Åttondeklassare syr till Panzisjukhuset

Det kom ett så fantastiskt meddelande häromdagen. Men det märkte inte jag, för vi har fått hur mycket som helst uppdaterat i våra datorer på Libris, och en av effekterna har blivit att en hel del helt seriös post hamnar i en ny skräpkorg. Idag skrev en kollega till mig att jag borde titta i den — och minsann, där låg flera fakturor som jag borde ha konterat förra veckan, och flera fina meddelanden. Här är alltså det allra bästa:

Hej Anna!

I somras började jag läsa din Kyrkkaffe-blogg och var med och stickade mössor till ”Värma en liten”. Då läste jag också många av inläggen som handlade om Kongo och Panzisjukhuset, och blev mycket gripen av hur kvinnorna i Kongo har det.

Jag jobbar som textillärare på en skola i Tranås, och varje år jobbar vi tre textillärare på skolan med ett återbrukstema. Tanken slog mig då att vi skulle kunna kombinera det med hjälparbete.

Det var verkligen inte svårt att inspirera eleverna som är vana vid dagsverken och insamlingar till Gambia.

Vi samlade ihop alla våra småbitar av bomullstrikå som blir över när eleverna syr kläder till sig själva, och erbjöd dem som ville att sy babykläder. Jag konstruerade ett par mönster, och sedan var det full fart på arbetet! Nu har vi gjort en liten utställning, för att sedan skicka kläderna till PMU i Vårgårda.

Hälsningar,

Anna Helgesson

Tänk vad mycket bra man kan lära sig i skolan, eller hur?