Jullovssockorna

Det här är kanske det jullov när någon av de isoleringsfamiljemedlemmar som aldrig har stickat förut skulle kunna tänka sig att prova?

I januari när jag var utomlands i en vecka provade jag en idé som jag hade haft länge: en socka med enbart räta maskor. Och den fungerade! Men när jag kom hem började allt förändras med sjumilakliv, och den ensamma sockan förblev ensam ända till julhelgen. Nu finns det ett par.

Och medan jag gjorde minskningarna i den andra tådelen kom jag på att det här ju måste vara ett projekt som passar de lediga dagarna just den här gången.

En del av inspirationen kommer från Annika och Ann-Christin som jag hann träffa under ett stickningsdygn på en gård utanför Uddevalla precis innan Covid-19-allvaret blev uppenbart. De berättade att de hade bott i samma hus som sin farmor och farfar när de växte upp och att farmor och farfar hade stickat alla sockor tillsammans: farmor hade haft ansvaret för alla uppläggningar, resårer, hälar och minskningar, och farfar hade stickat alla slätstickade partier (deras sockmodell hade en bit slätstickning på skaften också, inte bara på foten).

Här kommer alltså jullovssockan, en samarbetssocka för en lite mer erfaren stickare och en nybörjare!

En liten presentation: skaftet är ganska högt (men man gör det naturligtvis i den höjd man vill) och mycket elastiskt.

Man kan buffa till det som en 1980-talsbenvärmare …

… eller vika det dubbelt, eller kanske vika ner det över kanten på en känga.

Det första paret, det rosa, stickade jag av Kehrä-garnet Lauri, som är mycket likt Järbos Raggi. Det grå paret är stickat i Järbos Gästrike, fyratrådarsversionen. Stickorna är nummer 5.

Detta behövs: ungefär 150 g Järbo Gästrike 4 trådar, en rundsticka nummer 5 med mjuk kabel eller motsvarande strumpstickor, en rundsticka nummer 5 eller motsvarande raka stickor, virknål i samma grovlek (det går att klara sig utan den), nål att fästa trådar med, ben och fot att måtta mot

Van stickare lägger upp till sockans skaft — jag tycker att det blir bra med 40 m — och visar nybörjaren rätstickning (här är det inte viktigt med mjuk kabel på rundstickan)

Nybörjaren stickar rätstickning tills stycket når runt vristen utan att sträckas och runt vaden med lite sträckning — för mig blev 78 varv lagom

Van stickare maskar av stycket och virkar samtidigt ihop avmaskningskant och uppläggningskant så att stycket bildar en cylinder (detta går att göra med bara stickor, men jag tycker att det går snabbare med en virknål) — spara den sista öglan

Nu får man bestämma om ”sömmen” ska vändas inåt (bäst om sockorna ska användas som benvärmare) eller vara kvar på utsidan (bäst om sockskaften ska vikas ner)

Van stickare sätter den sista maskan på rundstickan med mjuk kabel (eller på en strumpsticka) och plockar upp en maska för varje ”rilla” utmed cylinderns kant — med 78 varv på skaftet ska det bli 39 eller 40 sammanlagt — och stickar ett varv

Nybörjaren lär sig magic loop-tekniken med den mjuka kabeln (eller lär sig att sticka med strumpstickor) och stickar sex–sju varv slätstickning — eller också lägger den vana stickaren upp för den andra sockans skaft så att nybörjaren kan börja på det

Van stickare stickar en favorithäl som passar för en 40-maskorssocka (öka en maska om det behövs) eller för så många maskor som det blev för er. Jag stickade en med förkortade varv och bara räta maskor såhär:

Varvets start är nu ett kvarts varv bort från sömmen.

Sticka 20 m, linda garnet runt nästa maska och vänd.

Sticka 19 m, linda garnet runt nästa m och vän.

Sticka 18 m, linda garnet runt nästa m och vänd, upprepa.

Fortsätt på detta sätt tills det är 3 m kvar i det ”olindade” partiet. Sticka då en m mer på varje varv tills det ”olindade” partiet är 20 m igen.

Nu är det dags att sticka runt på alla m igen. Om du har stickat en kortvarvshäl, kontrollera ”skarven” och se om du behöver plocka upp någon m för att eliminera hål. Det går ju att minska direkt igen på nästa varv om du vill jämna till maskantalet.

Nybörjaren kan sticka hela den slätstickade delen av foten med magic loop.

När slätstickningen når till mitt på lilltån brukar det vara lagom att börja minska.

Van stickare gör sin favoritminskning eller den enkla som jag gjorde, med varvstart i ena sidan: sticka 1 m, 1 ödhpt, sticka 14 m, sticka 2 tills, sticka 2 m, 1 ödhpt, sticka 14 m, 2 tills, sticka 1 m.

På nästa varv blir det 12 m mellan minskningarna, och så vidare.

När det bara är kantmaskorna kvar klipper man av garnet och drar änden igenom dem.

Van stickare visar nybörjaren hur man fäster garnändarna på ett bra sätt. Och så fortsätter samarbetet med socka nummer två.

Om det är ett barn som är nybörjaren går det säkert att anpassa maskantal och varvantal, men kanske är det ännu bättre att byta garn till till exempel Järbos Mellanraggi och stickorna till en grovlek som passar till det.

Hoppas att minst två kan ha glädje av den här idén och att ni hinner prata om allt möjligt under tiden!

(Själv ska jag ta uti med det här med trådfästningen idag tror jag. Innan året tar slut.)