Det behövs fler

Det har kommit några stora beställningar på böcker ur Lilla Kyrkkaffe-serien, så nu måste vi trycka om! Perfekta pajer är en av dem. Jag vet faktiskt inte vilket nummer den här omtryckningen har, men det är roligt att det är så många som tycker om den!

Vi funderade ganska mycket innan vi satte de röda bären på framsidan, men den innehåller ju både söta och salta pajer, så då fick det bli en grönsakspaj på baksidan.

Att fotografera salta pajer är inte så lätt — Magnus var inte helt lycklig över alla osttäcken som såg nästan likadana ut och som dessutom på något svårbegripligt vis blev mindre aptitliga när de svalnade (hur kan skillnaden bli så uppenbar?). Bilden på baksidan är en typisk räddning med en typisk bakgrundshistoria:

För några år sedan var jag på turné med en schweizisk-fransk barockgrupp i Génève- och Mégève-trakten.

Mitt i turnén var min väninna tvungen att ta ledigt en helg och åka upp till Normandie för att vara med på sina föräldrars bröllopsdag (jag tror att de hade varit gifta i 30 år). Jag följde med, och på vägen upp blev jag varnad:

— Akta dig för mina mostrar. De försöker alltid ge bort en massa skräp.

Lustig sak att säga, tyckte jag.

Men när vi skulle tillbaka ner till Mégève kom mostrarna mycket riktigt med allehanda saker som de tyckte att jag skulle ta. ”Det här kan du ha användning för”, sa de och gav mig gamla förpackningar med modellera, små partytvättklämmor och en massa annat.

Bland dessa saker fanns också en förpackning med dåliga bestick som hade köpts in till någon lek på festen och inte blivit använda. Det var en kniv och en gaffel med chockrosa plastskaft.

Jag vet ju att det kan behövas lite färg här och var, så jag tog hem dem och tog med dem till en av pajfotograferingarna. Och när Magnus blev riktigt trött på all ost greppade han gaffeln, körde ner den i en grönsakspaj och tog en bild — som alltså hamnade på bokens omslag. Ett tag höll den till och med på att hamna på framsidan.

Franska mostrars skräp ska inte föraktas!