Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Återbruk

Karin syr om och syr om och syr om

Nu har jag bett Karin Louder Peterson att berätta om hur hon använder kasserade vuxenkläder, eller vuxenkläder som hon hittar i second hand-butiker, som material till nya barnkläder. Här kommer det!

***

Barntröja sydd av vuxentröja (det märkblå tyget) och stuvbit (det randiga). Foto: Karin Louder Peterson

När mina barn var små, för nästen trettio år sedan, gjorde jag nästan alla deras kläder själv; det var bara underkläder och vinteroveraller vi köpte.

Vi bodde väldigt isolerat i skärgården och kom sällan in till fastlandet för att handla material, så de tyger jag använde kom antingen från begagnade kläder eller andra textilier, eller från stuvpaket jag skickade efter på postorder. Det var lite kul att klä barnen i annat än det alla andra hade. Så småningom fick jag dock annat att göra, och det blev allt mindre tid till att sticka och sy.

Det hela började igen när jag blev mormor till en liten flicka. Dottern ringde och frågade om en rosa klänning som jag hade stickat till henne en gång för länge sedan och som hon hade använt som dockklänning. Vi kunde inte hitta den någonstans; förmodligen hade den försvunnit i någon flytt. Men jag letade rätt på mina gamla pärmar med stickbeskrivningar, och där fanns den! Så jag stickade en ny till lilla Nathalie.

Och upptäckte att det var ju roligt att sticka; det hade jag inte gjort på många år. Så jag satte igång att sticka fler saker som jag gjort en gång och som gått förlorade.

Men man kan ju inte dränka ett barnbarn i tröjor, så på Facebook hittade jag gruppen Handarbeta för välgörenhet och kunde med gott samvete sticka precis hur mycket kläder som helst i vetskapen om att de kommer att användas. Jag läste en vinter att flyktingbarn från Syrien hade frusit ihjäl och bestämde mig för att göra vad jag kan för att hjälpa så många som möjligt så det inte händer igen. Det är dit jag skickar mina saker.

Karin köper stora herr-T-shirts, helst i pikétyg som är lite stadigare än jersey och trikå, aldrig med bröstficka eftersom den gör det knepigt att klippa barnkläder av tröjan. XXL är den bästa storleken, men det går förstås att använda mindre också. Foto: Karin Louder Peterson

Här är den ena barntröjan som just den ljusblå tenniströjan förvandlades till. Nederkantens fåll på den stora tröjan blev nederkantens fåll på den här tröjan också. Ibland kompletterar Karin tyget från vuxenkläderna med stuvbitar som hon köper. Foto: Karin Louder Peterson

Här är den andra tröjan. Karin har utnyttjat vuxentröjans knappslå, applicerat ett litet motiv från stuvbiten och kantat med en remsa stuvbitstyg. Foto: Karin Louder Peterson

Då och då brukar min man och jag åka till närmsta second handbutik för att titta vad som har kommit in, och ofta kommer vi hem med diverse fynd.  Vi har alltid varit mycket för återbruk. Dels är det givetvis enormt mycket bättre för miljön om saker och ting kan återbrukas, dels finns det ingen anledning att betala dyrt för nya saker när man kan hitta begagnade till bättre priser. Dessutom är de ofta av bättre kvalitet. Faktum är att de allra flesta av våra möbler har vi köpt begagnade, och när det är något vi behöver letar vi alltid på loppmarknader, second handbutiker och Blocket i första hand.

I och med barnbarnets ankomst började jag också bläddra bland kläderna för att se vad jag skulle kunna sy om till babykläder.

Likadant där: lusten att sy blev större än behovet hos barnbarnet, men nu visste jag ju vad jag kunde göra av kläderna.

Fynd från en enda inköpsrunda: alla de här pikétröjorna i herrstorlekar kostade tillsammans 40 kronor. Mycket tyg att förvandla till barnkläder! Foto: Karin Louder Peterson

Den stora fördelen med att köpa begagnade kläder är just det att de har blivit använda och tvättade ett flertal gånger, så de som fortfarande ser bra ut är ju av god kvalitet.

Jag väljer helst stora herrkläder, så att jag kan få ut så mycket som möjligt av dem. Glömmer aldrig en sweatshirt i storlek XXL där jag lyckades få ut hela två tröjor och ett par byxor. Lycka!

Det mesta jag köper är herrpikétröjor, men även annat kan gå ner i kassen. En långärmad dam-t-shirt blev till en liten klänning och ett par byxor, ett nattlinne i tunn trikå blev också till en liten sommarklänning, men det hör till undantagen.

En del plagg köper jag enbart för att kunna använda dem som kantband; då är det färg och tygkvalitet som avgör.

Pikétröja av känt märke. Foto: Karin Louder Peterson

Den ena barntröjan får knäppningen och ärmmuddarna. Foto: Karin Louder Peterson

Den andra får nederkanten och kompletteras med kantband och knappslå av ett annat tyg. Foto: Karin Louder Peterson

Av en pikétröja gör jag en farfarströja där jag använder den befintliga knäppningen.

Resten av tyget kan räcka till ett par byxor, ytterligare en liten tröja eller åtminstone till delar av en.

Jag köper också rätt mycket stuvar, till exempel färdiga stuvpaket på Tradera. En femtoncentimetersremsa kan räcka till ett par tröjärmar eller kantband.

En stor del av själva nöjet ligger i att fundera ut vad jag kan göra och hur det kan se trevligt ut. Roliga kantband och applikationer gör mycket för helhetsintrycket.

Jag använder så mycket som möjligt av ett plagg. Det går ofta att få ut något litet mer av det, ett par ärmar, ett byxben eller åtminstone kantremsor, sånt som kan kombineras med bitar från andra plagg. När jag inte ens kan få ut en kantremsa av det som finns kvar är det dags för soporna.

Den här tröjan har sitt ursprung i samma vuxenplagg som den allra översta och har fått vuxentröjans ärmkanter som ärmmuddar och vuxentröjans knappslå. Foto: Karin Louder Peterson

Det är enkelt att sy i trikå. Det är ett väldigt förlåtande material; det gör inget om det inte blir så exakt, det ser snyggt ut ändå.

Och det går fort att svänga ihop till exempel ett par små byxor. Tre sömmar, på med muddar och så är det klart. Går på max en halvtimme.

Det är detaljerna som tar tid. Att sy i en knappslå, till exempel. Det kämpar jag fortfarande med. Men förr eller senare lär jag nog få in snitsen på dem också.

Jag har en helt vanlig hushållsmaskin med elastisk söm och några dekorsömmar, och den har fungerat utmärkt till allt jag har behövt göra hittills.

De mönster jag använder är för det mesta gamla standardmönster. De går att variera i oändlighet, och det finns många gratismönster att skriva ut. De jag använder mest har jag klippt ut i två storlekar, 62 och 86 cl, och växlar mellan dem beroende på storleken på det plagg jag har klippt sönder.

Small Dream Factory hittar du en hel rad mönster i högermarginalen, och här finns ett enkelt basbyxmönster som går att göra ännu enklare genom att sätta mudd också i midjan.

Jag kantar såhär.

Jag stickar på kvällarna framför tv:n –- och i Grekland på semestern — och syr på helgerna, när jag kan ockupera köksbordet med symaskin och diverse attiraljer. I höst får jag ännu mera tid att sy, eftersom jag går ner i arbetstid och får lediga fredagar. Ser verkligen fram emot det.

***

Tusen tack, Karin! Nu tror jag att du har inspirerat många!

En bonusrekommendation: både Karin och jag är förtjusta i boken Baby Cool som innehåller ganska många mönster och idéer till hur man kan ta vara på kläder och tyg för att sy till barn. Den finns inte att köpa längre, så beställ den på biblioteket eller leta på Antikvariat.net eller Bokbörsen!

Ett bra ställe om man letar efter knappar och tyg

Här kommer något som jag tror att nästan alla vet men som förtjänar att sägas igen:

Man behöver inte köpa nytt jämt!

Det gäller förstås, förutom alla saker och böcker man kan ha behov av, material till kreativa projekt. Tyger? Garn? Knappar? Ja, och kanske är det extra sant för alla textilhantverkare som arbetar med bistånd i olika former.

Tyger i metervara kan finnas i second hand-butiker men gör det inte alltid.

Vad som däremot väldigt ofta finns är travar med påslakan (med eller utan örngott till).

Ibland kostar de bara 25 kronor.

25 kronor för mer än fyra meter bomullstyg på dubbel bredd, förtvättat dessutom!

Jag är inte så bra på att se potentialen i allt i en second hand-butik — att färger och mönster oftast är blandade gör det lite för rörigt i mitt huvud. Som tur är har jag en svägerska som har BLICKEN. Hon har letat upp mycket åt mig!

Men med påslakan behöver det inte vara så svårt. Om man vet att man behöver bomullstyg till något särskilt (kassar, tygblöjor, barnklänningar …) kan man lyfta ut ett i taget ur högen och titta närmare.

 

Det är nästan alltid en del som är för stormönstrade för att passa till små kläder, eller vars mönster skulle se knasiga ut på en liten människa av olika anledningar, men köper man något och ångrar sig är det ju bara att skänka det tillbaka till butiken eller att göra tygblöjor av det.

Något som många återbrukshantverkare också har upptäckt är att gardiner ofta är perfekt material för kassar.

Och så knapparna.

Ibland står det en stor burk någonstans, och man får fylla en liten påse och betala lika mycket för den oavsett om man knappt kan stänga den eller om man bara tog fyra knappar.

På Human Bridge i Södercity i Kalmar hittade jag flera ark med knappar från 1940- eller 1950-talet för fem kronor styck för några år sedan. De var nog mitt bästa second hand-fynd — det var den sommaren jag kom igång med det som skulle bli Två trådändars lilla kofta och Asymmetriska koftan och Ryska skarvarnas väst (ja, allt på en gång, i stort sett), och kanske var det lite tråkigt att många av plaggen fick likadana knappar, men de var fina och passade till allt. Ett tag tänkte jag att det var dumt att använda dem eftersom arken var intakta, men sedan bestämde jag mig för att knappar är till för att knäppas.

På Erikshjälpen Second Hand i Malmö är det någon eller några som förstår sig på textilhantverkares behov som har hand om knapparna. Där finns det en hel trave med sådana här sorteringslådor. De flesta knapparna kostar en krona styck, och det är inte ett dugg svårt att hitta tillräckligt många för nästan varje kofta.

Senast när jag var i den butiken köpte jag 61 knappar. Många av dem sitter i olika små koftor nu, för jag hade råkat bygga ett litet lager av sådant som var färdigstickat men inte färdiggjort.

Hur är det med garn?

Jo, jag har köpt mycket garn i olika second hand-butiker. Ibland är det nästan som att handla i en garnaffär. Ibland finns det inte precis något att välja på. Om man är hjälpstickare kan man ju gå lite utanför sina egna färgskalor och behöver inte så mycket av en sort för att kunna göra något — det ökar ju sannolikheten för att man kan hitta något.

Men så länge butiken har kläder är den en garnaffär! Här skriver en annan Anna om hur man tar vara på garnet i stickade plagg och gör det i ordning för ny stickning eller virkning.

Kom också ihåg att om du är stamkund och pratar med personalen kan du fråga om de vill lägga undan osäljbara saker åt dig — till exempel herrskjortor med någon fläck eller någon sprucken söm (om du vill sy barnkläder), T-shirts som de får för många av (om du vill sy mössor, underkläder eller något annat), eller stickade plagg som har börjat repa upp sig i mudden eller tappat en maska. Perfekt material för den som inte tycker att allt måste vara nytt.

Ha så roligt på second hand nästa gång du tar dig dit!

(Och det blir ju oftast roligare om man letar tillsammans med en god vän!)

Marias återvinningspussel: barnkläder av en vuxentröja

Maria Härfstrand som tillsammans med de andra i Skånegruppen arbetar med startpaket för nyfödda åt International Volunteers Organization har skickat en bildserie som visar hur hon pusslar när hon tar vara på en vuxentröja. Varsågoda!

Absolut mest får man ju ut av en herrtröja i en stor storlek, men när man syr startpaket till nyfödda är det ju flera plagg som är riktigt små, så vilken vuxentröja som helst går att använda, bara den är mjuk och inte alltför sladdrig. Bra att tänka på: de flesta second hand-affärer får in kläder som inte går att sälja men som består av bra tygbitar. Fråga i närmaste butik om de vill lägga undan sådant åt dig! Det kan vara en mudd som är sliten eller något annat. Har tröjan en fläck kan man pussla så att man undviker den eller så att det går att placera en liten applikation som döljer den.

Mönster? Det finns flera böcker med mönster till barnkläder, både äldre och nyare, att låna eller beställa på biblioteket. Kanske har ditt bibliotek också en prenumeration på någon mönstertidning.

Till den här bilden har jag en liten komplettering: det finns ju ganska många byxmönster utan sidsömmar, alltså mönster med bara ett stycke för varje byxben. Använd gärna ett sådant, så slipper du klippa upp ärmens utsida för att sedan sy en söm just där.

Maria visar sina idéer med en tröja som har tryck och sömmar. Ibland kan man ju placera mönsterdelar så att trycken blir en rolig detalj på barnplaggen också.

Bakstycket är ofta det största hela tygstycket.

Pussla gärna med mönsterdelar till flera plagg innan du klipper! Om det är ett plagg som du vet att du kommer att vilja göra många av kan det vara bra att rita av mönstret flera gånger. Kanske bäst att numrera så att du alltid vet att du fick med alla delar till alla plagg.

Nu börjar det ta slut!

Men såhär mycket blev det. Otroligt eller hur?

Tack Maria!

 

En strålande idé: Zand Amsterdams kjolar

En av de sista sommarhelgerna åkte jag och Mia från Kastrup till Schiphol. Där väntade Marjolijne på oss, och vi åkte tillsammans till Egmont, en liten stad vid havet.

Tanken med att vara där var bara att vi skulle ha massor av tid att ses — men vilken fin stad att vara i!

Och tidigt på lördagsförmiddagen, när vi gick på gågatan, sa Marjolijne:

”Där har de ju de där speciella kjolarna!”

Såhär såg det ut:

Marjolijne berättade att det är ett par ganska unga män som har uppfunnit en kjol som man kan vända på på flera sätt och att de köper second hand-tyger i Indien och låter sy kjolarna där. Med vettiga löner till de människor som syr! Märket heter Zand Amsterdam.

Det finns några olika uppfinningar, och det här är en: en linning med massor av knappar och en kjol som man sätter fast med dragkedja. Linningen är vändbar, kjolen är vändbar, tack vare alla knapparna är storleken väldigt flexibel, och så finns det en lös ficka som mer är som en handväska och som man hakar på om man vill.

En del av kjolarna är sydda med ett tyg på ena sidan och ett på andra — men många är sydda som ett slags lapptäcken med en mängd olika tyger. Marjolijne sa att alla kjolarna är olika. Jag blev fascinerad, men det finns en liten nackdel: det blir nästan omöjligt att välja en!

Fickan är alltså lös och fungerar nästan som en handväska. Faktum är att jag nog skulle ta loss den och fästa den på en axelrem istället.

När jag kom hem tog jag reda på lite mer om kjolarna och om företaget.

Här är en film där man kan se hur en av kjolmodellerna är konstruerad:

Man kan läsa ganska mycket här, men vill man beställa får man använda den här webbplatsen.

Det bästa man kan göra är förstås att gå till en favoritbutik som man har i närheten och fråga om inte kjolarna kan börja säljas där — då kan ju fler få syn på dem.

Och här kommer det som var mest hoppingivande med vårt besök i Egmont: i en klädaffär som såg ut att vara helt vanlig och som låg på en vanlig gågata fanns det minst åtta–tio Fairtrade-märken och ekologiska märken. Vi provade allt möjligt, och det fanns så många olika stilar och roliga lösningar och fina mönster. Jag beundrade LaLamour och Blutsgeschwister och flera andra märken (mer om dem senare). Du som brukar handla i någon butik där du tycker om det mesta, tipsa innehavaren om några av alla nya märken och berätta att du helst skulle vilja att de kläder du köper är producerade på ett sätt som är bra för människor och för jorden. Antagligen håller han eller hon med.

Komplettering: Hurra! Annika berättade just att kjolarna finns i Sverige — på Kjoltyget i Göteborg! Hon berättade också att man får en axelrem till fickan när man köper kjolen.

Marias återvinningspussel: påslakan

För ett par veckor sedan intervjuade jag ju Maria Härfstrand om hennes arbete i Skånegruppen som har tagit på sig att förse International Volunteers Organization med 500 startpaket för nyfödda.

Det blev en lång intervju, och Maria skickade två bildbeskrivningar, en som visar hur hon tar vara på ett påslakan och ett som visar hur man kan göra med en vuxentröja om man vill sy om den till barnkläder.

Maria igen — den här bilden togs under mormorsfiltsrekorddagen. Maria var en av ledargestalterna i arbetet med rekordet.

Här kommer påslakanet!

Maria, du har ju gjort en handledning till hur man bäst tar vara på ett lakan eller ett påslakan — hur många har ni återvunnit på det viset nu?

Den gjorde jag därför att vi har en del medlemmar som inte har sömnad som sitt huvudområde inom handarbete. Jag ville visa på hur man kan utnyttja påslakanet maximalt för vårt ändamål.

Beskrivningen blev mer uppskattad än jag hade förväntat mig, och det inspirerade mig till att göra fler med till exempel sweatshirts, T-shirts och örngott. Det tar lite tid att dokumentera och få ihop beskrivningarna, men kan det underlätta eller få någon att inspireras till återbruk så kan det vara värt den tiden.

Alla mina beskrivningar utgår från babypaketen, och det finns ju mängder av andra sätt att återbruka de olika plaggen och textilierna.

Nu har vi nog återbrukat ett 60-tal påslakan, och innan projektet är slut kommer det antagligen att ha gått åt ungefär 180.

Såhär gör Maria när hon förvandlar ett påslakan till tygblöjor, tvättlappar och bandage. Om påslakanet har hunnit gå sönder någonstans får man förstås ta hänsyn till det.

Blöjorna sicksackar man runtom, tvättlapparna viker man dubbla och sicksackar, och bandaget syr man bara ihop i skarvarna.

Färdigt! Ett vanligt underlakan är ju lika brett men aningen längre. Har det blivit slitet och gått sönder, så prova hur många blöjor som går att få ut och gör sedan tvättlappar och bandage av resterande hela bitar.

Har ni någon annan återvinningsmetod som du är lika nöjd med?

Vi tar också vara på garn. Vi repar upp äldre stickade och virkade handarbeten och använder garnet för att skapa nya. Minsta lilla bit används. Restgarner som inte längre räcker för att göra kläder använder vi bland annat till mormorsrutor. Efter ett tag räcker de till en babyfilt.

När det bara är bitar, under en meter långa, kvar sätter vi ihop dem med ”ryska skarvar” — syr ihop garnändarna och nystar spräckliga ”stumpnystan”.

De allra sista garnbitarna som blir över efter till exempel fästning samlar vi i påsar. Dem använder vi som stoppning i de mjuka leksakerna. Vi använder alltså precis varenda millimeter av det återvunna garnet!

Vad är det roligaste eller bästa med att arbeta tillsammans på det här viset?

Absolut gemenskapen! Vi har så otroligt roligt när vi träffas. Träffarna ger en enorm inspiration och hjälper till att driva arbetet framåt.

Att vi alla är väldigt enkla som personer gör det också lätt att träffas. Vi har inga krav eller föreställningar om hur träffarna måste eller bör se ut. Vi känner oss hemma där vi är, och självservering och lite spontant knyte underlättar för den som är värdinna.

Skånegruppens startpaket nummer 18 av 500 planerade. Efter det har många fler blivit klara, så 500 är inte långt bort nu!

Vill du stötta Skånegruppen i arbetet med paketen? Läs mer här!

Konsten att inte slänga en skjorta (del 4)

Idag ska vi se hur Ulla i Gamla Uppsala bär sig åt för att kunna fortsätta sy fina klänningar av kasserade herrskjortor också åt barn som har vuxit en bit!

Den största utmaningen är hur man ska få klänningen tillräckligt lång- Vill man inte skarva med annat tyg (och det kan ju i och för sig bli nog så fint) så blir det skjortans längd som sätter gränsen — man får pussla in livstyckena så nära kragen som det går och använda det som blir över nedanför till kjolen.

Den näst största utmaningen är att få till tillräcklig vidd i kjolen. Ulla säger att kjolen ska vara minst en och en halv gång så vid som livet. Och på det finns det en jättefin lösning. Titta bara!

Här har Ulla fått in alla mönsterdelar till en klänning i 110 cl på en ganska stor herrskjorta. Och istället för att använda ärmarna till ytterligare plagg har hon skarvat in dem som sidopaneler i kjoldelen!

Ni ser att hon har skissat var manschettens öppning sitter. Den syr hon igen — och så blir det en extra fin detalj på klänningen.

Den syns knappt, men visst är den elegant?

Små fickor blev det också.

Den här klänningen fick knäppningen baktill. Då spelar det inte riktigt lika stor roll om det blir ”pojkknäppning” eller ”flickknäppning”.

Ulla använder ett klassiskt klänningsmönster som hon har haft i många år och som hon har ritat av på kraftigare papper för att det ska hålla. Liknande mönster finns hos nästan alla som har barnklädesmönster och dessutom i många böcker om att sy barnkläder. När man har blivit bekant med sitt mönster kan man också börja göra variationer — det kan till och med vara så att det är svårt att låta bli.

En skjortklänning kan vara lika mycket vardagsplagg som skjortan var — och den kan också vara det finaste festplagget, särskilt om skjortan kommer från någon vuxen i familjen.

Har du inga herrskjortor att tillgå? Fråga i närmaste second hand-butik. Nästan alla sådana butiker får in kläder som av olika orsaker måste sorteras bort, ofta för att de är lite trasiga eller blekta eller kanske bara för att de är omoderna. Skjortor kan bli bortsorterade för att kragen eller manschetterna har blivit slitna. Det kan mycket väl hända att de passar fint att sy klänningar av!

Ha så roligt!

Och tack Ulla för all inspiration och alla tips!