Såhär blommade det i mina föräldrars trädgård när jag var hos dem i måndags. Lätt att bli lite snurrig och vilja att tiden ska stå still några dagar!
En av mina bröder hade ledig dag — han arbetar ofta helgpass — och kom körande för att vara med oss. Och min mamma bakade långpannerutor som passar perfekt för vårförmiddagskaffe (te för min och min pappas del) i trädgården. De är en vardagsvariant av Barbro Lindgrens mazarinrutor i boken Kyrkkaffe, men vardag bara på det viset att ingredienserna inte är dyra. Hur goda som helst är de! Till en springform eller en mindre långpanna blir det bra med en halv sats.
en långpanna full
Ugn: 175 grader, ca 30 minuter
1½ dl solrosfrön
400 g smör
3 dl mjölk
4 ägg
6 dl strösocker
7 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker
1 krm bittermandelarom
Kör solrosfröna i matberedare tills de är ganska finfördelade — det gör inget om det är en del bitar kvar.
Smält smöret och rör ner mjölken.
Vispa ägg och socker pösigt och rör ner mjölkblandningen. Blanda mjölet med bakpulvret och vaniljsockret och rör ner det. Blanda till sist ner solrosfröna och bittermandelaromen och rör tills smeten är slät.
Häll smeten i en långpanna klädd med bakplåtspapper och grädda kakan i 175 graders ugnsvärme i ungefär en halvtimme. Låt kakan svalna och skär den i rutor.
Senare på sommaren är det säkert fint att servera den med färska bär och kanske glass, och naturligtvis kan man göra en enkel florsockerglasyr — då kommer den att påminna om mazariner. Men såhär års räcker det ju långt att det går att sitta ute och äta den!
Lite mer magnolia måste jag ju få bjuda på!
Så länge det finns knoppar kvar är jag på något vis extra glad. Då vet jag att det kommer att blomma lite till.
Lite till.