Fredagsförebild XVI: Pannkakskyrkan

Foto: Vineyard Umeå

Det blev ingen fredagsförebild igår — köket i Viby prästgård var så fullt av mat som skulle lagas och fotograferas. Men idag, jodå!

När jag arbetade med Påtår fick jag kontakt med Vineyard i Umeå, en församling som hade tagit Jesu uppmaning att gå ut på allvar och stod på ett torg med pannkakskök så ofta det gick att få ihop folk. Nu ser jag inget om den verksamheten på församlingshemsidan, men desto mer om ”pannkakskyrka” finns på www.pannkakskyrkan.se, en samlingssida för tretton städer i Sverige där kristna församlingar serverar pannkakor utomhus för att lära känna människor.

Veckans fredagsförebild-en-dag-för-sent blir alla som gör kyrkkaffets ”alla är välkomna” till verklighet. Heja er!

Och eftersom Elsa i Umeå förklarade så bra hur man gör och varför, så bjuder vi på intervjun med henne här.

(Läs också om Bullkyrkan i Örebro, som var Fredagsförebild II!)

***

 
 

Foto: Vineyard Umeå

För att du ska bli glad

Vad behöver man?

En gasolplatta. En stor stekpanna (och då menar vi stor). Färdiga pannkakor, frysta (många). Flytande margarin. God sylt. Grädde på tub. Två–tre uppfällbara bord. Termosar. Kaffe, choklad, lite kakor. Papperstallrikar, muggar, bestick. Marschaller eller värmeljus. Polistillstånd.

Och en församling som verkligen, verkligen vill göra något för sin stad även om det innebär att jobba till midnatt ute i kylan.

– Jag tror att det började med att vi var på pastorskonferens i Trondheim, berättar Elsa Rydin. Man fick skriva upp sig på olika saker som man ville prova, och jag var med i en grupp som gräddade våfflor på stan. Vi hade smeten i PET-flaskor och lånade el från en affär. Det var otroligt kul! Enkelt, och folk blev så glada. Sedan var det en vän till oss, Arne Engström, som brukar bjuda på pannkakor på Plattan i Stockholm. När han kom och hälsade på hade han köpt en panna till oss.

Foto: Vineyard Umeå

”Vi”, det är Vineyard-församlingen i Umeå, där Elsas och hennes man är pastorer. Dess hem är Frälsningsarméns lokaler, som ligger nära torget.

– Vi hade en längtan att gå ut och göra något, säger hon. Nu söker vi polistillstånd för flera lördagskvällar på en gång, ibland fredagskvällar också – det är en engångskostnad för ansökan.

Vad går det hela ut på? Jo, församlingsmedlemmarna (7–8 personer är ett minimum för att det hela ska fungera) värmer färdiglagade pannkakor över gaslågan, lägger upp 2–3 med sylt och grädde på papperstallrikar och ger dem helt enkelt till folk som rör sig på torget. Något varmt att dricka och en småkaka finns också. Allt är gratis.

– Det är ett jättehärligt sätt att uppmuntra människor! säger Elsa. När någon frågar: ”Varför gör ni det här?” svarar jag: ”För att du ska bli glad!” Många dröjer sig kvar en liten stund. Samtalen kommer på ett väldigt naturligt sätt.

Att grädda våfflor eller pannkakor av smet hade blivit för krångligt, och det är viktigt att det är så enkelt som möjligt. Gruppen går igenom hälsoreglerna: tvätta händerna ofta i rinnande vatten, gästerna tar inte i maten och termosarna – de blir serverade, våtservetter finns till hands.

– Någon åker och handlar pannkakorna, någon köper mjölk och O’boy, och så samlas vi i kyrkan och ber vid åtta. Det är folk mellan 20 och 55, och vi har barnen och tonåringarna med. Alla kan hjälpa till. Man behöver bara kunna le och säga ”varsågod”.

Vad beror stämningen runt pannkakorna på? Elsa tror att det är effekten av att utdelningen är så oväntad – den annonseras aldrig. Församlingsmedlemmarna vill bara finnas till för sin omvärld och göra något roligt tillsammans.

Foto: Vineyard Umeå

– Det sker någonting inom mig själv och med atmosfären i stan de här kvällarna. Det är alltid ett motstånd inom en i förväg, huvudvärk, men kommer man ut så är det jättekul. Feststämning! Det försöker jag komma ihåg.

Tre pannkakslådor senare – det betyder 100–150 serverade portioner – packas allt ihop och bärs tillbaka till kyrkan. Då har klockan ofta hunnit bli halv tolv, och några av barnen brukar ha somnat i bilen. I kyrkan ber pannkaksgängets medlemmar sedan för alla som de har mött under kvällen.

– Det är viktigt att folk känner sig glada, uppmuntrade, respekterade, säger Elsa. För mig är det här med pannkakorna att vara en levande bön.

2 reaktioner på ”Fredagsförebild XVI: Pannkakskyrkan”

  1. Det låter riktigt kul!

    Har vi fått slut på fredagsförebilder? 🙂

    Svar till Jennifer:
    Tycker du att vi ska börja med dem igen? Jag hade jättekul men det blev väldigt liten respons så jag tog en paus. Några förslag på fler?

  2. Jag tyckte att det var inspirerande att läsa! 🙂

    Förslag…öhhh. tyvärr inte. Men kanske presentera olika stickerskor lite närmare? Soili, Linda Westermark, och andra som stickat och sytt mycket, t.ex.

    Svar till Jennifer:
    Ska se vad som kan göras! Roligt att du tyckte om dem.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.