Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Återbruk

En strålande idé: Zand Amsterdams kjolar

En av de sista sommarhelgerna åkte jag och Mia från Kastrup till Schiphol. Där väntade Marjolijne på oss, och vi åkte tillsammans till Egmont, en liten stad vid havet.

Tanken med att vara där var bara att vi skulle ha massor av tid att ses — men vilken fin stad att vara i!

Och tidigt på lördagsförmiddagen, när vi gick på gågatan, sa Marjolijne:

”Där har de ju de där speciella kjolarna!”

Såhär såg det ut:

Marjolijne berättade att det är ett par ganska unga män som har uppfunnit en kjol som man kan vända på på flera sätt och att de köper second hand-tyger i Indien och låter sy kjolarna där. Med vettiga löner till de människor som syr! Märket heter Zand Amsterdam.

Det finns några olika uppfinningar, och det här är en: en linning med massor av knappar och en kjol som man sätter fast med dragkedja. Linningen är vändbar, kjolen är vändbar, tack vare alla knapparna är storleken väldigt flexibel, och så finns det en lös ficka som mer är som en handväska och som man hakar på om man vill.

En del av kjolarna är sydda med ett tyg på ena sidan och ett på andra — men många är sydda som ett slags lapptäcken med en mängd olika tyger. Marjolijne sa att alla kjolarna är olika. Jag blev fascinerad, men det finns en liten nackdel: det blir nästan omöjligt att välja en!

Fickan är alltså lös och fungerar nästan som en handväska. Faktum är att jag nog skulle ta loss den och fästa den på en axelrem istället.

När jag kom hem tog jag reda på lite mer om kjolarna och om företaget.

Här är en film där man kan se hur en av kjolmodellerna är konstruerad:

Man kan läsa ganska mycket här, men vill man beställa får man använda den här webbplatsen.

Det bästa man kan göra är förstås att gå till en favoritbutik som man har i närheten och fråga om inte kjolarna kan börja säljas där — då kan ju fler få syn på dem.

Och här kommer det som var mest hoppingivande med vårt besök i Egmont: i en klädaffär som såg ut att vara helt vanlig och som låg på en vanlig gågata fanns det minst åtta–tio Fairtrade-märken och ekologiska märken. Vi provade allt möjligt, och det fanns så många olika stilar och roliga lösningar och fina mönster. Jag beundrade LaLamour och Blutsgeschwister och flera andra märken (mer om dem senare). Du som brukar handla i någon butik där du tycker om det mesta, tipsa innehavaren om några av alla nya märken och berätta att du helst skulle vilja att de kläder du köper är producerade på ett sätt som är bra för människor och för jorden. Antagligen håller han eller hon med.

Komplettering: Hurra! Annika berättade just att kjolarna finns i Sverige — på Kjoltyget i Göteborg! Hon berättade också att man får en axelrem till fickan när man köper kjolen.

Marias återvinningspussel: påslakan

För ett par veckor sedan intervjuade jag ju Maria Härfstrand om hennes arbete i Skånegruppen som har tagit på sig att förse International Volunteers Organization med 500 startpaket för nyfödda.

Det blev en lång intervju, och Maria skickade två bildbeskrivningar, en som visar hur hon tar vara på ett påslakan och ett som visar hur man kan göra med en vuxentröja om man vill sy om den till barnkläder.

Maria igen — den här bilden togs under mormorsfiltsrekorddagen. Maria var en av ledargestalterna i arbetet med rekordet.

Här kommer påslakanet!

Maria, du har ju gjort en handledning till hur man bäst tar vara på ett lakan eller ett påslakan — hur många har ni återvunnit på det viset nu?

Den gjorde jag därför att vi har en del medlemmar som inte har sömnad som sitt huvudområde inom handarbete. Jag ville visa på hur man kan utnyttja påslakanet maximalt för vårt ändamål.

Beskrivningen blev mer uppskattad än jag hade förväntat mig, och det inspirerade mig till att göra fler med till exempel sweatshirts, T-shirts och örngott. Det tar lite tid att dokumentera och få ihop beskrivningarna, men kan det underlätta eller få någon att inspireras till återbruk så kan det vara värt den tiden.

Alla mina beskrivningar utgår från babypaketen, och det finns ju mängder av andra sätt att återbruka de olika plaggen och textilierna.

Nu har vi nog återbrukat ett 60-tal påslakan, och innan projektet är slut kommer det antagligen att ha gått åt ungefär 180.

Såhär gör Maria när hon förvandlar ett påslakan till tygblöjor, tvättlappar och bandage. Om påslakanet har hunnit gå sönder någonstans får man förstås ta hänsyn till det.

Blöjorna sicksackar man runtom, tvättlapparna viker man dubbla och sicksackar, och bandaget syr man bara ihop i skarvarna.

Färdigt! Ett vanligt underlakan är ju lika brett men aningen längre. Har det blivit slitet och gått sönder, så prova hur många blöjor som går att få ut och gör sedan tvättlappar och bandage av resterande hela bitar.

Har ni någon annan återvinningsmetod som du är lika nöjd med?

Vi tar också vara på garn. Vi repar upp äldre stickade och virkade handarbeten och använder garnet för att skapa nya. Minsta lilla bit används. Restgarner som inte längre räcker för att göra kläder använder vi bland annat till mormorsrutor. Efter ett tag räcker de till en babyfilt.

När det bara är bitar, under en meter långa, kvar sätter vi ihop dem med ”ryska skarvar” — syr ihop garnändarna och nystar spräckliga ”stumpnystan”.

De allra sista garnbitarna som blir över efter till exempel fästning samlar vi i påsar. Dem använder vi som stoppning i de mjuka leksakerna. Vi använder alltså precis varenda millimeter av det återvunna garnet!

Vad är det roligaste eller bästa med att arbeta tillsammans på det här viset?

Absolut gemenskapen! Vi har så otroligt roligt när vi träffas. Träffarna ger en enorm inspiration och hjälper till att driva arbetet framåt.

Att vi alla är väldigt enkla som personer gör det också lätt att träffas. Vi har inga krav eller föreställningar om hur träffarna måste eller bör se ut. Vi känner oss hemma där vi är, och självservering och lite spontant knyte underlättar för den som är värdinna.

Skånegruppens startpaket nummer 18 av 500 planerade. Efter det har många fler blivit klara, så 500 är inte långt bort nu!

Vill du stötta Skånegruppen i arbetet med paketen? Läs mer här!

Konsten att inte slänga en skjorta (del 4)

Idag ska vi se hur Ulla i Gamla Uppsala bär sig åt för att kunna fortsätta sy fina klänningar av kasserade herrskjortor också åt barn som har vuxit en bit!

Den största utmaningen är hur man ska få klänningen tillräckligt lång- Vill man inte skarva med annat tyg (och det kan ju i och för sig bli nog så fint) så blir det skjortans längd som sätter gränsen — man får pussla in livstyckena så nära kragen som det går och använda det som blir över nedanför till kjolen.

Den näst största utmaningen är att få till tillräcklig vidd i kjolen. Ulla säger att kjolen ska vara minst en och en halv gång så vid som livet. Och på det finns det en jättefin lösning. Titta bara!

Här har Ulla fått in alla mönsterdelar till en klänning i 110 cl på en ganska stor herrskjorta. Och istället för att använda ärmarna till ytterligare plagg har hon skarvat in dem som sidopaneler i kjoldelen!

Ni ser att hon har skissat var manschettens öppning sitter. Den syr hon igen — och så blir det en extra fin detalj på klänningen.

Den syns knappt, men visst är den elegant?

Små fickor blev det också.

Den här klänningen fick knäppningen baktill. Då spelar det inte riktigt lika stor roll om det blir ”pojkknäppning” eller ”flickknäppning”.

Ulla använder ett klassiskt klänningsmönster som hon har haft i många år och som hon har ritat av på kraftigare papper för att det ska hålla. Liknande mönster finns hos nästan alla som har barnklädesmönster och dessutom i många böcker om att sy barnkläder. När man har blivit bekant med sitt mönster kan man också börja göra variationer — det kan till och med vara så att det är svårt att låta bli.

En skjortklänning kan vara lika mycket vardagsplagg som skjortan var — och den kan också vara det finaste festplagget, särskilt om skjortan kommer från någon vuxen i familjen.

Har du inga herrskjortor att tillgå? Fråga i närmaste second hand-butik. Nästan alla sådana butiker får in kläder som av olika orsaker måste sorteras bort, ofta för att de är lite trasiga eller blekta eller kanske bara för att de är omoderna. Skjortor kan bli bortsorterade för att kragen eller manschetterna har blivit slitna. Det kan mycket väl hända att de passar fint att sy klänningar av!

Ha så roligt!

Och tack Ulla för all inspiration och alla tips!

Mål: 500 startpaket för nyfödda i flyktingläger i Irak

Här kommer ett slags rekordintervju — för Maria som berättar i den var en av dem som ledde det stora mormorsruterekordprojektet som avslutades i Göteborg nyligen. Ni kommer att få möta henne några gånger till framöver, för hon har mycket att berätta och många tips att dela med sig av. Vi börjar idag!

Här är Maria när mormorsruterekordet var i stort sett klart. Foto: Annie Pettersson

Hej Maria! Vad är det för en grupp du är med i — kanske först: vad kallar ni er?

Det är en projektgrupp som jag skapade i februari 2017 i samråd med ytterligare fyra personer. Skånegruppen kallar vi den och den består av 38 medlemmar i vad vi kallar produktionsgruppen. Tanken med Skånegruppen är att ha en liten, lokal grupp med möjlighet att träffas regelbundet och ibland spontant.

Att hålla produktionsgruppen liten känns viktigt för att hålla den lättöverskådlig. Därför är just den delen av Skånegruppen väldigt restriktiv med intag, men vi har också en öppen grupp där man gärna får ansluta.

Eftersom vi handarbetar för välgörenhet kändes det lokala viktigt — på det viset kan vi dra ner på transporter och förenkla logistiken så mycket som möjligt, både av ekonomiska skäl och för miljöns skull.

Var samlas ni, och hur ofta?

Under gruppens uppbyggnad har vi träffats regelbundet, ofta en eller ett par gånger i veckan. Då har vi varit på olika caféer, träffats hemma hos varandra, åkt på shoppingturer för att handla till exempel garn — det är sällan vi missar en rea eller ett nedsatt pris på till exempel Netto eller Rusta, vi har hjälpts åt att samla in material från privata givare, och så vidare.

Vårt officiella startdatum är egentligen den andra september. Anledningen är att många av gruppens medlemmar också har jobbat med ett annat projekt som hade sitt slutdatum den 19:e augusti. Det kändes bäst att fokusera på ett projekt i taget. Men det har varit lite svårt att inte tjuvstarta, så vi har redan producerat hundra babypaket som överlämnas till International Volunteers Organization den 29:e augusti.

Maria Lundgren och de andra i International Volunteers Organization kommer att ta emot de 500 startpaketen för nyfödda och se till att de kommer fram till familjer i flyktingläger i Kurdistan.

Här är startpaket nummer 93 som gruppen i Skåne har komponerat. Foto: Maria Härfstrand

Vad är ert mål med arbetet just nu?

Målet just nu är att göra 500 babypaket i storlek upp till tre månader, 62 cl, åt International Volunteers Organization. De arbetar i ett flyktingläger i irakiska Kurdistan.

Vi frågade IVO vad som just nu behövde mest. ”Allt behövs” blev svaret — men om de fick önska så var de i stort behov av babypaket och hygienpaket. Vintern 2016–-2017 frös många små barn ihjäl, och den allmänna hygienen i lägret är bristfällig eftersom det saknas hygienartiklar och toaletter och duschar. Vi valde babypaketen.

Vad ska det vara i ett startpaket för en nyfödd?

Vi har tittat på en del olika babypakets uppbyggnad och utifrån deras innehåll diskuterat med IVO. Sedan har vi komponerat ihop ett förhållandevis omfattande paket som kan varieras efter det väldigt skiftande klimatet. Till exempel har vi valt att lägga i två par byxor, ett par tunna och ett par lite varmare. De kan användas var för sig eller dubbla.

Eftersom vi arbetar med återbruk använder vi alla tänkbara material, kvaliteter och tekniker: sy, sticka, virka. Vi använder även hela och rena babykläder från second hand.

I våra paket ingår:

  • en filt (minst 90 x 90 centimeter)
  • ett par varma byxor,
  • ett par tunnare byxor
  • en blöjtrosa
  • en kofta eller jumper
  • en body/t-shirt/Yemenväst
  • en mössa
  • ett par vantar,
  • ett par sockor
  • en handduk
  • en tvål i bit
  • två tvättlappar
  • tre tygblöjor med fyra säkerhetsnålar
  • en mjuk leksak som kan följa med barnet de första åren
  • och allt packas i en tygkasse för att underlätta förvaringen i de fuktiga tälten

Varje babypaket numreras och fotograferas för att sedan läggas ut i vår officiella Skånegrupp där man också kan följa vårt arbete, främst genom ett bildgalleri.

Varför är det så viktigt för er med återbruk?

En anledning är naturligtvis att hålla nere kostnaderna — det känns nödvändigt eftersom vi arbetar ideellt och med hjälp av gåvor från utomstående och från den egna privata kassan. Att vi håller nere kostnaderna gör det också möjligt för fler att vara med och arbeta eftersom det inte nödvändigtvis behöver påverka den egna ekonomin.

En annan aspekt är vår miljö. Att återbruka hjälper oss att hålla ner såväl sopberg som nyproduktion. Vi kastar alldeles för mycket kläder, textilier och saker överlag som utan större ansträngning skulle kunnat ges nytt värde med några enkla ingrepp och lite tid.

 

Vad kan man göra om man vill bidra till ert arbete?

Såklart blir vi väldigt glada om fler vill bidra med något till babypaketen, men det som är det svåraste att få till i ett sådant här projekt är transporterna till slutdestination. Transporterna innebär en hel del omkostnader, och IVO gör ett fantastiskt arbete med att samla in pengar till det. Om man vill stödja vårt arbete så är ett ekonomiskt bidrag till IVO en fantastisk hjälp. Ju mer pengar de kan få in, desto tätare kan transporterna gå iväg och fler barn hjälps snabbare.

Vill man stötta ekonomiskt genom att underlätta transporter kan man göra det genom att lämna ett bidrag till IVO på Swish 0733814516 eller till konto 6764 – 678 669 392

Vill man istället följa vårt arbete och stötta oss med handarbete eller tvål så kan man ansöka om medlemskap i vår officiella Skånegrupp.

***

Tack för idag, Maria! Det kommer alltså mer snart, både för er som vill vara med i Skånegruppen och för er som vill bli inspirerade på distans!

 

Konsten att inte slänga en skjorta (del 3)

Förlåt att ni har fått vänta så länge på tredje delen av min och Ullas återbruksinspirationsserie — ju mer jag tänker på det här projektet, desto viktigare är det, och desto större skulle det kunna bli, och jag undrar om väntan inte delvis beror på att jag har blivit lite överväldigad av alla möjligheter …

Såhär är det ju:

Vi svenskar slänger ungefär åtta kilo kläder om året.

Vi konsumerar femton kilo. Bara tre av de kilona hamnar på second hand.

Man kan lämna uttjänta textilier på till exempel Hemtex, men återvinningsfrågorna är inte enkla. Det beror bland annat på att vi använder så mycket blandmaterial.

Så visst vore det vettigaste att ta vara på så mycket tyg som möjligt medan det fortfarande är tyg?

Herrskjortorna är ofta i fina kvalitéer, både de jättedyra och de lite billigare. Det kan finnas många fina färger och vackra ränder och rutor också. Och om de är lite slitna och missfärgade hr och där så är ändå det mesta av dem finfint.

Två små syskon som jag känner har massor av kläder som är sydda av pappas och morfars skjortor. Deras föräldrar får jämt kommentarer och frågor — och enbart för att kläderna är så fina. Både superprivilegierade barn och barn som har för lite kläder får något underbart när de får välsydda skjortkläder — jag tror att man kan se det som en universell sanning. Så idag tittar vi på en klänning!

Här är en ettåring i en favoritklänning. Skjortan räckte till kortbyxor (praktiskt under klänning) och hätta och en liten väska också.

Här är en ryggknäppt klänning som gott och väl räcker till en stor fyraåring.

Här visar Ulla hur hon klipper för att få ut en framknäppt flickknäppt klänning (det är för flickknäppningens skull som oket är uppochnervänt, och kjolen också) och ett par kortbyxor ur en skjorta. Kortbyxans ben är uppochner — grenen är hög och benet kort. Ulla sätter resår i benens nederkant. När det behövs skarvar hon så att grenkilen blir tillräckligt djup.

Hon använder ett klassiskt barnklänningsmönster. Liknande modeller finns hos nästan alla mönstertillverkare och dessutom i flera böcker som man kan låna på biblioteket. Leta upp en som du tycker om och rita av den i alla storlekar som du tror att du kommer att ha användning för.

Som du ser har Ulla fått in en liten hätta också!

Ärmarna kan vara korta ärmar, holkärmar eller kortkorta volangärmar.Det här är bara en ”karta” — lägg ut mönsterdelarna och se så att tyget räcker, men klipp sedan upp alla sömmar och stryk skjortan noga innan du nålar och klipper.

Ulla säger att det här sättet att klippa fungerar bra på de flesta herrskjortor om man vill ha klänningar upp till storlek 104 cl. Hur man skarvar för att få till större storlekar ska vi titta på nästa gång!

Såhär kan det bli:

Som synes är det bara skjortans knäppning som man återvinner utöver själva tyget.

Det finns de som experimenterar med fler detaljer — Delia på Delia Creates har använt manschetterna också men påpekar att man måste se till att ha en skjorta med trånga manschetter om det inte ska se konstigt och stelt ut med dem runt ett barns överarmar.

Sisådär — nu när den här idén finns, och när Ulla har ritat så tydligt hur hon gör, visst skulle det kännas konstigt att slänga en skjorta?

***

Tillägg: Jennifer tipsar om den här artikeln!

I Jönköping och Borås får människor och tyger ett nytt liv

Av Posted on Inga taggar 0

Häromdagen tittade jag på Nyheter på lätt svenska tillsammans med en grupp människor från kanske åtta olika länder.

Ett av inslagen var ovanligt hoppingivande, så jag har tagit reda på lite mer om det.

Ett nästan färdigt ”lapptäcke” som deltagarna har samarbetat om. Foto: Matilda Maroti (projektledare)

Det är i Jönköping och Borås som Röda korset har ordnat så att svenskar och nyanlända kan arbeta tillsammans med professionell, kreativ, visionär textilåtervinning. Kan det bli bättre?

Deltagarna kommer från sju olika länder och har mellan fem och trettio års erfarenhet av professionellt arbete med textilier — design, skräddararbete och sömnadsindustri, till exempel. De har samlats tre timmar i veckan och arbetat vid tillskärningsbord och symaskiner.

Dels har de fått kläder från Röda korsets insamling, sådant som inte går att sälja i second hand-butikerna. Många par jeans, till exempel. Dels har de fått överblivet material från textilindustrier i närheten, mest möbeltyger om jag förstår saken rätt.

Resultatet har blivit en del kläder och många möbelklädslar och väggbonader. Titta särskilt på alla stolsdynor av jeansbitar i filmen!

Samarbete när det allra sista ska göras på ett stort projekt. Foto: Matilda Maroti (projektledare)

— Genom projektet vill vi ta vara på och uppmärksamma all den kunskap som kommer med nya människor till vårt land och ge dem möjligheter att synas i Sverige, säger Matilda Maroti som är projektledare för Textil integration. Deltagarna får också chansen att lära sig textil yrkesterminologi på svenska. Projektet har redan lett till att arbetsgivare inom branschen hört av sig och efterfrågat personal med denna typ av textil kompetens.

Fram till den 21:a maj visas mycket av det som projektet har resulterat i på en utställning i Värnamo. Läs om den här! Matilda Maroti berättar att det man ser på utställningen är en blandning av mönsterbilder från moskéer och klassisk skandinavisk design. Och allt är gjort av tyger som annars antagligen skulle ha blivit en del av det svenska textilberget — ungefär åtta kilo per person och år slängs här, enligt Vandalorums presentation av utställningen. Tänk att det som vi knappt slösar en blick på kan bli så vackert! Visst borde det gå att ta vara på en del av de här idéerna på fler ställen?