Varje onsdagseftermiddag är det öppet hus i en av kyrkorna i Gnesta — och garn och stickor är grundtemat. "Skylten" utanför kyrkan är en flaggstång som har fått en mycket färgglad strumpa. Här är en intervju med stickcaféets initiativtagare, Barbro Wingård!
Barbro, du har startat något som heter Stickkontakten i Ådalskyrkan i Gnesta. Vad är det?
Stickkontakten är en mötesplats. Naturligtvis är stickning i fokus, men även andra aktiviteter, till exempel akvarellmålning, sortering av knappar, hjälp att reda ut trassel i garnkorgarna. Vi kommer också att bjuda in SFI-elever till läxhjälp eftersom några av oss är språklärare. Men 'kontakt' är ju också någonting man använder för att hämta kraft ur vägguttaget. Vi får se hur det utvecklas framöver. Smycken kanske? Påtning och armstickning har blivit populärt. Deltagarna får en förteckning över webbadresser med filmer om de vill testa hemma.
Onsdagseftermiddag i Ådalskyrkan. En del av kyrksalen har fått cafémöbler.
Hur kom det sig?
Vi har renoverat och byggt om vår kyrka till en flexibel mötesplats. En soffgrupp och ett litet kök, cafébord, ett litet bibliotek är nu på plats. Vi ville skapa mötesplatser för närsamhället, förutom Alphakurserna. Inför hösten var det moget, och Alphadeltagare erbjöd sig spontant att hjälpa till praktiskt med servering. Så kom dina stickböcker på rean förra våren. Det blev startskottet! Och beställningen lades omgående.
Hur blev du själv hjälpstickare?
Stickning och andra handarbeten har alltid varit min avkoppling och har gett mycket skaparglädje. Under de senaste åren har det varit min livlina under en tung tid. Vår yngsta dotter avled i en akut sepsis 2011. Det har blivit många sjalar och annat som jag har gett bort till släkt och vänner. Kontakten med Erikshjälpen och Elise på Malmskillnadsgatan gav många idéer, och det är de som har resulterat i Stickkontakten.
Färdig mössa till någon som fryser. QuickKnit-ramarna gör det lätt att komma igång som stickare!
Ni arbetar med babypaket, har jag läst — vad är det i dem, och vart reser de när ni är klara?
Ett paket innehåller filt, tre tygblöjor, handduk, tvättlappar, tvål, två bodies eller byxor/tröja och stickad kofta och mössa. Och så fyra stora säkerhetsnålar — dem har jag skaffat via nätet. Paketen skickas vidare via Erikshjälpen. Garner som inte passar till barnkläder blir mössor, halsdukar, sjalar och annat till Elises flickor.
Barbros garnkonstverk som bjuder in till Stickkontakten har väckt mycket uppmärksamhet.
Vad fick du för respons när du ville börja med Stickkontakten?
Den blev överväldigande positiv! Flera ville hjälpa till. Det första jag gjorde var att sticka en strumpa till kyrkans flaggstång. Den väckte en del frågor och nyfikenhet.
Hur har du bjudit in?
Vi tryckte upp affischer och inbjudningskort. De har delats ut, och jag postade många. Också via kyrkans hemsida gick det ut information.
… och så är det så bra att kunna hjälpas åt när det behövs!
Vilka är det som kommer?
Det har kommit många, även många vi inte känner sen tidigare. De flesta har aldrig varit i vår kyrka tidigare. Några ungdomar kommer när skolan slutar, och det är också män på plats. De som kommer tar med sig vänner, så nya kommer hela tiden. Det är en mycket kreativ samling. Vi har fått en hel del skänkta garner, också från människor som inte har möjlighet att delta. Gamla lakan, linnedukar och annat samlas också in, liksom handdukar och tvålar. Det sys blöjor och tvättlappar. Många tröjor, skjortor och byxor sys hemmavid och det har samlats många kassar i vårt förråd. Jag har också tagit fram adresser till databaser med mönstertips, instruktionsfilmer och annat . Det har uppskattats, och gästerna delar med sig av mönster och tips till varandra.
***
Tack Barbro! Här finns ett reportage att läsa, och här finns själva den stående inbjudan. Alla är ju välkomna!