Den senaste månaden har jag arbetat intensivt med ett tidskriftsnummer om Indien. Det låter ju inte klokt att göra ett nummer av en tidskrift, drygt 40 sidor, om ett land som i praktiken är en världsdel, men det är uppdraget. Jag var i fyra delstater på två veckor i januari, och tre av dem, Telangana, Tamil Nadu och Kerala, har fått plats, mest Tamil Nadu eftersom den lutherska kyrkan där har en så lång historia tillsammans med Svenska kyrkan.
Dagarna i New Delhi var fullproppade med möten och intryck, men en gång på väg till en lunch och två kvällar hann vi springa in i textilbutiker som var helt osannolika.
En av dem var Khadi Gramodiyog Bhavan, på engelska Khadi & Village Industries Commission, som ligger vid Connaught Circus. Flera våningar! Jag tror att den är den största, men det finns många butiker med det namnet i New Delhi. Det är något så häpnadsväckande som en statlig textilbutikskedja, och Sheila som tog hand om mig under den delen av resan förklarade att det var en av Mahatma Gandhis idéer, tänkt att göra Indien mer självständigt och så att säga rättvist.
När vi kom in i butiken reagerade jag på att det var så många anställda uppradade bakom disken precis vid entrén, många fler än de kunder jag såg just då.
– Jag är glad för alla som har statliga anställningar i den här stan, sa Sheila. Det betyder att de och deras familjer har en trygg inkomst.
Och så kan man ju verkligen resonera.
Den avdelning där jag tittade mest, kanske kan man säga bläddrade, var den med sjalar. Tusentals olika fanns det där, vävda på en massa olika sätt, broderade, med vävda mönster, i många olika material. Till slut köpte jag var sin lila (men i olika lila nyanser) till Vibeke och Marita och var sin mönstervävd till Monica och Annika. Alla fyra var så otroligt mjuka.
Det går ju inte att se på bilderna, men färgerna och det osannolika sättet att skylta (ingen färgsortering alls, väldigt få försök att låta textilierna komma till sin rätt genom att visa större ytor) kan jag bjuda på såhär!
Det var lite konstigt att gå omkring med kamera, så jag frågade om lov innan jag tog bilder. Hade det känts lite mer fritt hade jag kunnat stanna i flera timmar och fotografera. Så mycket vackert! Men det jag hann med vill jag i alla fall visa.
