Vacker terapi

När jag frågade om erfarenheter av handarbete som ”lugnande medel” i demensvården berättade Carina om sitt arbete. Hon är arbetsterapeut och har mött människor med demenssjukdomar i över 20 år i dagvård, på gruppboenden och på korttidsboenden:

Det går att använda sig av ”handarbetsterapi” på olika sätt. Till exempel kan man ställa fram en korg med garnnystan i olika färger och strukturer.

Det kan inspirera dem som bor på avdelningen att känna, se, prata om garn och handarbete — minnas hur man spinner, kardar, stickar, virkar, minnas sockor, minnas mormor som stickade, och så vidare, och så vidare.

Det är inte alltid givet att själva stickandet eller virkandet är en optimal aktivitet eftersom förmågan kanske inte finns. Det finns många olika demenssjukdomar, och de ger olika symptom vid olika skeden i sjukdomen, så det går inte att säga om handarbete är en bra eller dålig aktivitet eftersom.

Men när någon i personalen sitter och stickar — det ger definitivt en lugnande effekt och får många som är motoriskt oroliga att stanna upp, känna igen sig och sätta sig i en stund.

Att sitta och plocka med små nystan och tyger i olika färger och strukturer är enligt min erfarenhet en ypperlig aktivitet. På ett boende hade vi en dam som hade grav Alzheimers. Hon hade handarbetat hela sitt liv. Nu kunde hon inte äta själv, men hon fick en egen liten låda med tygbitar och garner, och den stod på bordet framför henne. Hon kunde sitta hur länge som helst och bara ta på dem, vika, plocka i och ur och kommentera struktur, färg och mönster! Billigt blev det, för garn och tyg kom från hennes egen samling — maken tog med det till boendet efter ett samtal med personalen.

Det är alltid lika givande när man hittar något som verkligen blir bra för den boende! Nu har vi en man som har arbetat som tekniker. Vi går igenom min verktygslåda med jämna mellanrum och har långa samtal om vad verktygen ska användas till.
Våga prova!