Den här julkrubban, med en krukskärva från Rom som grotta och en kamel som högsta figur (hon är nog fyra centimeter), fick jag när jag var kanske tolv eller tretton av konstnären Dagny Larsson som bodde på en gård utanför Trelleborg.
Dagny målade mest, stora oljemålningar är det jag vet om, men av någon anledning hade hon gjort den här krubban i keramik, och jag fick den.
Hennes syster Martha var korrespondent i Rom, och när de blev pensionärer bodde de tillsammans på gården. De lät mig ärva ärtiga kläder från Benetton och danska märken som jag aldrig hade hört talas om, skickade julklappspengar till min mamma varje år och gav mig Glaspärlespelet i present. Dagny lät mig välja två stora oljemålningar ur en bunt med ouppspända. Och ett år efter att Martha dog visade det sig att hon hade testamenterat en del pengar till mig — utan dem hade jag aldrig kunnat köpa min fiol.
Det är massor som jag borde ha frågat om men inte kom på i tid. Till exempel vad det blå fåret har för roll.
Jag ställer upp hela krubban lite för tidigt och tänker på Dagny och Martha!