På ett sätt har jag verkligen inte tagit mig ur pandemistämningen än: jag läser nyheter så mycket jag orkar men läser ENBART böcker som är snälla och vänliga och glada och tröstande.
Eller i alla fall som får mig att känna mig glad och tröstad — det är mest klassiker, och många av dem innehåller ju enorma tragedier, men jag står ut med dem på ett annat sätt, och författarna ser ofta till så att huvudpersonerna klarar att knyta ihop sina erfarenheter till något vackert på slutet.
Den här boken behöver man väl inte tipsa någon om längre — det står ”THE INTERNATIONAL BESTSELLER” och NETFLIX och annat braskande på alla de senaste utgåvorna (jag tror att den här gröna är en av de första, den har bara en recensionsrad högst upp).
Men jag hade inte läst den sedan före pandemin, och under pandemin har jag lyssnat mycket på en klassikerpodd (någon gång ska jag berätta om den) och flera av de böcker jag har läst är av någon av de tre systrarna Brontë.
Och nu när jag började lyssna på en engelsk ljudboksversion på mina regniga promenader blev jag plötsligt så sorgsen av något som jag knappt har reagerat på tidigare:
Jag kommer aldrig att få läsa Juliet Ashtons Anne Brontë-biografi! Den som bara sålde i ett enda exemplar, eller om det var två. Jag skulle ha köpt det andra eller det tredje direkt om det hade gått! Men den finns ju inte. För Juliet Ashton finns bara som huvudperson i den här intensivt charmiga och mycket sorgliga men ändå hoppfulla brevromanen.
De fragment som vi får — i ett brev skriver Julie att moster Branwells fromhet måste ha varit kvävande för Anne och att hon tror att systrarna var så trötta på att städa efter sin bror som kräktes på mattorna i prästgården när han kom hem och var berusad — är verkligen bara fragment.
Nu har jag istället fått tips om en biografi som jag ska beställa så snart jag har läst ut Jenny Uglows stora Elizabeth Gaskell-biografi.
Take Courage — Anne Brontë and the Art of Life heter den, och man kan läsa om den på många ställen, bland annat här.
Egentligen skulle jag alltså verkligen ha velat läsa Juliet Ashtons bok, men eftersom den helt enkelt inte finns tänker jag glädja mig desto mer åt Samantha Ellis.