Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Den fick knappar till slut

Själva stickandet av den här koftan blev jag klar med för flera månader sedan, innan mottagaren var född. Men knapparna! Jag vet inte varför det har så svårt att bli av. Nu misstänker jag (har inte träffat honom på ett tag) att han håller på att växa ur den!

Den är till en pojke i Stockholm, och han föddes i januari. Garnet är tre olika grå nyanser av Järbos merinogarn Mio, mjukt och alldeles underbart att sticka i. Jag hade inte så att det skulle räcka till enfärgat ok och ärmar …

… så jag stickade randiga ärmar. Det är inte den bästa idén när man ska sy ihop ärmarna eller, som här, virka ihop dem. Man måste vara så supernoga med att ränderna hamnar rätt i sömmen eller skarven!

Det här är helt enkelt en Två trådändars lilla kofta fast med de rätstickade kanterna utbytta mot resår. Jag har gjort det förut (bland annat i Koftan Toftanäs som liknar den här och är stickad i en större storlek) men kommer ännu inte riktigt överens med mitt ögonmått och tycker att halsringningen ser för trång ut fastän jag vet att den inte är det. Önskar också att jag hade stått ut med två garnbyten till för att få alla muddar i samma färg. Men det viktigaste nu är att han får den och kan använda den i en månad eller två.

Av det garn som blev över gjorde jag ett ekperiment, en hjälmmössa. Det syns inte så tydligt på bilden, men den börjar med tre maskor mitt fram i pannan, ökar till tjugo och blir en remsa som sträcker sig ända ner i nacken. Sedan plockade jag upp maskor utmed ena sidan på remsan och stickade rätstickning med hoptagningar på vartannat varv på varsin sida om mittmaskan. Likadant på andra sidan, och så en resår, och knytband i hörnen.

Och den hade inga knappar, så den blev färdig mycket tidigare. Här är han i den! (Bild publicerad med föräldrarnas goda minne såklart.)