och ett par lite varmare. De kan användas var för sig eller dubbla.

Eftersom vi arbetar med återbruk använder vi alla tänkbara material, kvaliteter och tekniker: sy, sticka, virka. Vi använder även hela och rena babykläder från second hand.

I våra paket ingår:

  • en filt (minst 90 x 90 centimeter)
  • ett par varma byxor,
  • ett par tunnare byxor
  • en blöjtrosa
  • en kofta eller jumper
  • en body/t-shirt/Yemenväst
  • en mössa
  • ett par vantar,
  • ett par sockor
  • en handduk
  • en tvål i bit
  • två tvättlappar
  • tre tygblöjor med fyra säkerhetsnålar
  • en mjuk leksak som kan följa med barnet de första åren
  • och allt packas i en tygkasse för att underlätta förvaringen i de fuktiga tälten

Varje babypaket numreras och fotograferas för att sedan läggas ut i vår officiella Skånegrupp där man också kan följa vårt arbete, främst genom ett bildgalleri.

Varför är det så viktigt för er med återbruk?

En anledning är naturligtvis att hålla nere kostnaderna — det känns nödvändigt eftersom vi arbetar ideellt och med hjälp av gåvor från utomstående och från den egna privata kassan. Att vi håller nere kostnaderna gör det också möjligt för fler att vara med och arbeta eftersom det inte nödvändigtvis behöver påverka den egna ekonomin.

En annan aspekt är vår miljö. Att återbruka hjälper oss att hålla ner såväl sopberg som nyproduktion. Vi kastar alldeles för mycket kläder, textilier och saker överlag som utan större ansträngning skulle kunnat ges nytt värde med några enkla ingrepp och lite tid.

 

Vad kan man göra om man vill bidra till ert arbete?

Såklart blir vi väldigt glada om fler vill bidra med något till babypaketen, men det som är det svåraste att få till i ett sådant här projekt är transporterna till slutdestination. Transporterna innebär en hel del omkostnader, och IVO gör ett fantastiskt arbete med att samla in pengar till det. Om man vill stödja vårt arbete så är ett ekonomiskt bidrag till IVO en fantastisk hjälp. Ju mer pengar de kan få in, desto tätare kan transporterna gå iväg och fler barn hjälps snabbare.

Vill man stötta ekonomiskt genom att underlätta transporter kan man göra det genom att lämna ett bidrag till IVO på Swish 0733814516 eller till konto 6764 – 678 669 392

Vill man istället följa vårt arbete och stötta oss med handarbete eller tvål så kan man ansöka om medlemskap i vår officiella Skånegrupp.

***

Tack för idag, Maria! Det kommer alltså mer snart, både för er som vill vara med i Skånegruppen och för er som vill bli inspirerade på distans!

 

Konsten att inte slänga en skjorta (del 3)

Förlåt att ni har fått vänta så länge på tredje delen av min och Ullas återbruksinspirationsserie — ju mer jag tänker på det här projektet, desto viktigare är det, och desto större skulle det kunna bli, och jag undrar om väntan inte delvis beror på att jag har blivit lite överväldigad av alla möjligheter …

Såhär är det ju:

Vi svenskar slänger ungefär åtta kilo kläder om året.

Vi konsumerar femton kilo. Bara tre av de kilona hamnar på second hand.

Man kan lämna uttjänta textilier på till exempel Hemtex, men återvinningsfrågorna är inte enkla. Det beror bland annat på att vi använder så mycket blandmaterial.

Så visst vore det vettigaste att ta vara på så mycket tyg som möjligt medan det fortfarande är tyg?

Herrskjortorna är ofta i fina kvalitéer, både de jättedyra och de lite billigare. Det kan finnas många fina färger och vackra ränder och rutor också. Och om de är lite slitna och missfärgade hr och där så är ändå det mesta av dem finfint.

Två små syskon som jag känner har massor av kläder som är sydda av pappas och morfars skjortor. Deras föräldrar får jämt kommentarer och frågor — och enbart för att kläderna är så fina. Både superprivilegierade barn och barn som har för lite kläder får något underbart när de får välsydda skjortkläder — jag tror att man kan se det som en universell sanning. Så idag tittar vi på en klänning!

Här är en ettåring i en favoritklänning. Skjortan räckte till kortbyxor (praktiskt under klänning) och hätta och en liten väska också.

Här är en ryggknäppt klänning som gott och väl räcker till en stor fyraåring.

Här visar Ulla hur hon klipper för att få ut en framknäppt flickknäppt klänning (det är för flickknäppningens skull som oket är uppochnervänt, och kjolen också) och ett par kortbyxor ur en skjorta. Kortbyxans ben är uppochner — grenen är hög och benet kort. Ulla sätter resår i benens nederkant. När det behövs skarvar hon så att grenkilen blir tillräckligt djup.

Hon använder ett klassiskt barnklänningsmönster. Liknande modeller finns hos nästan alla mönstertillverkare och dessutom i flera böcker som man kan låna på biblioteket. Leta upp en som du tycker om och rita av den i alla storlekar som du tror att du kommer att ha användning för.

Som du ser har Ulla fått in en liten hätta också!

Ärmarna kan vara korta ärmar, holkärmar eller kortkorta volangärmar.Det här är bara en ”karta” — lägg ut mönsterdelarna och se så att tyget räcker, men klipp sedan upp alla sömmar och stryk skjortan noga innan du nålar och klipper.

Ulla säger att det här sättet att klippa fungerar bra på de flesta herrskjortor om man vill ha klänningar upp till storlek 104 cl. Hur man skarvar för att få till större storlekar ska vi titta på nästa gång!

Såhär kan det bli:

Som synes är det bara skjortans knäppning som man återvinner utöver själva tyget.

Det finns de som experimenterar med fler detaljer — Delia på Delia Creates har använt manschetterna också men påpekar att man måste se till att ha en skjorta med trånga manschetter om det inte ska se konstigt och stelt ut med dem runt ett barns överarmar.

Sisådär — nu när den här idén finns, och när Ulla har ritat så tydligt hur hon gör, visst skulle det kännas konstigt att slänga en skjorta?

***

Tillägg: Jennifer tipsar om den här artikeln!

I Jönköping och Borås får människor och tyger ett nytt liv

Av Posted on Inga taggar 0

Häromdagen tittade jag på Nyheter på lätt svenska tillsammans med en grupp människor från kanske åtta olika länder.

Ett av inslagen var ovanligt hoppingivande, så jag har tagit reda på lite mer om det.

Ett nästan färdigt ”lapptäcke” som deltagarna har samarbetat om. Foto: Matilda Maroti (projektledare)

Det är i Jönköping och Borås som Röda korset har ordnat så att svenskar och nyanlända kan arbeta tillsammans med professionell, kreativ, visionär textilåtervinning. Kan det bli bättre?

Deltagarna kommer från sju olika länder och har mellan fem och trettio års erfarenhet av professionellt arbete med textilier — design, skräddararbete och sömnadsindustri, till exempel. De har samlats tre timmar i veckan och arbetat vid tillskärningsbord och symaskiner.

Dels har de fått kläder från Röda korsets insamling, sådant som inte går att sälja i second hand-butikerna. Många par jeans, till exempel. Dels har de fått överblivet material från textilindustrier i närheten, mest möbeltyger om jag förstår saken rätt.

Resultatet har blivit en del kläder och många möbelklädslar och väggbonader. Titta särskilt på alla stolsdynor av jeansbitar i filmen!

Samarbete när det allra sista ska göras på ett stort projekt. Foto: Matilda Maroti (projektledare)

— Genom projektet vill vi ta vara på och uppmärksamma all den kunskap som kommer med nya människor till vårt land och ge dem möjligheter att synas i Sverige, säger Matilda Maroti som är projektledare för Textil integration. Deltagarna får också chansen att lära sig textil yrkesterminologi på svenska. Projektet har redan lett till att arbetsgivare inom branschen hört av sig och efterfrågat personal med denna typ av textil kompetens.

Fram till den 21:a maj visas mycket av det som projektet har resulterat i på en utställning i Värnamo. Läs om den här! Matilda Maroti berättar att det man ser på utställningen är en blandning av mönsterbilder från moskéer och klassisk skandinavisk design. Och allt är gjort av tyger som annars antagligen skulle ha blivit en del av det svenska textilberget — ungefär åtta kilo per person och år slängs här, enligt Vandalorums presentation av utställningen. Tänk att det som vi knappt slösar en blick på kan bli så vackert! Visst borde det gå att ta vara på en del av de här idéerna på fler ställen?

Konsten att inte slänga en skjorta (del 2)

Av Posted on Inga taggar 2

Det finns så många möjligheter att ta vara på en skjorta — men eftersom vi måste börja någonstans så börjar vi med hur en vanlig herrskjorta som till exempel har fått någon fläck eller en inte helt fräsch krage kan bli två kortärmade barnskjortor.

Ulla har gjort dem till två pojkskjortor, och den som vill kan förstås göra en eller båda lite annorlunda med till exempel rundade kragsnibbar, rak nederkant eller kanske lite puff på ärmarna.

Använd ett basmönster till barnskjortor i två storlekar — det finns sådana i många ”sy till barn”-böcker som brukar gå att låna eller beställa på biblioteken. Här har Ulla lyckats pussla ihop till en i storlek 62 centilong och en i storlek 86 centilong.

Här kommer ett ”styckningsschema” som gör det hyfsat tydligt var alla mönsterbitar passar in:

Framstyckena är mitt fram på grund av knäppningen.

På det här viset kan man alltså utnyttja knappkanterna fram till två små skjortor.

(Om man tycker att knapparna hamnar för glest kan man göra något åt det. Det enklaste är att sätta knappar och sy nya knapphål mellan de befintliga. Att knapphålen blir lite olika kommer ju inte att synas så mycket, och man kan sprätta bort originalknapparna och sätta dit så många likadana som man vill. En annan lösning är att lägga framstyckena uppochner så att det går byta plats på knappradskant och knapphålskant och sy helt nya knapphål. Men Ulla behåller oftast den knapprad och knapphålsrad som finns.)

Bakstyckena behöver inte nödvändigtvis ”centreras” på samma sätt — dem ser man ju inte här på skissen. Till den stora skjortan har Ulla utnyttjat en bit av vuxenskjortans ok. Vid sidan om den fick hon ut de snedremsor som hon behövde till kragsömmens insida.

Den lilla skjortans ärmar har Ulla klippt ut längst ner på framstyckena. Den stora skjortans ärmar tog hon överst på originalskjortans ärmar.

Nederdelen av originalskortans ärmar kan man använda till ett par små byxor.

”Att använda manschetterna som mudd är en rolig idé som man ser ibland, och det är klart att det går, men jag tycker att det blir lite för stelt”, säger Ulla.

Hon gör hellre ett par shorts. Behövs det skarvar hon för att grendelarna ska bli tillräckligt djupa — de sömmarna syns ändå inte särskilt mycket. Och den som gärna syr så kallade muddbyxor sätter förstås mudd i midjan. På det viset kan byxorna också bli ett par storlekar större eller en bit längre än om man viker ner en bit upptill och syr resårkanal.

Sicksacka delarna? Ulla syr inte runt varje del med sicksack innan hon börjar sy ihop. Däremot sicksackar hon ofta efter att hon har sytt en raksöm.

Observera: styckningsschemat är inte något klippschema! Innan du börjar klippa, så klipp isär originalskjortan nära alla sömmar (utom oksömmen) så att du får platta bitar att arbeta med. Sprätta bort bröstficka om det finns. Pressa alla bitar.

Knäpp ihop framstyckena och pressa knappkanten.

Sedan är det dags att nåla och klippa!

Kom ihåg att du redan har knappkanten på båda skjortorna vikt och sydd. Det innebär en liten justering för ett mönster som är tänkt för vanligt tyg.

Vill du ha flickknäppning på en skjorta eller på båda vänder du framstyckenas mönsterdelar uppochner innan du nålar fast dem. Kontrollera huruvida det innebär att du måste vända på fler mönsterdelar — det beror på hur tyget i originalskjortan är mönstrat. Oftast är framstyckena allt som behöver vändas!

Kom också ihåg att hålla isär de båda skjortornas delar — det är mycket irriterande när man har råkat blanda ihop dem …

När du har alla bitar, se till att markera ”mitt på axeln” med ett pyttelitet jack i kanten på kragdelarna och på ärmarna.

Den allra första sömmen är den ena axelsömmen. Den andra är den andra. Har du utnyttjat originalskjortans dubbla ok syr du två sömmar per axel. Har du inte det kan du göra en stickning ändå — det ser proffsigt och arbetat ut. Den lilla skjortan har inte dubbelt ok, så den får en stickning.

Sy kragen räta mot räta — kortsida, långa långsidan, kortsida. Vänd den ut och in, pressa och sy en stickning om du vill.

Sedan är det dags att nåla den mot skjortans halsringning. Ta med snedremsan direkt, så slipper du en extrasöm. Nåla först jacken mot axelsömmarna och sedan resten. Sy sömmen.

Pressa. Vik ner snedremsan, vik in kanten, nåla noga och sy fast den så att den täcker sömmen. Syr du den sömmen på maskin kan du sy den ända ut på knappkanten som en stickning.

Nu är det dags för första ärmen. Lägg mitt-på-axeln-jacket mot axelsömmen och nåla ut åt sidorna.

”Det är ofta bra att sy ett par rynktrådar på ärmkullen först, även om det inte ska vara puffärm — då går det lättare”, säger Ulla.

När du har sytt, pressa och sy gärna en stickning så att sömsmånen ligger mot skjortans fram- och bakstycken, inte ut mot ärmen.

Båda ärmarna på plats? Dags för den söm som går från ärmens kant och nerför skjortans sida. Och samma på andra sidan

Pressa igen och sy sedan ärmfållarna och fållen i skjortans nederkant. Ulla viker två gånger och arbetar intensivt med strykjärnet.

En skjorta klar, och en kvar!

En i storlek 62 centilong och en i storlek 86 centilong blev det den här gången.

Tusen tack, Ulla!

***

Du som blir inspirerad av Ullas skjortor och gör något eget — identiskt, liknande eller helt annorlunda — får väldigt gärna höra av dig! Bilder blir vi extra glada för, både Ulla och jag!

 

Konsten att inte slänga en skjorta (del 1)

Av Posted on Inga taggar 1

Idag börjar en alldeles fantastisk kurs med den alldeles fantastiska Ulla!

Än så länge tror jag att den har fem delar, men vi får se.

Herrskjortor är ämnet.

Det sys enorma mängder herrskjortor här i världen, nämligen, och de sys ofta i tyg som är riktigt fint.

De skjortor som används ska såklart användas.

De skjortor som inte används ger man till en vän som har samma storlek eller till en bra second hand-affär.

Men de skjortor som har blivit lite slitna eller solkiga i manschetterna eller kragen, eller som har fått deodorantfläckar under armarna?

Här är en av alla klänningar som Ulla har sytt till ett av sina barnbarn, en flicka vars pappa använder skjorta nästan varje dag. Den här bilden togs vid Krusenstiernska gården, ett café i Kalmar, den sommar när flickan skulle fylla ett år. Till klänningen hör en liten hätta som hon inte hade på sig just den dagen och ett par korta byxor som hon kanske har på sig fast de inte syns.

De kan förvandlas till alldeles underbara barnkläder! Ulla har hållit på med det ett tag, experimenterat, hittat favoritmönster och förfinat sina arbetsmetoder, och nu när vi äntligen lyckades få en dag tillsammans delade hon med sig av alltihop.

Det var en vårdag av bästa sorten, så jag tänker inte be om ursäkt för bilderna.

Ullas tips för en bra utgångspunkt:

1. Strykbord och strykjärn nära symaskinen!

2. Om det är viktigt för föräldrarna att flickkläder är flickknäppta: tänk på knäppningen redan från början.

3. Noggrannhet — tänk efter en extra gång och tänk framåt några steg i varje moment, särskilt de första gångerna.

4. Klipp gärna bort skjortans ärmar och klipp upp dem tätt intill sömmen så att du har platt tyg att arbeta med. Om du inte ska använda skjortans sidsömmar, klipp upp dem också.

3. Tålamod!

4. Skaffa bra grundmönster till skjorta, klänning och byxor i barnstorlekar från kanske 68 till 110 centilong — låna några böcker på biblioteket om du inte har någon tygaffär med bra mönsteravdelning i närheten. Till en klänning är livet och ärmkullen viktigast, och ärmlängen kan man variera. Kjoldelen på en klänning kan man göra rak eller lite utställd och med mer eller mindre rynkning. Ullas grundmönster till klänning i de minsta storlekarna är från början en dopdräkt!

5. Kom ihåg att när plaggen är såhär små är det bra att vara redo att sy klart en söm här och där, eller sy en hel söm, för hand.

6. Pussla och utnyttja tyget så mycket som möjligt — det blir roligare att arbeta när man ger sig själv den utmaningen! Ulla brukar till och med hitta en bit som hon kan göra snedremsor av. Det behövs alltid en till nacken, och om man vill göra en ärmlös klänning eller en med en liten volang på axeln är det bra att kunna kanta.

Här är en av Ullas senaste klänningar. Den får ni beundra så länge. Jag funderar för fullt på hur jag ska bära mig åt för att förklara allting på ett enkelt och tydligt sätt — del 2 dyker upp här inom kort hoppas jag!

Mössor av en kasserad tröja

Av Posted on Inga taggar 0

Ibland kan det ta ett tag innan idéer blir verklighet.

Ibland kan det ta … kanske åtta år eller så.

Den ärvda, blårutiga favorittröjan av ylle hade fått ett par hål för mycket, och jag kunde ha slängt den vid så många tillfällen, men jag ville verkligen prova att göra något annat av den.

Faktum är att jag provade att tvätta den lite för varmt i maskin för att se om jag kunde få den att filta ihop sig lite, men det hände i stort sett ingenting.

Det innebar att den skulle bli lite svårare att sy i, eftersom den fortfarande var elastisk och eftersom maskor fortfarande kunde springa iväg — men en timmes arbete var den ju värd.

Här har jag vänt den ut och in. Jag var väldigt nöjd med att jag kom ihåg att göra det …

Vill man sy mössor till mottagare som man känner ber man dem att mäta en mössa som passar tvärsöver och på längden eller att mäta runt huvudet. Det kan hända att man bara får ut en lagom stor mössa av en tröja då.

Syr man till hjälpprojekt där alla storlekar behövs så föreslår jag att man försöker få ut två mössor på tröjans bredd. Proportioner ungefär som på den hemmagjorda mönsterdelen på bilden fungerar bra, tycker jag, och överdelen kan man rita med en lagom stor tallrik eller assiett eller med en passare.

Eftersom jag inte har någon textilkrita nålade jag fast mönstret, sydde runt det och flyttade det sedan till tröjans andra halva för att sy en mössa där också.

Lägg märke till en liten finess som är viktig: sy inte genom tröjans resår, utan börja och avsluta sömmen ovanför den. Om den tröja du använder inte har resår nertill, börja sömmen ungefär fem centimeter från nederkanten.

Jag sydde först med en smal sicksack som ska fungera som en lite elastisk söm och sedan, utanför, med en tätare och bredare som ska förhindra att maskorna börjar löpa. Om du kan din symaskin bättre än jag kan min, så lätta gärna på pressarfotstrycket lite grann. På det viset ska sömmarna kunna bli mindre bubbliga.

Backa gärna tillbaka över mössans topp och sy framåt igen (sömmen blir i så fall tredubbel) — då gör det inte så mycket att sömmen klipps av där senare.

Här är båda mössorna sydda.

Dags att klippa ut dem!

(Jag inbillar mig att det är lättare att sy dem bra om man syr dem först och klipper sedan. Har jag rätt?)

För passformens skull: klipp bort ett litet V i toppen.

Dra lite lätt i mössan, lägg de klippta kanterna mot varandra och sy ihop så att det blir ett kryss upptill.

Vänd mössan så att rätsidan kommer ut och sy det sista av sömmarna i sidorna. Om det är svårt att sy hela vägen fram till den första sömmen går det bra att ta det sista för hand.

Se där — en färdig mössa! Den kommer inte att hålla så länge eftersom den har hål lite här och var, men jag tror att ni förstår poängen med experimentet, och möjligheterna.

Faktum är att jag sydde två mindre mössor till — en spetsig av det som blev över av framstyckena, och en ungefär som de här av bakstycket. Dem tänker jag inte visa, för å vad jag önskade mig en overlockmaskin när jag höll på med dem. Den skulle nog ha varit bra till de två första mössorna också, men det fungerar faktiskt med en Husqvarna från 1950-talet.

Och ärmarna? Dem har jag sparat. Det måste gå att göra något av dem också.