I somras volontärarbetade jag i Frankrike i ett par veckor.
I somras läste jag Lucy Siegles bok Turning the Tide on Plastic, som jag hade köpt några månader tidigare men inte kommit igång med då.
De två händelserna pågick samtidigt, och ju mer jag läste, desto mindre kunde jag hålla tyst om det under de gemensamma måltiderna med de andra volontärerna.
En lustig och mycket mänsklig sak som jag har märkt ofta händer i internationella sammanhang är att när någon säger något blir svaret lätt en massa jämförelser med hur något är i olika länder. Det gäller inte bara språkfrågor. Vi var kanske femton stycken som hamnade vid samma bord i olika konstellationer tre gånger om dagen, och efter några dagar var jag så trött på alla meningar som började ”In the Netherlands …”, ”In Belgium …”, ”In Denmark …”. Egentligen är det otroligt intressant att höra om hur vardagen fungerar i andra människors hemländer, eller hur stora världshändelser har påverkat dem, eller hur regionala händelser har en enorm inverkan (fastän de aldrig hamnar i nyheterna i resten av världen), men jag tyckte att det blev så konstiga samtal när alla liksom skulle ta över ämnet och förklara för varandra och ingen egentligen ville lyssna — i alla fall var det så jag upplevde det.
Först blev jag lika uppgiven när innehållet i Lucy Siegles bok blev föremål för samma procedur: jag berättade om något som jag hade läst i boken, och genast blev jag översköljd av olika länders eller städers sätt att hantera eller inte hantera problemet. Särskilt när slutklämmen gång på gång blev ”ja, man kan ju inte göra allt, jag säger inte att vi är perfekta, men …”.
Efter ett tag kom jag på att det här nog ändå var ett av de mest betydelsefulla och konstruktiva miljösamtal som jag har varit med i. Även om alla kanske inte lyssnade så intensivt på varandra fick vi höra om en massa olika försök till lösningar på problem som blir mer och mer uppenbara.
Jag önskar bara att jag hade lyckats få någon vid bordet att läsa boken också. Helst alla. Alla som använder plast i sin vardag borde läsa den — och det betyder ju alla. Man får inte pracka på andra människor böcker, men den här borde vara obligatorisk läsning.
Lucy Siegle är skrivande journalist och TV-journalist och har bevakat miljöfrågor i ganska många år för The Observer och BBC One. The Guardian, den brittiska tidning som inte har någon betalvägg, har också en del artiklar av henne. Turning the Tide on Plastic är skriven för brittiska läsare och innehåller massor av information som är specifikt brittisk — så blir det ju lätt när man ska skriva om praktiska vardagsstrategier och vardagslösningar och om hur återvinningssystem fungerar — men många av de problem som hon beskriver är naturligtvis globala.
Det märks att hon är nyhetsjournalist och kanske också kolumnist, för hon håller ett högt tempo och tar inte ner det när hon ska beskriva de större sammanhangen utan fortsätter med samma snärtiga formuleringar, som om teckenmängden kommer att ta slut om två rader. Det störde mig lite grann i början, men efter ett tag insåg jag att sättet att skriva är en del av hennes personlighet och att det antagligen är samma drag som har gjort att hon har fått så många att lyssna och försöka göra något.
Det finns massor av föredrag som hon har hållit och intervjuer med henne på Youtube. Här är ett inledningsanförande som hon höll på en konferens med en av de organisationer som hon har samarbetat mycket med och skriver om i boken, Surfers Against Sewage — alltså en grupp surfare som städar hav och stränder. Börja gärna med att lyssna på henne och läsa några av hennes artiklar!
Boken innehåller så otroligt mycket, och jag skulle vilja skriva om den varenda dag under det nya året, men här är en superkondenserad minnesregel att ha med sig i alla sammanhang:
- Record – ta reda på hur mycket plast du använder i din vardag (börja föra dagbok under till exempel en månad! Det finns en dagboksmall i boken)
- Reduce – minska din plastanvändning (med hjälp av dagboken)
- Replace – ersätt plast med andra material där det går
- Refuse – tacka nej till onödig plast
- Reuse – återanvänd den plast du inte kan undvika
- Refill – fyll på flaskor, burkar och annat istället för att köpa nya småförpackningar hela tiden
- Rethink – tänk igenom dina vanor, tankemönster och behov
- Recycle – att lämna till återvinning är sista utvägen när du är tvungen att använda plast och inte kan återanvända
Och här är ett tips till: be närmaste bibliotek att köpa in boken, så kan den bli till nytta för fler när du har läst den själv!