Sanningen att säga är jag också förundrad, fast kanske inte riktigt lika förundrad som Ann. Jag har ju haft lite tid att vänja mig vid handarbetares osannolika generositet när jag har arbetat med Kärlek, nål och tråd, Värma varandra, Värma en liten och Restvärme. Det är helt otroligt vad mycket fint jag har fått se nu i sommar!
Linda, som har sytt så mycket fint på egen hand redan, bjöd in några vänner till en Värma liten-träff igårkväll. Det blev produktivt! Och en av deltagarna tog sig an Lindas virkade hättor — ganska många — och fäste alla trådarna på dem. Det är väl vad man kan kalla äkta vänskap?
Måd har blivit klar med en virkad hexagonkofta, stickat muddar på ärmarna och ordnat en fin knäppning. Nu är den klar för leverans till Dagen i Stockholm. Visst blev den fin? Beskrivning till koftan finns i Värma en liten och här (man behöver inte oroa sig för storleken — den är ovanligt lätt att ändra).
Johanna, som skrev så fint om sitt livs första stickade mössa häromdagen, har riktigt fått upp farten och är färdig med fyra rätstickade sicksackhjälmar nu. Dessutom har hon stickat något mer …
Klockarbarn och Krajamaria arbetar båda vidare med sydda filtar i mjuka tyger. Det blir fint! Krajamaria skickar dessutom med en hälsning från sin syster som arbetar i Kongo för Läkare utan gränser: ”Vilken bra grej! Jag har själv besökt Panzisjukhuset i Bukavu vid flera tillfällen och kan intyga att saker som detta verkligen behövs och gör en stor skillnad för de kvinnor och barn som ändå är lyckosamma nog att komma till sjukhuset för att föda barn.”
Detta är förstås bara en del av allt underbart som händer med Värma liten — och avslutningen idag får bli en stickcaféidé. Min väninna Laura i Tyskland gjorde häromdagen en tårta till en avskedsfest för en god vän som ska flytta till Ghana och arbeta som volontär där ett år. Mönstret är ett slags tårtversion av en Ghana-textilteknik. Färgerna passar bra som inspiration till Panzistickning också, eller hur?