Precis innan vi berättade om Sveriges bästa kyrkkaffe frågade jag några vänner och bekanta om de ville berätta vad kyrkkaffet har betytt för dem. Jag ställde en massa frågor lite på måfå för att alla skulle kunna hitta någon att svara på. Martin Garlöv, som arbetar med kommunikation inom Svenska kyrkan, svarade först häromdagen — men så svarade han på allihop också. Tusen tack, Martin!
(Martin driver bland annat webplatsen Livet i Svenska kyrkan. Ett bra ställe!)
***
Har du varit på ett extra bra kyrkkaffe någon gång?
Det kaffeminne som kommer för mig är udda och från en pilgrimsvandring i Spanien för två år sedan. Jag vandrade med fru och två vänner norrifrån ner på en dalsida mot Pamplona. Vi stannade till vid en gammal kyrka och hälsades välkomna in av en nunna. Det visade sig att en orden bara några tidigare hade fått uppdraget att öppna kyrkan här i Zabaldika för vandrare. Vi gick in i kyrkan och bad. Det var vår enkla gudstjänst. I brist på kaffebönor så blev vårt enkla kyrkkaffe ute under ett träd vid kyrkmuren litet vin som fanns kvar från den midsommardagsmässa vi hade firat utomhus dagen innan.
Ett bra kyrkkaffe förra våren delade jag med församlingen i Llandaff i Cardiff. Där fanns kaffe även om jag tror att de flesta valde te eller saft. Jag fick vara med och fira söndagsmorgonens första mässa i katedralen i vänförsamlingen till min egen församling, Uppsala domkyrkoförsamling. Det serverades fika både i det lilla församlingshemmet och ute på kyrkogården. Liv, delaktighet och ett gott humör från mässan inne i kyrkan fick sin omedelbara fortsättning här efter sändningsord och utgångspsalm.
Vad var det som gjorde det extra bra?
Det är människorna och sammanhanget som gör hela skillnaden.
Hur gör ni hos er?
Jag firar oftast söndagsmässa i Sankt Ansgars kyrka i Uppsala. Här är det kyrkfrukost varje söndag. Det uppskattar jag, även om jag själv långt ifrån regelbundet stannar och tar en kopp.
Vilka är de viktigaste ingredienserna i ett riktigt bra kyrkkaffe?
Visst är det en fördel om borden är runda. Men det behövs inte bord till alla. Mest en tillgänglighetsfråga, så att den som har svårt att balansera sin kopp inte exkluderas. Hellre kyrkaffe i vapenhus eller under läktaren i kyrkan, än en vandring bort till ett församlingshem som gör att mer än en gudstjänstfirare försvinner på vägen.
Vem dricker du helst kyrkkaffe med?
Om jag får välja, då sitter jag nog helst ner med någon som är äldre än jag själv.
Är det bäst att bara få slå sig ner eller att få vara med och bidra själv på något vis?
Helt okey att få en uppgift: ta en kanna och gå runt och erbjuda påtår eller vara med och samla ihop disken som ska in i maskinen.
Tycker du att det ska vara som det brukar eller att det är roligt med nya påhitt och överraskningar och variation?
Nej, det behövs inga överraskningar.
Sött eller salt till?
Sött. Fast jag väljer lika gärna en slät kopp.
Mycket eller lite att välja på?
Behövs verkligen inte.
Lugnt eller energiskt?
Lite sorl och många skratt skadar inte.
Bästa gudstjänsttiden för en gudstjänst med efterföljande kyrkkaffe?
Tidig söndagsförmiddag.
Varje söndag eller när det ska vara extra festligt?
Regelbundet. Och festligheter som följer kyrkoåret. Någon gång — men inte för ofta — kan ett knytis ha sin plats.
Längst ner i kyrkan på stående fot, mingel i en foajé, sitta ner vid dukade bord?
Enkelt och nära. Korta förflyttningar.
För övrigt: Kyrkkaffet är böner efter mässan. Det är en fortsatt gemenskap för dem som vill.
Kyrksaft. Kyrkte. Kyrköl och kyrkvin, på anglikanskt vis, är jag inte avvisande till.