Om att handla av levande människor

I samband med Almedalsveckan förra sommaren hörde jag något som jag har tänkt på så mycket sedan dess.

En ledande politiker hade talat om att vi måste arbeta för att bygga icke-kommersiella mötesplatser i städerna.

Då var det en som sa att för att en stadskärna ska leva och överleva är det mycket viktigare att vi satsar på de kommersiella mötesplatserna, alltså butiker. Butiker som ligger inne i staden, utmed gatorna. Hur ska staden kunna vara stad utan dem? Varför skulle människor röra sig inne i staden om butikerna inte fanns?

Det tänkte jag på igen när min systerdotter och jag hittade den mycket personliga, roliga, välsorterade och kreativa bokhandeln Nomad Books i London. Vi hade varit på min systerdotters träning i en del av London där jag aldrig hade rört mig tidigare, och hon föreslog att vi skulle kliva av bussen och gå en bit på en affärsgata på hemvägen. Där låg Nomad Books!

I London finns det flera helt enorma boklådor, och min systerdotters favorit är Waterstones Piccadilly som har ett helt enormt sortiment av de ungdomsromaner hon läser. Vi har pratat en del om att undvika kedjebutiker — gå på små caféer och familjeägda restauranger, till exempel, för att de ska överleva och för att inte hela London ska bli Prêt a Manger på samma sätt som en del svenska städer har blivit Espresso House — men det har varit svårt att ändra på Waterstones-vanan. Särskilt som jag brukar köpa presentkort åt henne där …

Men kedjorna är inte det största hotet mot småbutikerna. Det största hotet är att den kund som behöver något eller vill ha något inte ens behöver gå hemifrån. Därför blev jag så glad av skylten i Nomad Books fönster!

”Vet du att böcker som du beställer genom oss kommer precis lika snabbt som med Amazon?” står det. ”Vi kan oftast få böckerna hit till lunch nästa dag, så varför inte beställa något idag?”

En vänlig påminnelse om att det är ganska enkelt att göra något för att en butik ska överleva och för att staden ska fortsätta fungera som stad — något väldigt litet, men i längden helt avgörande.

Minnesregeln kan vara såhär:

När det går — handla av en människa!