Här ligger Barbros nya kofta och torkar i solen på en småländsk gräsmatta!
En kollega från förr ville sticka Formelkoftan men hade inte stickat på det viset tidigare och bad om maskantal och varvantal, så jag köpte garn av samma märke som hon och provade och rapporterade.
Sedan bestämde jag mig för att testa ett enkelt hålmönster efter varannan okökning (två tillsammans räta på ett varv, knänningskantsmaskorna räta som vanligt förstås, och på nästa varv stickar man alla maskor räta och stickar också räta i alla trådar mellan maskor).
Och till slut bestämde jag att det här blir en kofta till Barbro som fyller tre år i höst.
Namnet är inte alldeles bestämt, så att säga — Kycklingcurrykoftan är ett skämt som är så internt att kanske bara jag och Barbros mamma förstår det, och det kanske inte låter så lockande.
Historien är att jag skulle köpa lite fina barnkläder åt Barbro när jag var i Indien. En väninna hade tagit med mig till en FabIndia-butik, och jag har aldrig sett så mycket vackert.
”Chicken curry?” frågade en säljare.
Jag förstod på något vis att jag hade hört fel men kom inte på något sätt att fråga.
Chikankari var det hon hade sagt. En otroligt vacker textilarbetsteknik som passar så fint upptill på klänningar, till exempel. Lite som smock. Så lite, lite gran liknar mönsterstickningen på den här lilla koftan det. Vi får se!