I tisdags var jag ju i Nässjö hos Maria och Josef-gruppen, ett slags dagledigträff som har ideella ledare. Agnetha var den som hade kontaktat mig, och det var också hon som hade bakat kladdkaka med havregryn till kaffet, och som fotograferade, och som hade ordnat smörgåsar till mig för att jag hade rest en bit.
Hon hade bett mig att berätta om både kyrkkaffe och hjälpstickning, så jag hade satt ihop ett nytt föredrag och var hela tiden lite nervös för om jag skulle klara att hålla tiden. Och jag vet faktiskt inte riktigt hur det gick med den saken.
”En kopp kaffe för hela världen” kallade jag föredraget.
Deltagarna var de som brukar komma men också en grupp från en grannförsamling och deras diakoniassistent Anna — det är hon som sitter till vänster här. Hon påminde mig om att jag hade varit och berättat i just den här salen 2011 eller så, när det var en stor samling för syföreningar i kontraktet. Det mindes jag egentligen, fast jag mindes inte vilket år det var.
”Våra arbeten äro hittills ullstrumpor och linnesöm” — det brukar jag alltid ha med, för det är mäktigt: redan efter ett par månader i den allra första syföreningen i mitten av 1800-talet kunde Emilie Petersen formulera arbetskonceptet. Medlemmarna tillverkade dels saker som behövdes (ullstrumpor), dels saker som de kunde sälja (linnesöm) för att få in pengar till annat som behövdes. Och så brukar jag fråga: vad är ullstrumpor nu? Det kan faktiskt vara just ullstrumpor, eller babymössor, eller vantar, eller delar till startpaket för nyfödda. Och vad är linnesöm? Det kan vara vetevärmare, hembakat bröd, vantar, marmelader, hemost, pärlmuddar, napphållare … ni förstår!
Tack Agnetha, Gerd och ni andra som hade ordnat den här eftermiddagen så fint!