Kan man sticka vantar i det här sommarvädret?
Det tycker jag! Särskilt när
1. stickorna (nummer 4) blev lediga,
2. ett par små nystan från ett restgarnsbord på en hjälpstickningsdag (ett lite lyxigare yllegarn) dök upp, och
3. en gammal idé gjorde sig påmind igen!
Det jag har gjort är alltså att utnyttja det faktum att rätstickning är superelastiskt — och vända den på olika håll för att utnyttja det maximalt.
Att garnet skiftar färg gör det förstås lite effektfullt också!
(Det är min mamma som har ställt upp som handmodell.)
Eftersom jag började en dag när jag satt och väntade på ett tåg i över en timme bestämde jag mig för att göra mitt livs första riktiga steg-för-steg-beskrivning. Det kan jag aldrig göra annars när jag bara stickar ombord på bussar, ibland på tåg och kanske hemma i någon väns kökssoffa när vi sitter och pratar och det är mörkt ute. Nu hade jag dagsljus och ett projekt som gick så snabbt att jag kunde dokumentera det!
Så vi börjar:
Börja med att sticka mudden. Lägg upp maskor så att den blir bred som du vill ha den — här är det 26 maskor.
Sticka rätstickning tills den når om handleden. För mig blev det 84 varv.
Maska av alla maskor utom den sista. Gör det ganska löst — avmaskningskanten ska i ett senare skede virkas eller sys ihop med uppläggningskanten.
(Det är asfalten utanför Lessebo järnvägsstation du tittar på. Föga glamorös, men visst gör sig garnet ganska bra mot den?)
Den sista maskan blir den första på ditt nya varv — 90 grader bort, så att säga.
Plocka upp maskor utmed de 84 varven. En per ”rilla”, alltså en vartannat varv.
Då har du till slut 43 maskor på stickan. Du kan ha ett annat antal om du provade på en smalare eller grövre handled.
Sticka rätstickning i 6 varv, eller 8 om du vill. Här ser du rätsidan, den där skarven mellan ena och andra hållet syns minst.
Sedan är det dags att börja öka.
Tidigare när jag har stickat tvåstickevantar har jag placerat tummen precis mitt på stycket. Det är ju symmetriskt och vackert medan man stickar, men när vanten kommer på handen hamnar sömmen lite väl synligt, har jag kommit på. Så nu bestämde jag mig för att placera den lite mer åt handflatans håll.
Såhär (parentesen är den spegelvända vänstervanten), och du anpassar såklart konceptet till det antal maskor du har:
Första räta ökningsvarvet: sticka 25 (18) m, 1 vridet omslag, sticka 18 (25) m.
Aviga varv: sticka alla m räta.
Andra ökningsvarvet och följande ökningsvarv: sticka sticka 25 (18) m, 1 vridet omslag, sticka de ökade m, 1 vridet omslag, sticka 18 (25) m.
Efter ett tag ser det ut såhär.
(De här markplattorna finns utanför Hässleholms järnvägsstation, vid ersättningsbussarna. Där stod jag en bra stund och väntade, så jag bestämde mig för att det gick bra att packa upp stickningen och kameran. Inte konstigare än att titta på sociala medier på telefonen, ringa hem och svära eller röka en cigarett, eller hur?)
Ökningen blir alltså mycket mindre synlig än när man gör den på ett slätstickat parti, men visst syns den?
När du tycker att tumkilen är tillräckligt bred — 21 m blev bra, tyckte jag — maskar du helt enkelt av alla ökade maskor. Då ska du ha 43 maskor igen (eller så många som du plockade upp.)
På nästa varv stickar du ihop de två maskorna på vardera sidan om tumkilen. Det håller ihop den lite grann, och du har 42 maskor kvar.
Sticka fram och tillbaka på de maskorna tills du tycker att vanten når lagom högt upp mot fingrarna. 15 v efter tumkilen blev lagom, tyckte jag.
(Nu är det en trottoar i Southall i London du tittar på! Jag stod och väntade vid en busshållplats för att åka till en intervju.)
Maska av alla maskor utom den sista. Gör det löst!
Använd den för att virka ihop vantens sidokanter. Du kan såklart sy också. Om du vill kan du virka från rätsidan med garn i en annan färg — jag virkade från avigsidan i det garn som jag hade stickat med.
Och såhär ser den alltså ut när den är klar!
Den här bilden tog jag för att visa skarven.
Det här med att göra den lite asymmetrisk var en bra idé, eller hur? Sömmen hamnar på ett bra ställe och syns inte särskilt mycket.
Min systerdotter tyckte att mudden var för lång, så här har jag stickat med 15 m-mudd istället.
Här ser man skillnaden.
Och såhär ser de ut, en av vardera sorten, utan hand i. De är snyggare på, får man väl säga.
Hoppas att någon kan ha nytta av den här beskrivningen — jag hade i alla fall ganska roligt med utmaningen att göra den! Fick säga stopp till mig själv flera gånger för att inte sticka så lång att jag skulle ha ”stickat förbi” en viktig bild ombord på tåg, bussar, tunnelbana och ett flygplan.
Om du använder beskrivningen eller utvecklar den ytterligare, så skicka gärna en bild!