Maja startade en cybersyförening

Häromveckan var Maja med i Dagen. Eftersom intervjun där var lite nerklippt kan alla som vill få läsa originalversionen här:

Göra istället för köpa
 
Maja sprider kunskap och idéer i sin husmorsskoleblogg – och har startat en syförening

– Det kan vara svårt för människor att hjälpa. Man lägger pengar i en bössa och undrar om man la för lite eller för mycket och vad det blev egentligen. Mössorna är något konkret, något praktiskt: jag kan inte hjälpa alla, men någon får min mössa!

Maja Karlsson i Arvika har virkat och sytt många hättor till Värma liten. Genom sin blogg Husmorsskolan och sin virtuella syförening har hon också fått andra att engagera sig för Panzisjukhuset i Kongo.

– Det blogginlägg som har fått mest träffar är det om att panera fisk. Det var kanske lite oväntat, säger Maja Karlsson och skrattar. Men det är många som letar efter recept och matlagningstips.

Hon började med sin blogg när hon långpendlade till ett arbete och var tvungen att sova borta en natt i veckan. Att arbeta med bilderna hemifrån och skriva om saker hon tyckte om att göra hemma blev ett sätt att känna kontakten.

Redan från början visste hon vad hon ville berätta om:

– Jag hade mest sett bloggar om saker som man kunde köpa. Det jag vill tipsa om är saker man kan göra själv, skapande.

Husmorsskolan fick bloggen heta, och tack vare att några populära bloggare tipsade sina läsare om den fick Maja snart många läsare och dessutom ett uppdrag av Minnenas Journal: att skriva och fotogafera till en Majas Husmorsskola-spalt i tidningen.

Maja skriver om hur man gör egen majonnäs, hur man tvättar ylleplagg, hur man planerar en köksträdgård och hur man organiserar sitt skafferi. Hon kallar det att ta vara på husmorskunskaperna och dela med sig av dem. Och så syr hon, och virkar, och stickar, ibland efter mönster, ibland helt egna modeller.

– Jag tänkte att jag skulle starta en syförening på bloggen, för det är så många som inte kan gå iväg och vara med i en syförening på riktigt. Det gick lite trevande i början, men jag är glad att jag inte gav upp. Nu är det alla åldrar som är med, och man ser ofta att idéerna sprider sig. Alla blir så glada för responsen.

– Jag fick fler idéer efter hand. Först hade jag bara tänkt att jag skulle göra en beskrivning, men det blev så roligt!

Den kyrkliga syföreningen i Arvika möts på dagtid, så där kan inte Maja vara med. Men hon har en dröm: att medlemmarna där skulle kunna medverka vid en syföreningstemadag en lördag ibland, så att både äldre och yngre skulle kunna mötas.

– Om äldre människor med stort handarbetskunnande ibland tog en pedagogisk roll och erbjöd sig att lära ut stickning, virkning eller sömnad så skulle man nå många fler. Idag är det ju inte självklart att alla kan. Förr var syföreningarna en naturlig träffpunkt för självgående ”handarbeterskor” – man träffades runt en aktivitet som de flesta också utförde ensamma i sitt hem. Men nu är det inte självklart att kunnandet finns, och då utestängs ju en hel massa människor. Temadag är min nya paroll!

Att få göra något för andra är också en poäng:

– Det kan vara svårt för människor att hjälpa. Man lägger pengar i en bössa och undrar om man la för lite eller för mycket och vad det blev egentligen. Mössorna är något konkret, något praktiskt. Det känns inte omöjligt längre. Jag kan inte hjälpa alla, men någon får min mössa! Och det praktiska inslaget är nog viktigare än man tror. Det känns ärligt att göra något med händerna.

På Majas blogg finns beskrivningen till Värma liten-hättan med flera variationer, till en matchande virkad väst, och också till den sydda Vintage-hättan, en enkel, klassisk modell som Maja hittade på en loppis. Hon bjuder dessutom på en enkel sjalbeskrivning.

– Jag brukar använda en stickad sjal när det är ruggigt i huset. Det är en tacksam sak att komma igång med stickandet med, ett användbart plagg. Den med hålmönster är min favorit. Om man vill prova sig fram kan man göra en i barnstorlek först. Man använder det garn man har. Jag tänker på kvinnorna på Panzisjukhuset – kan det här vara något som de behöver?