Det var inte kycklingcurry

Två veckor i januari var jag i Indien för första gången.

Det var en gruppresa som skulle göras precis då, och jag fick klartecken från en kardiolog och en reumatolog sent i höstas och fick förlänga en behandling för att minska risken för att jag skulle få ett återfall medan jag var där. Så jag tvekade ganska mycket inför att åka, och hade jag vetat hur stressande och stressigt det skulle bli hade jag nog stannat hemma … Efter ett tag började några av mina reskamrater hjälpa mig att fråga efter is på varje ställe där vi stannade, och jag hällde den i ett par av de påsar som man ska lägga alla små flaskor i före säkerhetskontrollen, och på det viset höll min medicin sig någorlunda kall fastän det var svårt att få frysa in kylklamparna. På det näst sista hotellet lovade de att hjälpa mig med att frysa dem men slarvade bort dem istället.

Och vad jag har haltat efter att ha suttit i bussäten och på stolar för länge.

Men!

De sista dagarna var jag i Delhi, mitt i en gammal brittisk del av den obegripligt stora staden, och hann köpa kläder åt en massa barn som jag känner, snabbt snabbt. Det var tur att jag hade sådan tidspress, för annars hade jag kunnat stå där och bläddra och välja hur länge som helst.

Till de flesta köpte jag långärmade skjortor med ståkrage och halvvägsknäppning i tunna, tryckta bomullstyger. Hur vackra och roliga som helst!

Till en tvååring som heter Barbro ville jag köpa ett par klänningar. Först den här i det fantastiska tyg som vävs av färgväxlande tråd. Ikat heter det.

Här är en liten film om ikatvävning:

Sedan den här i batiktyg, lika tunn bomull som den förra, men med broderi på oket och dekorsömmar på ärmarna.

När jag hade valt dem sa en kvinna som arbetade i butiken:

”Vi har chicken curry också — vill du se?”

Eller det var det jag hörde, och fördomsfri som jag är (ha!) så sa jag genast ja tack.

Det var ju chikankari hon sa — en broderiteknik som är minst lika fascinerande som de båda klänningarnas tekniker.

Här är en liten film om chikankaribroderi, lika indisk i stilen som den förra:

Bilderna här tog jag en sen kväll för att Barbros mamma skulle få se dem. Nu är alla tre plaggen levererade, så jag kan inte ta några fler, men jag hoppas att det går att se hur fina de är!

Och Fabindia har en internationell postorderservice. Här är deras barnsortiment.