När jag var i Kalmar i december hade en av församlingarna där lite efter-basar dagen efter sin stora basar och sålde det som inte hade gått åt då. Att ingen hade köpt de här otroligt vackra vantarna kan man ju undra över, men det kanske fanns många par från början.
Sedan glömde jag den ena hemma hos mina föräldrar vid nyår, men när jag kom hem från Indien hade min mamma gjort ett paket av den (och ett par små Omtanke-vantar som också hade blivit kvar), så nu använder jag dem igen och känner mig så fin.
Tror att mönstret är inspirerat av någon av de samiska modellerna om det inte är en exakt kopia, och det kan vara en som heter Karin som har stickat dem.
Att ha fina vantar kan vara en nog så viktig del av välbefinnandet på vintern, eller hur?
Och så handkräm förstås. Jag klarade mig ganska länge, men nu är jag tvungen att använda det minst en gång om dagen. Som tur är fick jag en ganska stor tub i julklapp av en omtänksam brorsdotter.