Examen på Lindas sykurser

Under förra veckan avslutade Linda sina sykurser i Loki i Kenya. Jag hoppas att många av er har läst Kenyarapporterna på hennes blogg, men här kommer en liten sammanfattning i alla fall!

I Loki i Rift Valley i Kenya, bara ett par mil från gränsen till Sudan, bor och arbetar Birgitta och Kea. Birgitta har arbetat med kvinnorna och familjerna i Loki de senaste åren. De flesta tillhör turkanafolket, och Rift Valleys klimat är inte alltid så människovänligt, så en hel del barn är undernärda.

Med mycket stöd från Sverige, bland annat från en skola i Örebro, har Birgitta och Kea och deras vänner byggt en skola i Loki. Flera av Kyrkkaffebloggens läsare har fadderbarn där.

Birgitta organiserar också regelbunden matutdelning till familjer där det finns undernärda eller på annat sätt utsatta barn — vulnerable children är det begrepp som används.

Ni som har läst Kyrkkaffebloggen ett tag vet att en grupp kvinnor i Loki tillverkar smycken för försäljning, att en annan grupp har drivit ett slags enkel restaurang och att det finns ett bageri. ANA kallas de verksamheterna.

Men det här med sömnad har saknats.

Nu gör det inte det längre!

Linda från Umeå har varit i Loki i en månad. Hon hade med sig fyra symaskiner som kan drivas med el om det finns och med trampa om el inte finns, och mönster, och tyger.

Halva dagarna har hon haft sykurs för en mindre grupp, en man och fem kvinnor, och lärt dem att sy på maskin. Det är inte riktigt som här hemma, maskinerna beter sig inte riktigt likadant, men Linda lärde känna samhällets skräddare som har lovat att hålla ett öga på dem och se till att de fortsätter fungera när Linda har åkt.

Halva dagarna hade hon nästan 20 elever som fick lära sig att sy för hand. Som avslutning på kursen sydde de likadana flickklänningar som dem Linda har arbetat med i minst ett år nu, de fina omlottklänningarna i vävt bomullstyg!

Såhär skrev Linda den 18:e:

Jag hade inte den minsta jobbångest i söndags, trots att jag hade sista veckan på sykurserna framför mig och massor att göra. Till råga på allt har jag engagerat mig i designen av några nya smycken till ANA-gruppens Shanga, som jag pysslat med på fritiden. Utöver alla mina syprojekt för kursen förståss. Väldigt mycket att göra med andra ord, men väldigt roligt också!

Idag hade jag och Birgitta individuella samtal med symaskinsgruppen för att fråga vad de tyckt om kursen och vad de har för önskemål inför framtiden. Många av dem drömmer om att lära sig riktigt skrädderi, men det har vi ju tyvärr ingen möjlighet att erbjuda i nuläget. Istället har jag utvärderat på vilken nivå de ligger i nuläget och jag och Birgitta har funderat ut ett lagom svårt projekt till dem som vi dessutom tror och hoppas går att sälja så att de kan tjäna några kronor på det arbete de lägger ner. Till att börja med kommer resterande pengar i syprojektet att finansiera det material som behövs. Mer om de framtida projektet tänkte jag presentera senare.

Såhär skrev Birgitta den 23:e: