Såhär såg den förlorade Ragnarkoftan ut.
Som synes är den väldigt lik Två trådändars lilla kofta. Skillnaden är att den har två raglanmaskor i varje raglanrand, och min tanke när jag stickade den här allra första var att det skulle göra modellen enkel att komma överens med för alla som gillar att sticka med markörer. Så för den sakens skull kommer jag nog att skriva in markörer och markörflyttningar i beskrivningen.
Den här gången började jag med 63 maskor och fick en halsringning som jag tycker passar bra till den här två–tre-årsstorleken men som också skulle räcka till för en lite större kofta.
Oket är också ganska generöst.
Så den som vill kan fortsätta en bit till på ärmarna och absolut längre på nederdelen. Det kunde inte jag — garnet tog slut! Nu vet jag alltså att två hektor räcker till ganska exakt det här och att en längre kofta i samma storlek eller en lite större kofta kräver tre nystan. Nästa gång jag är i Kosta ska jag köpa tre i samma färg!