Nu ska jag äntligen försöka svara på en fråga som kommer då och då.
I alla raglanmodeller som jag har arbetat med — utom den allra första, Salomes kofta — har jag gjort samma sorts ökningar.
När jag skulle skriva den första beskrivningen till Femtimmarskoftan kallade jag dem ”baklängesöglor”. Inte så lyckat, det förstår jag också. Sedan skrev jag omslag, men det visade sig att de flesta som gör omslag inte tycker att det här är ett vanligt omslag. På något vis fick jag fram att det snarare var ett vridet omslag jag gjorde, men alla har inte varit nöjda med det begreppet heller.
Här kommer bilder!
Här ligger garnet som vanligt över vänster pekfinger.
Här har jag ”vänt” på garngreppet och använder tummen också. Öglan tar form kan man väl säga.
Öglan ligger runt pekfingret.
Här flyttas den till höger sticka. (Men vilka skrynkliga fingrar jag har!)
Såhär ser det ut bara i en mikrosekund, men jag ville ha med den här bilden så att det syns tydligt hur öglan är konstruerad. Ni förstår vad jag menar med ”baklängesögla”, eller hur?
Och här sitter den på sin plats.
På nästa varv stickar jag den precis som en vanlig maska.
Blir det inte hål?
Nej, det tycker jag inte.
Kan man göra samma sort före och efter en raglanmaska?
Det gör jag, och jag tycker att det går bra.
Kan man få samma resultat genom att lyfta tråden mellan två maskor, vrida öglan och sätta den på höger sticka?
Ja, fast lite stramare, och ökningen hamnar liksom på två varv.
Kan man få samma resultat genom att lyfta tråden mellan två maskor, vrida öglan och sticka en maska genom den?
Ja, det blir också lite stramare, och ökningen hamnar liksom på föregående varv.
Vad är det för grönt på stickorna?
En hemlighet än så länge — en prototyp som är ganska nära att bli en riktig modell och som jag tror att en del av er kommer att tycka om. Den liknar många tidigare men är också mycket olik allt som jag har gjort tidigare.
Hoppas att detta kan vara till någon hjälp för alla som har undrat!
Tusen tack Daniel som tog bilderna med min kamera!